Svenska
Gamereactor
recensioner
Alan Wake 2

Alan Wake 2

Glöm Max Payne, Alan Wake och Control. Remedy är bättre än någonsin i det helt kompromisslösa Alan Wake 2 och vi har satt ett betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Du kryper upp ur det grumliga sjövattnet, förvirrad och rädd. Du är uppsvälld, naken, sårbar och det enda du hör är vinden som sliter i träden längs stranden. Du försöker desperat orientera dig, men natten har lagt sig som ett tjockt täcke över Cauldron Lake. Du börjar springa, men dina ben vill inte riktigt lyda och uppe vid sluttningen mot skogsbrynet ser du ljuskäglor från ficklampor. Det är något ondskefullt som jagar dig, något du inte kan beskriva eller vet vad det är, men plötsligt tar det tag i dig.

Efter några minuters intensiv, Lynch-liknande spänning i skogen panorerar kameran runt Cauldron Lake, och med tre öronbedövande dunsar står det i klart vitt typsnitt: "ALAN"- "WAKE"- "II". Välkomna till skräcken.

HQ

Alan Wake 2 är ett av de mest kompromisslösa och modiga storspel jag någonsin avnjutit. Det är inte modigt i den meningen att en myriad av spelmekaniker och system pressats samman för att illustrera någon form av avancerat gameplay, eftersom grunderna är ganska simpla. Det är istället modigt eftersom det är så oskiljaktigt från studion som skapade det, en vision så ren att det är svårt att förstå hur Remedy lyckades övertyga sin partner Epic Games att finansiera det. Om A24, som finansierat några av de mest banbrytande skräckfilmerna under de senaste tio åren, plötsligt hade 250 miljoner dollar att leka med och inte behövde kompromissa med en specifik vision som ett resultat, skulle de göra Alan Wake 2.

Detta är en annons:
Alan Wake 2
Alan och Saga måste samarbeta från varsit universum.

Men låt oss komma igång med spelet, och jag startar med beröm. Det är välförtjänt för Alan Wake 2 är olikt alla andra storspelsproduktioner eftersom det känns som ren arthouse, men i kombination med de episka proportioner som vi kommit att förvänta oss även från de dyraste satsningarna. Det här är Remedy (och kanske framför allt Sam Lake) när det är som mest Remedy-aktigt, och det är svårt att inte känna sig förvirrad över att en studio med en så tydlig idé om vad de vill göra skulle åsidosätta all marknadslogik i en direkt strävan efter att göra den bästa versionen av spelet de vill göra - varken mer eller mindre.

Så vad handlar Alan Wake 2 om? Uppföljaren tar, lustigt nog, vid 13 år efter händelserna vid Cauldron Lake i det första spelet (vilket är samma tidsperiod som gått sedan det lanserades 2010). FBI-agenten Saga Anderson anländer till Bright Falls för att utreda en serie rituella mord runt sjön av vad som verkar vara någon form av kult. Kropparna tycks ha legat i sjön under en längre tid, men de har inte sjunkit, och varför finns det manuskriptsidor runt brottsplatserna som beskriver exakt vad utredarna tänker och vill? Under tiden försöker Alan efter alla dessa år fly från det övernaturliga fängelset The Dark Place som han placerade sig själv i för så många år sedan, och genom Saga inspireras han att gräva djupare för att hitta en väg ut.

Alan Wake 2Alan Wake 2
Ingenting är vad det verkar som i Alan Wake 2 som konstant håller spelaren på tårna.
Detta är en annons:

