Valkyrie Profile: Lenneth

Kan ni hålla med om att det första intrycket är superviktigt? Om någon sumpar det där första, kritiska mötesögonblicket är det svårt att se på denne med blida ögon, oavsett välgärningar. Å andra sidan är det svårt att se negativt på någon som man fått bra vibbar av.

Denna tes gäller även för TV-spel. Tänk själv hur lätt det är att avfärda ett spel som inte lyckas med att dra in dig och hålla dig trollbunden från första stund. Spel som startar långsamt har mycket att hämta ikapp, brukar jag säga. Men självklart finns det spel som gör allting rätt från början till slut, spel som man alltid kommer att älska oavsett vad som händer. Ett sådant spel skulle jag vilja berätta om.

Det var senhösten, år 2000. Jag hade, lite på skoj, bestämt mig för att importera ett rollspel från det förlovade landet i väst. Jag visste väl inte så mycket om spelet egentligen, annat än att jag visste att det var ett rollspel som baserades på nordisk mytologi. Eftersom jag gillade, och fortfarande gillar, rollspel och nordisk mytologi var det inte ett svårt beslut att ta.

Efter en dryg månad kom spelet neddimpandes i brevlådan. Med lukten av ny instruktionsbok i stickandes i näsan, stoppade jag in spelet i min Playstation och resten är, som man brukar säga, historia. Kortfattat blev jag helfrälst.

Spelet hette Valkyrie Profile, och är fortfarande ett av mina absoluta älsklingsspel. I och med att spelet trycktes upp i en utgåva med relativt få exemplar, har alldeles för få TV-spelare fått ta del av detta underbara spel. Men det är på väg att ändras. I och med att Square Enix kommit på bättre tankar, finns Valkyrie Profile numera att ta del av i ett mer bärbart format till PSP, under namnet Valkyrie Profile: Lenneth.

I Valkyrie Profile: Lenneth är världens undergång, ragnarök, i antåg. Det slutgiltiga slaget mellan asar och vaner kommer obönhörligt närmare, men dessvärre är det skralt med manskap vid Valhalla. Ditt uppdrag är, i valkyrian Lenneths sandaler, att samla in fallna krigare till Odens styrkor för att garantera vinst åt asarna.

Att samla ihop värdiga krigare, einhärjar, sker under ett antal kapitel som kulminerar i ragnarök. Ur den aspekten är är Valkyrie Profile: Lenneth ett lustigt spel. Du kan med andra ord se hur pass mycket du har kvar av spelet, som så sakteliga tickar ner mot den slutgiltiga striden.

För att återgå till insamlandet av krigare som är din huvuduppgift, sker detta genom att man rekognoserar världskartan med hjälp av Lenneths gudomliga färdigheter. När en krigare dör, blir den tillgänglig för Lenneth att finna och rekrytera. Vissa krigare följer med rätt omgående, andra kräver övertalning, stryk eller räddning. När man sedan har krigare med sig, kan man välja att ha kvar honom eller henne för att träna upp denne, eller skicka upp personen i fråga till Valhalla vid varje kapitelövergång. I och med att spelets karaktärsgalleri är otroligt omfattande med över tjugo spelbara karaktärer, är det självfallet att man inte kan behålla alla hos sig för träning. Trots det kommer vissa aldrig att bli aktuella för tjänstgöring hos Oden.

För att träna upp dina einhärjar finns det otaliga områden att utforska, nedlusade med fiender. Även denna bit i Valkyrie Profile: Lenneth är annorlunda och lustig, eftersom spelet då blir ett sidscrollande rollspel med plattformskänsla. Rollspelsinslagen i spelet är dock klassiska för genren. Användning av rätt karaktärer vid rätt tillfälle, erfarenhetspoäng, jakt efter kraftfulla föremål och smart distribuerade färdighetspoänger är givna inslag, likaså ett attacksystem som fortfarande fungerar, trots att det var sju år sedan sist.

Som max kan man ha fyra karaktärer med sig på äventyr, eller tre einhärjar och Lenneth för att vara exakt. När det blir dags att sparka stjärt assigneras varje karaktär till en av PSP:ns knappar. Attack sker genom att man trycker på den knapp som motsvarar den karaktär man vill ska utdela smisk, och om man är riktigt smart lyckas man tajma samtliga karaktärers attacker så att de ständigt avlöser varandra och bildar en träffkombo. När mätaren för träffkombinationerna är maxad, kan man förlösa feta specialattacker som oftast tar kål på fienden. Så länge denna mätare är maxad, står det dig fritt att släppa lös varje karaktärs specialattack.

Grafiken är det främsta området man märker skillnaderna mellan Valkyrie Profile och Valkyrie Profile: Lenneth, som är en regelrätt portering av originalspelet. Valkyrie Profile: Lenneth har förvisso samma myspysiga pixelgrafik med förrenderade bakgrunder, men Tri-Ace har gjort om spelet såtillvida att det passar konsolens bredbildsformat. Som om det inte vore nog har det tillkommit förrenderade sekvenser som binder ihop handlingen något bättre än de animé-diton som fanns i Playstation-originalet.

Det är dock ett omöjlig uppgift att försöka klä de känslor jag får när jag spelar Valkyrie Profile: Lenneth. Spelet är en otroligt utmanande liten pärla som levererar känslostormar knutna till karaktärerna, som alltför ofta går en orättvis död till mötes. Spelets annorlunda upplägg och tema gör det lätt att ta till sig. Lenneths egna inre krig och längtan efter att komma tillrätta är dessutom vackert berättad, och gör mig påmind om varför jag blev så kär i det här spelet för sju år sedan. Detta till trots att Tri-Ace anser att Oden faktiskt ska ha två ögon och inga korpar, att Frej och Freja ska vara systrar och att det, konstigt nog, finns asiater i Midgård.