Diddy Kong Racing DS

Rares gyllene R till logo fortsätter att med jämna mellanrum pryda startsekvensen till Nintendos bärbara konsoler, en rest efter deras långa förhållande där Rare framför allt ingöt nytt blod i den då fullständigt avsomnade Donkey Kong-licensen. Och kanske var det just Rare som bäst visste hur man hanterar en apa för i ärlighetens namn har Nintendo inte lyckats något vidare med honom efter Microsofts Rare-uppköp och han är nu mestadels utlämnad åt bongotrummor, att agera joker i Mario Party-spelen och att figurera i återutgivningar från just denna gamla goa Rare-era.

Och det är precis där, i sistnämnda fall, vi kan sortera in Diddy Kong Racing DS som ursprungligen kom till Nintendo 64 redan 1997. Tioårsjubileum alltså och kanske är det också därför spelet kommer just nu. Spelet som delar allt väsentligt med Mario Kart-serien har gamla kända apor från Donkeys universum i huvudrollerna samt ett gäng nyskapade figurer som Pipsy och Tuptup, vilka kom till i och med detta spel.

Diddy Kong Racing var när det kom ett kul spel, men fokus låt, till skillnad mot för Mario Kart-serien, på story istället. Därmed passar det ju om möjligt ännu bättre till Nintendo DS där det ju krävs en motståndare med en egen Nintendo och helst även en kassett för att man ska kunna ha kul man mot man. I teorin i alla fall, för tyvärr har Nintendo inte riktigt trott på Rares gamla klassiker och varit inne och pillat en massa.

Det mest noterbara är ett minispel där man flyger med en flygande matta längs en förutbestämd rutt och prickar ballonger med stylusen. Det ersätter den gamla klassiska silvermyntsjakten, vilket känns som ett rejält nedköp. Kommer heller inte överrens med accelerationen i början av ett lopp där man förutsätts varva upp sitt fordon genom att gnugga stylusen mot den tryckkänsliga skärmen, vilket gör att man inte kan hålla händerna på de nödvändiga knapparna när racet väl drar igång.

Petitesser kanske någon tycker. Och visst. Med dessa små missar är det samma gamla sköna Diddy Kong Racing som vi lärde oss älska till Nintendo 64. Till skillnad från i Mario Kart-spelen får man här även välja fordon att köra ett lopp. En hederlig go-kart, en svävare och ett flygplan står till förfogandet. Svävaren är ganska meningslös men de båda andra kompletterar varandra väl och gör racen intressanta.

Även grafisk briljerar Diddy Kong Racing med varma färger i finurligt designade omgivningar. Framför allt de lite yngre spelarna tror jag kommer att ha vansinnigt skoj med spelet, just tack vare att det finns så mycket att göra för den som spelar ensam, samt att de nog heller inte provat Nintendo 64-originalet som faktiskt framstår som steget bättre.

Det som hade kunnat rrädda upp Diddy Kong Racing och ändå gjort det riktigt köpvärt, är ett bra multiplayer-stöd. Och till spelets försvar ska sägas att det faktiskt går att spela det online. Något smartskaft hos Nintendo har dock klurat ut att man ska måsta spela igenom spelet ensam för att kunna låsa upp allt som gör multiplayer roligt. En helt vansinnigt idiotisk lösning för mig som helst av allt kopplar upp mig för några hårda duster online.

Diddy Kong Racing var inget mästerverk till Nintendo 64, men väl ett mycket underhållande komplement till Mario Kart 64 och spelet fick sina fans. När spelet nu återlanseras till Nintendo DS är det mesta helt intakt, men några smärre förändringar har gjorts, varav alla faktiskt är till det sämre. Därmed känns inte spelet riktigt lika oumbärligt som det borde ha blivit, men det är fortfarande ett bra spel som framför allt lär tilltala de som ledsnat på Mario Kart DS, de som har nostalgiska minnen till spelet eller Nintendos lite yngre fans.