Hercule Poirot har gått ombord på det lyxiga Orientexpresståget på väg mot Paris. Men inte långt efter avresan från Istanbul fastnar tåget i en snöstorm och som om det inte vore nog hittas den gåtfulla affärsmannen Ratchett mördad. Eftersom passagerarlistan visar sig vara full av misstänkta, har den belgiske mästerdetektiven sitt jobb för att hålla reda på vad som visar sig vara en komplicerad och långtgående konspiration. Om du har läst Agatha Christies ursprungliga mordgåta från 1934 eller sett någon av de otaliga filmatiseringarna vet du vad du ger dig in på med Microids äventyrsspel Murder on the Orient Express. Vad det hela slutar med är dock en överraskning. Utvecklaren Microids Lyon har valt att expandera, fortsätta och på något sätt modernisera den klassiska kriminalhistorien, som nu utspelar sig år 2023. Det är ett beslut som förbättrar upplevelsen på alla sätt, oavsett om du är bekant med originalet eller inte.
Grafiken är en smula gammal.
Det största tillskottet till originalmanuset kommer i form av den amerikanska detektiven Joanna Locke. Flera kapitel följer hennes undersökning av familjetragedin som ligger till grund för de dramatiska händelserna på tåget. Med sin hårda, true crime-inspirerade atmosfär ger Lockes kapitel en fin kontrast till Poirots mer bekväma whodunnit. Samtidigt låter de dig också fly de fem trånga tågkupéerna i Orientexpressen, vars monotoni kunde ha utgjort ett problem i det cirka tio timmars spelet. Förutom den utökade bakgrundshistorien får vi även ett par helt nya avslutande kapitel där Locke och Poirot måste arbeta tillsammans för att utforska en ny twist till ett av de mest kända slutet i kriminalhistorien. Berättelsen innehåller få dramatiska scenstycken och behandlar inte samtida politiska eller filosofiska frågor. Ändå är Murder on the Orient Express där uppe med årets bästa spelberättelser, eftersom att kunna knyta ihop så många trådar till en vass tvångströja av en berättelse - utan ett enda anmärkningsvärt handlingshål - är inget annat än imponerande . Det finns dock vissa problem med spelets takt som drar ner upplevelsen lite, och flera av karaktärerna skulle kunna använda lite mer djup.
Men musiken är strålande.
Nu skulle Murder on the Orient Express inte vara det första spelet på senare tid som lyckas jonglera med en spännande berättelse men tappar bollen när det kommer till gameplay. Lyckligtvis är det inte fallet här. Microids Lyon följer trenden med många nya detektivspel som förkastar peka-och-klicka-formeln från förr och gör av med en överfull artikelinventering fylld med alla möjliga småbitar. Istället måste du hålla reda på och koppla ihop en rad mentala ledtrådar - en uppgift som snabbt blir svår när Poirot snurras in i ett tätt vävt nät av röd sill och motstridiga alibis. Som tur är håller spelet reda på all information och uppgifter i en tankekarta som verkar inspirerad av Frogwares nyare Sherlock Holmes-spel. Du behöver dock inte koppla ihop prickarna själv. Istället måste du ibland hjälpa Poirot genom att svara på relativt enkla frågor om fallet, kontrollera ett alibi eller återskapa ett händelseförlopp. Där de flesta andra spel låter dig kliva in i huvudpersonens skor, känns det mer som att du följer i fotspåren av Poirot, vars tänkande alltid ligger ett eller två steg före. Detta kan låta som en kritik, och i viss mån är det så, eftersom pusslen ofta blir för enformiga eller triviala. Men den hanterbara svårighetsgraden gör spelet till en digital page-turner som är svår att lägga ifrån sig. Du är aldrig fast länge, och även om pusslen inte sätter din grå substans i arbete, håller de dig på tårna och låter dig hålla jämna steg med den berömda detektiven. Då är det synd att utvecklaren - precis när berättelsen ökar farten - drar i nödbromsen och från det blå introducerar några mycket svåra pussel som saktar ner dina framsteg. Överlag är svårighetskurvan helt enkelt för ojämn.
Spelet är utmanande och fyllt av twister.
Det krävs inte Poirots skarpa öga för att se var Murder on the Orient Express kommer lite kort. Den grafiska stilen är anständig, men bortsett från de levande ansiktena som uppnår ett lyckligt medium mellan realism och en serieinspirerad stil, är detaljnivån lite bristfällig, vilket bevisas av den pixlade skärmsläckaren som susar förbi Orientexpressens fönster . Soundtracket är ganska bra, med starka prestationer från framför allt de två huvudkaraktärerna, och acceptabel röstskådespeleri från resten. Och även om musiken skulle kunna göra med lite mer variation, stödjer den alltid stämningen effektivt. Medan spelets (förmodligen begränsade) budget ibland lyser igenom presentationen, gör det också utvecklarens kärlek till källmaterialet. Spelet fångar till fullo Poirots sympatiska, nästan komiskt självsäkra uppträdande, och hans vältrimmade mustasch står ofta i centrum - du kan till och med hitta gyllene mustascher i varje kapitel som fungerar som samlarobjekt. Det finns också gott om referenser till Christies romaner, kriminalgenren och andra spel, och det finns till och med en rolig sekvens som pysslar med alldeles för hjälpsamma sidekicks. Det är nästan självklart att Murder on the Orient Express gick under radarn för de flesta när den släpptes i den hektiska oktobermånaden. Men om du har en förkärlek för kriminalromaner eller deckarspel är det här ett spel du inte har råd att missa. Dämpa ljuset, gör en kopp te och ge dig ut på en dödlig men oförglömlig resa med Poirot.
