Agatha Christie - Death on the Nile

Death on the Nile är en av författarinnan Agatha Christies mest berömda romaner och den skrevs redan 1937 och har under årens lopp filmatiserats mer än vi kan räkna för både TV och bioduken och de flesta av oss minns handlingen lite så där vagt. En vacker och rik arvtagerska blir mördad på sin smekmånad ombord på ett kryssningsfartyg och det som var en lugn och romantisk plats blir plötsligt en brottsplats och det är här som jag iklädd rollen som den belgiske mästerdetektiven Hercule Poirot med den monstruösa mustaschen ska följa alla ledtrådar för att fånga den skyldige.

Och om det är något som jag Majsan uppskattar så är det mordmysterium och gåtor och hade jag inte behövt ta mig igenom polishögskolan med allt vad polisaspiranter och fystester heter hade jag antagligen varit Sveriges svar på Jessica Fletcher från Mord och inga visor. När jag i förra veckan fick i uppdrag att recensera detta spel så gjorde jag en sådan där liten fuldans av glädje att jag skulle få sätta tänderna i mysteriernas mysterium och spela en historia jag läst många gånger innan. Jag kände lite som man gjorde när man var liten och fuskade på glos provet, man satt inne med alla svaren i smyg och trodde saken skulle vara biff.

Döm då till min förvåning när jag startade spelet och i stället för att kliva in i 1930-talet under den stora depressionen och då art deco föddes så skickades jag fram till årtiondet då jag själv blev till, det glada 70-talet som var allt annat än deprimerande i färgerna senapsgult och brunt. Vår mustaschprydda detektiv Hercule Poirot korsar ett dansgolv på ett neonblinkande diskotek iklädd byxor som ser ut att vara utlånade av Björn och Benny under eran då de gav polyester och utsvängda byxben ett ansikte. Han vickar glatt på rumpan i takt till musiken och jag höjer ett ögonbryn och önskar att jag inte sett det där försöket till popfarfar.

Men nej, vickande Poirotrumpa är nu etsat på min hornhinna till dagen jag dör i allmän förskräckelse. Men det är inte bara när spelet utspelar sig som spelutvecklaren Microids Studio Lyon tolkat med lite fria händer som även ger spelare som mig som läst boken och sett filmerna lite nya intryck under spelets gång utan även en ny spelbar karaktär dyker upp, nämligen den gröna privatdetektiven Jane Royce som inte existerar i Christies manus överhuvudtaget. Du kommer få tillfälle att spela som både Royce och Poirot och deras fall kommer till slut länkas ihop på ett sätt som jag inte kommer gå in på för att inte spoila handlingen för er. Spelet tar oss på en resa från London till Mallorca och från New York till Egypten med våra två detektiver i jakten på att lösa fallen som de fått vittring på.

Man kan välja mellan tre svårighetsgrader när man startar sitt spel men om man gjort ett dåligt val och insett att man inte var så smart som man trodde kan man under spelets gång ändra till den lättare graden. Vill man ha ett guidat och lätt äventyr kan man få det, eller som jag valde det mellansvåra där man kan få hjälp om man ber om det och där man slipper spoilers. För de spelare som i stället vill ha det svettigt och inte få någon som helst hjälp i pussel och vilken väg att gå vidare på finns då den svåraste svårighetsgraden och den finns för alla er spelmasochister där ute som inte tycker livet är hårt nog som det är utan en massa motgångar även i spelets värld. Spelar man som jag på begränsad tid väljer man dock något mitt emellan för att slippa publicera sin recension ett år efter releasen något mer gråhårig och mer lik Tom Hanks i Cast Away. Pusslen man stöter på vill jag ändå påstå är väldigt logiska, så använder man den hjärnan man föddes med och lyssnar noga så löser man dom även om vissa av tankenötterna är svårare än andra.

Så oroa dig inte, inget ologiskt monkey wrenchpussel dyker upp som kommer hålla dig vaken i månader som ett gammalt peka-klickaspel med en viss skägglös pirat gjorde en gång i tiden. Spelupplägget är som i de flesta spel där ett mysterium ska lösas. Pussel ska lösas, ledtrådar ska hittas och följas upp och vittnen och misstänkta ska frågas ut. Det som dock skiljer sig från andra är den avancerade mindmap som bildas av all information du samlar in. Det är i den som du kan dra din röda tråd och knyta ihop påsen till vem som är den skyldiga.

När du samlat ihop alla ledtrådar och följt varje spår kommer en tidslinje där du ska rekonstruera allt som hänt för att få den korrekta lösningen som sedan spelas upp för dig och ger bilden och händelseförloppet av brottet som begåtts. Låter lätt som en plätt va, men så är inte alltid fallet. Grafiken i spelet är inte helt oskön för ögat men jag kan inte låta bli att reta mig lite smått på att animationerna inte matchar läpprörelserna och de är något i det enklaste laget. Även delar när Poirot tänker blir ljudet så där burkigt och lågt vilket inte heller är särskilt tilltalande ljudmässigt.

Första gången det inträffade trodde jag faktiskt att det blivit fel på ljudet innan jag insåg att det faktiskt skulle vara så. Precis som i alla spel måste det ju finnas något att förlänga spelet med i form av något att samla på och självklart gör inte spelutvecklarna oss besvikna. Gyllene mustascher finns utspridda över banorna och även en och annan vinylskiva finns att hitta för den som är extra nosig i sin framfart. Dessa kan sedan användas för att låsa upp artwork och annat under fliken Extras. Och kanske är det en bra idé att dra ut på spelet då sådana här spel inte har någon särskild stor omspelningsfaktor då man vet vem mördaren är när man kört klart och mysteriet då inte längre är just ett mysterium.

Allt som allt är Agatha Christie - Death on the Nile ett mysigt mordmysterium att bädda ner sig i soffan med en kylig höstkväll under en gosig filt med en varm kopp choklad och en messmörsslabbad rostmacka. Det är en härlig paus i från snabba spel där hjärtat ständigt pumpar som en stånghammare i bröstet och pulsen är oroväckande hög. Och det är trots allt skönt att få använda den där gamle grå massan som vi kallar hjärnan ibland för den får arbeta under timmarna vi befinner oss med mannen som har den vackraste snorbromsen i spelvärlden. Detta spel är för oss som uppskattar hjärnarbete och som gillar gamla hederliga pusseläventyr.