Ridge Racer 5

Den femte delen i Namcos spelserie är inte helt oväntat den mest visuellt attraktiva, eftersom den fiktiva, arkadangränsande motorsporten tagit klivet in i 128-bitars-världen. Ridge Racer 5 är en uppgradering och ett saligt hopkok av de två första delarna i serien. Spelet bjuder på en behaglig nostalgitripp samtidigt som det stolt visar upp en del av maskinens grafiska kapacitet.

Grafiken i Ridge Racer 5 är ojämn och pendlar mellan detaljfattiga, grå vägrenar och trista raksträckor till underbart snygga trädalléer och tunnlar fyllda med realtidsbelysning. Gnistor från de framförliggande bilarna piskar mot vindrutan och små detaljer som att bromsskivorna rodnar vid hårda inbromsningar imponerar samtidigt som avsaknaden av realtidsrenderade avspeglingar i bilarnas karosser gör mig lite besviken. Grafikuppdateringen är hög men sjunker dessvärre på vissa ställen och viss pop-up förekommer, framförallt då fyren och flygplanet tonas fram i horisonten på originalbanan från Ridge Racer.

Som vanligt är det de överdrivna bredsladdarna som utgör
grundstommen i kappkörningen. Här har dock Namco låtit de traditionella, totalt orealistiska men underhållande fysiklagarna mogna en aning. Bilarna ger en känsla av tyngd på ett helt annat sätt än i tidigare spel, men fartförlusterna från Ridge Racer Type 4 finns fortfarande kvar. Det som förutom arkadbakgrunden alltid kännetecknat den här spelserien är den stegrande hastigheten. Det första Ridger Racer-spelet slutade i totalt (men oerhört underhållande) kaos när spelaren efter framgångsrikt sladdande fick tillgång till den gömda, svarta bilen. Fartkänslan fick håret att resa sig och i det efterföljande Revolution fortsatte farthysterin. Denna självklara ingrediens tillsammans med balansen i kontrollen av bilen samt dess fiktiva fysik har alltid gjort Ridge Racer till något väldigt speciellt. Dessvärre återfinns inte denna fartkänsla någonstans i Ridge Racer 5 och trots tålmodigt spelande under långa nätter förblir seriens vedertagna löfte oinfriat. Detta känns som den största besvikelsen i RR5 för mig som regelbundet återgår till de första spelen i serien för den mäktiga fartupplevelsen.

Precis som i tidigare spel innehåller Playstation2-debuten en välgjorda presentationen. Inledning och atmosfär är på pricken lika fartfyllt och välgjort som R4. Vad som däremot krånglats till är menysystemet som både är ologiskt uppbyggt, krångligt att navigera i och aningen långsamt.
Ridge Racer 5 är en besvikelse även om det stundtals imponerar, framförallt grafiskt. Körningen saknar riktigt tempo och trots extra utmaningar efter avklarat mästerskap är innehållsdjupet aningen snålt tilltaget. Utmaningen i ett RidgeRacer-spel brukade vara att snabbt och smärtfritt ta sig igenom de kniviga banorna i en härlig hastighet. I Ridge Racer 5 ligger utmaningen snarare i att inte irritera sig
 på den okunnige kommentatorn. Jag ser egentligen ingenting i det spelet som är "nästa generation"!? Jag hade väntat mig mer av Ridge Racer på Playstation 2.