Alan Wake 2

Det förvånar nog inte många att höra mig säga detta, men Alan Wake 2 ser väldigt bra ut. Remedy Entertainment är en studio vars kaliver väldigt få andra utvecklare kan matcha, och efter uppföljningen av den utmärkta Control ser kommande Alan Wake 2 ut att bli riktigt mörkt, läbbigt och atmosfäriskt. Hur vet jag detta? För som en del av Summer Game Fest Play Days hade jag lyxen att delta i en presentation bakom stängda dörrar, ledd av flera medlemmar i utvecklingsteamet på Remedy själva. Hands-off-demon började en liten stund in i äventyret om Alan Wake 2 och en ny huvudperson vid namn Saga Anderson på väg ut i vildmarken Cauldron Lake i Bright Falls för att undersöka en serie otäcka ritualmord.

Det här fallet leder Saga till ett gäng oroande ledtrådar, som alla har kopplingar till sidor med manuskript utspridda i den omgivande miljön, sidor skrivna av den berömda Alan Wake själv - som har varit fångad i en slags parallell verklighet under de senaste 15 åren. Remedy har alltid varit en mästare på miljöberättelser, men i Alan Wake 2 känns det verkligen som att utvecklaren har höjt det här ett snäpp. Världen är otroligt detaljerad och känns verkligen verklig och uppslukande. Men det är också otroligt obehagligt att utforska när vinden ylar genom träden och hur ljuset penetrerar trädgränsen skapar en miljö som enkelt uttryckt är galet atmosfärisk. Sagas resa genom skogen vid Cauldron Lake som jag fick bevittna hskrämde upp mig rätt ordentligt eftersom varje ögonblick kändes som en punkt där något otäckt och fientligt kunde hoppa ut och börja attackera mig.

Den välbekanta processen att utforska och sätta ihop ett mysterium i kärnan av handlingen är fortfarande mycket närvarande i Alan Wake 2. Idén att använda ljus för att försvaga fienderna är fortfarande en viktig beståndsdel, liksom att vandra in i strålkastarna för att långsamt hämta igen hälsan och undkomma fara. Säkra rum är också tillbaka igen (med dessa används som områden där du kan växla mellan Alan och Sagas kampanjer när som helst - med varje kampanj som kan spelas från början till slut hur du vill), liksom de röda skåpen runt om i världen där du kan hitta batterier, ammunition och så vidare.

Till skillnad från originalspelet har Remedy (tack och lov) bestämt att termosar behövde ett nytt syfte, och nu i Alan Wake 2 fungerar de som räddningspoäng och inte otroligt överanvända samlarobjekt. Siktet är vingligt och instabilt, och att du inte blir överöst med ammunition gör det mer spännande och nervigt, såklart. Det finns flera vapentyper att upptäcka och använda, inklusive handeldvapen och hagelgevär. Inventory-systemet är nytt i det här spelet också och påminner mer om andra titlar i denna subgenre på senare år där vapenhanteringen och sorteringen av prylar är viktig.

Men dessa mindre justeringar och tillägg är inte de enda områden som Remedy har försökt upprepa och lägga till nya funktioner och spelelement. Saga kan använda en samling nya förmågor, inklusive att besöka ett "Mind Place" och genom Profiling. Sherlock Holmes-fans kommer att ha en mycket bra uppfattning om vad Mind Place handlar om, eftersom det i själva verket är samma koncept som Mind Palace. Tanken är att Saga när som helst kan gå in i sitt eget sinne, ett säkert utrymme där hon kan bedöma och börja sätta ihop ett mysterium bort från farorna och distraktionerna i den fysiska världen.

I Mind Place har Saga tillgång till en detektivtavla där hon kan bedöma insamlade ledtrådar och lokalisera hur de ansluter till varandra och till och med leder till ytterligare ledtrådar. Sedan, för att lägga till detta, kan hon börja packa upp och förstå karaktärer hon möter genom att profilera dem, med detta som en sorts förhörsmekaniker där hon upptäcker brister och karaktärsdrag och använder dem för att reda ut hur en karaktär tickar. Det hela är väldigt Sherlock, men det fungerar i praktiken. Även om jag bara fick se 30 minuter av Alan Wake 2 är kvaliteten som Remedy siktar på i det här spelet tydlig. De uppslukande elementen, det narrativa djupet, karaktärsanimationerna, framträdandena från skådespeleriet, presentationen och den fantastiska grafiken skapar en upplevelse somenligt mig, på förhand, känns ohyggligt lovande.