Absolum

Samla er nu kring den sprakande, värmande lägerelden, vänner, och låt era blickar vandra in i glöden medan jag viskar sanningen om Talamh - den värld jag själv vandrat genom, svettig av strid och blodig av sorg. Åh, det var i de forntida dagarna, då landet ännu var en levande väv av grönskande skogar, bottenlösa gruvor och torn som kysste himlen, att den stora Kataklysmen slog till som en rasande storm; vild magi, spunnet av giriga trollkarlars svarta hybris, som rev sönder allt. Därifrån steg Solkungen Azra fram, bärande Crimson Orders flammande baner, och med järngrepp krossade han riken, kedjade de visa och krönte marionettprinsar på ruintroner. Men i skuggorna, där hoppet nästan slocknat, reste sig Uchawi, den mäktiga förtrollerskan, och kallade oss utstötta till vapen: den alviska nekromanten Galandra med sin svärdsång som väcker de döda, den siste frie dvärgen Karl med sin hammare och dånande krut, den unge trollkarlen Brome från grodfolket Mowlaï, och den gåtfulla Cider, driven av en förlorad själs längtan. Tillsammans har vi marscherat genom Jarobas mörka trädkronor och Granderys glödande djup, på ödets pilgrimsfärd för att slå sönder Azras sol och tända magins slumrande eld på nytt - och jag svär vid eldens aska, det är en saga som ännu inte är slut.

Ty detta äro icke en saga om kampen mellan gott och ont - ej heller en berättelse om forna dagars glans. Nej, detta är en vanlig j*vla recension och därför ger jag upp det där trötta greppet. Men så ligger det till: Talamh behöver befrias från Azra och det är du, med hjälp av fyra tappra krigare, som ska lösa detta. Och tro mig, det är en riktigt trevlig resa det här. Absolum checkar så många boxar för min del och det är det första beat 'em up-spelet jag faktiskt har uppskattat. Så låt mig förklara varför du i alla fall bör kolla in Absolum om du inte redan har gjort det.

Hades, du vet? Tänk att du tar det spelet och gör om det till ett beat 'em up i två dimensioner. Det är vad Absolum är, och jag tror inte att det är något utvecklarna skulle hymla med om man frågade dem. Jag menar, det finns ju definitivt sämre kombinationer tillgängliga. Hades är trots allt något av kungen på roguelite-tronen och att ta det spelet, skifta perspektiv och omarbeta det till en 2D-brawler är ren och skär genialitet.

Ja, som sagt - det är ett roguelite med allt vad det innebär. När du dör får du uppgradera dina karaktärer så att nästa run förhoppningsvis blir aningen mer framgångsrik. Absolum bjuder på väldigt många möjligheter att förbättra och beefa upp dina protagonister och ju längre du kommer under runnen desto mer finns tillgängligt att välja mellan. Inget unikt, märkvärdigt eller nytt under granen, men varför uppfinna hjulet på nytt när det redan rullar?

Det är i striderna som Absolum verkligen glänser. Även om det går att uppgradera sina förmågor till helt absurt kraftfulla "builds", så är det redan magiskt från första sekunden när man tar sina första kliv ute i Talamhs vildmark. Det är oerhört responsivt, så där silky smooth så att man nästan blir gråtmild, och väldigt smart upplagt. Du har, förutom en kraftfull attack du laddar upp och en ultimat attack, endast möjlighet att hoppa, dasha undan och attackera med en snabb attack och en lite tyngre. Någon blockeringsknapp existerar inte och istället parerar du fiendernas attacker genom att dasha in i dem vid rätt ögonblick. Det blir inte sämre av att Absolum fokuserar väldigt mycket på och belönar höga combos - så det är inte sällan man jonglerar sina fiender en extra vända bara för att.

Addera sedan möjlighet att ta upp föremål från marken som du kan kasta hejvilt åt höger och vänster. Det kan röra sig om allt från kastknivar och yxor till ruttnande kött och granater. Min absolut bästa build - hittills - var väldigt inriktad på "throwables", där jag fick giftiga kastknivar efter att jag parerat och dessutom levererade löjliga mängder skada genom att kasta iväg dem. Otroligt tillfredsställande, skulle jag säga. Det finns även en rad olika mounts du kan hoppa upp på ryggen på och styra för en runda med strykleverans. Vildsvin, velociraptorer som skjuter eldklot, dödskallar med tentakler och gigantiska dödshumrar är de jag stött på under min genomspelning av Absolum och de är alla otroligt roliga att använda.

Absolum är som allra bäst när man spelar tillsammans med en vän, det kan jag medge. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att testa detta särskilt mycket, men den korta stund jag och min gode vän Rizz-Jimpa hade tillsammans i Absolum var av topnotch - rentav toppen-skoj, faktiskt. Om man inte känner någon som spelar Absolum funkar det lika bra att matchas med någon annan, random, lirare som är sugen på att smiska orker och zombie-dvärgar i sällskap. Det går, utöver att spela co-op, att hyra medhjälpare under runnen. Dessa dör rätt snabbt, allihop, men kan ändå vara nyttiga för att skapa lite andrum åt dig själv då de drar på sig fiender som du i sin tur slipper.

Annars är det ett relativt klassiskt upplägg man stöter på i jakten på solkungen Azra. Efter att ha klarat av ett område kommer man till en plats där man kan vila upp sig och fylla på sin livmätare. Där brukar det dessutom finnas en handlare som du kan köpa uppgraderingar av och sen brukar ett gäng "guns-for-hire"-rackare stå och vänta på att du ska ge dem lite pengar i utbyte mot att de följer med dig och slåss. Precis som i Hades belönas du dessutom med olika uppgraderingar under pågående run och det är där du bestämmer vilken riktning du vill ta - om det är förgiftning, tidsförvrängning eller kanske att göra en förfärlig mängd skada när du sitter på en mount. Möjligheterna är till synes oändliga och det gör att du mer än gärna spelar om spelet minst ett par gånger efter att du har klarat spelet första gången.

Men bara för att du har rullat eftertexterna så är det inte över. Jag tänker inte sitta och avslöja vad som händer i detalj, men jag kan säga så mycket som att svårighetsgraden höjs ett par snäpp och variationen bland fiender blir rikare. Det kan ha något med en rejäl twist i slutet av spelet att göra - men det får du upptäcka själv. För det tycker jag verkligen att du ska göra.

Något annat som verkligen skjuter omspelningsvärdet och variationen högt upp i skyn är hur kartan i spelet är uppbyggd. Du kan ta olika vägar, som alla leder till samma slut, men som har olika fiender och bossar. Du får även uppdrag att uppfylla och dessa belönas du rikligt för när du klarat av dem. Talamh är Dessutom knökfullt av hemligheter och skatter som väntar på att upptäckas och berättelsen är så pass välskriven att man mer än gärna dröjer sig kvar och tar reda på mer när tillfälle ges.

Absolum är dessutom en fröjd att vila ögonen på. Den handritade stilen påminner en hel del om någon slags mix av Hades och något Tim Burton skulle kunna kokat ihop. Omgivningarna är fantastiskt snygga och detaljrikedomen är häpnadsväckande. Som jag nämnde tidigare är det "silky smooth" och detta hjälps definitivt av att effekter och ljudbild är riktigt bra. Det händer mycket på en och samma gång, men det är ett visuellt spektakel som man känner att det finns en tanke bakom. En av många höjdpunkter är dessutom soundtracket, där Gareth Coker har kokat ihop ett väldigt cinematiskt och bombastiskt sådant. Jag rekommenderar att du lyssnar på "The Underking" (länk till Youtube) - det är verkligen ren och skär perfektion när det kommer till bossmusik.

Men det måste väl finnas något som inte är bra i Absolum? tänker du och kliar dig i halsskägget samtidigt som du virar mustaschen runt ditt högra pekfinger. Mitt svar? För min, högst personliga och subjektiva del, så skulle jag inte säga att det finns några uppenbara brister. Möjligtvis skulle jag vilja se mer av allt det goda - mer karaktärer, mer banor, nya attacker och större fiender. Men det där lär nog komma med tiden. Men om man ska vara lite objektiv kan jag identifiera några mindre brister.

Roguelite-delen av spelet kan nog vara lite av ett hinder för vissa spelare. Jag menar, det går ju inte att bestämma i förväg hur nästa runda kommer att se ut - utan det bestäms till stor del av RNG. För min del är det ett element jag trivs med och är ett stort fan av, eftersom det tvingar en att utforska spelsätt och mekaniker man inte testat tidigare. För andra kan det vara direkt negativt eftersom man inte vet vad som väntar och detta är också något som går väldigt mycket mot andra, mer klassiskt upplagda, beat 'em ups, som i mångt och mycket följer samma mall.

Det kan även, för en oinitierad spelare, vara lite svårt att hänga med i lingot som rör uppgraderingar och stats. Är man van vid roguelite-genren så kommer det mest troligt vara saker som sitter i benmärgen, men annars kan man, eventuellt, behöva googla sig till svaren eftersom utvecklarna inte har lagt så stort fokus på att förklara vad allt betyder. I övrigt kan jag dock inte komma på några andra negativa aspekter. Absolum är helt enkelt ett väldigt bra spel - med extra betoning på "väldigt".

För att summera det hela: Absolum är det perfekta spelet för dig som har spelat färdigt både Hades och Hades II och är sugen på något liknande - inte en klon utan något som förvaltar arvet och gör sin egen grej av det. Absolum har combat som verkligen sitter som det där berömda smäcket och både den visuella och ljudliga delen är både ögon- och öronbedövande bra. Soundtracket är bland de bästa jag fått äran att höra på mycket länge. Absolum är rikt på variation, fyllt av hemligheter och har en lore och berättelse som är riktigt intressant och välskriven. Jag älskar spelet, det gör jag verkligen, men jag misstänker att roguelite-delen kan vara ett hinder för vissa som är vana vid och förväntar sig ett beat 'em up i mer klassisk tappning. Men är du med på att det är ett roguelite-spel och att en lyckad run förlitar sig på en portion tur så kommer du med mycket stor sannolikhet att älska Absolum lika mycket som jag gör.