Alan Wake 2 är Survival Horror med stort "S"... och "H". Spelkontrollen är tyngre, direkta konfrontationer med fiender sällsynta och en myriad av adrenalinpumpande effekter har blandats med den igenkännbara spelformeln för att säkerställa att en tung väv av nästan påtaglig atmosfär omsluter spelaren från början till slut. Hur du faktiskt spelar Alan Wake 2 kommer, som sagt, att kännas bekant för de flesta, eftersom du utforskar stora, samtidigt ofta trånga och linjära områden för uppgraderingar, viktiga resurser och extra information om Bright Falls och omgivningarna - allt medan du använder din ficklampa för att bryta fiendens sköldar och sedan skjuter efteråt för att besegla deras öde. Vissa skulle kalla det mekaniskt rudimentärt, och jag håller med om det, men bara för att det grundläggande upplägget är bekant betyder det inte nödvändigtvis att det är ett hinder. I Alan Wake 2 existerar mekanik, system, berättande och världen omkring dig i perfekt harmoni, och tack vare små korrigeringar här och där är spelet alltid läskigt, aldrig för lätt och aldrig för svårt. Det är ganska tydligt att Remedy fokuserat mer på avståndet mellan fienderna, positionering för att hålla dig på tårna hela tiden, och slutligen se till att varje möte med en motståndare känns meningsfulla.

Alan Wake 2
Designen är rakt igenom absolut förstklassig.

Områdena är tillräckligt stora för att det ska finnas extra information och resurser att hämta om du är tillräckligt äventyrlig, och varje gång jag avvek från den linjära vägen belönades jag med unika perspektiv på den bisarra storyn, väl realiserade minihändelser som fick hjärtat att banka precis tillräckligt länge, och en solid mängd variation som gjorde det till en fröjd att fortsätta där jag slutade. Samlingsobjekt i form av manussidor till Saga (som varnar för kommande faror och beskriver intressanta vinklar) och ekon för Alan (som ger dig små Sam Lake-mellansekvenser med Max Paynes röst) är också underhållande. Det finns även enkla uppgraderingar till både Saga och Alan, som köps med två olika valutor som finns i deras respektive världar. Det är smart utan att vara flashigt, enkelt utan att vara för grundläggande. Remedy spelar på sina styrkor och introducerar inte ett enda system som inte tjänar den övergripande helheten. Återigen, vissa skulle kanske kalla det lite för enkelt, men jag håller absolut inte med.

Båda karaktärerna har också ett slags "tankepalats", om man så vill, där de kan vistas mentalt för att ytterligare utforska sin nuvarande verklighet. För Saga är det ett undersökningsrum där ledtrådar, uttalanden, profiler och annan information sammanställs för att antingen utöka spelarens berättelseperspektiv eller för att mer direkt hjälpa henne hitta sin väg framåt. Det är inte strukturellt djupt som sådant, utan kräver bara att du placerar informationen korrekt för att förstå den, men det känns oerhört tillfredsställande hela vägen till slutet. Alan är författare, och han tänker bara på hur han kan manipulera den berättelse han både skriver till sig själv och lever ut för att ta sig dit han behöver komma. Båda dessa processer är omedelbara, vilket betyder noll laddningstid och systemen ger en paus samt tjänar helheten på ett otroligt organiskt sätt.

Alan Wake 2Alan Wake 2
Fienderna du möter kän ns betydligt mer relevanta denna gång.

Att spela Alan Wake 2 är en tung, effektfull och avsiktlig resa in i ondskans hjärta, där två personer tar sig an ett problem från två väldigt olika utgångspunkter och samarbetar över gränserna för att utmana mörkret. Det är en hårresande berättelse som inte snålar med effektiva fysiska detaljer (eller "gore" som skräckfantaster brukar kalla det) eller adrenalinpumpande effekter. Karaktärerna är välskrivna och trovärdiga och, viktigast av allt, det finns en Twin Peaks-liknande konstighetsfaktor som ingen annan behärskar på samma sätt som just Remedy. Ett exempel är att Sagas partner heter Alex Casey - samma namn som Wakes huvudperson i hans böcker. Inte nog med det, han har ansiktet och kroppen från spelregissören Sam Lake och rösten av Max Payne (James McCaffrey). Hur kommer det sig? Tja, jag tänker givetvis inte avslöja något, men alla uppenbara frågor besvaras inte, och när de besvaras är det inte helt linjärt. Som David Lynch gjort tidigare med Twin Peaks, men också med många andra verk som Inland Empire, kokas det bisarra ihop med det konventionella och vardagliga, vilket skapar en slags konstant oroande känsla som sitter i ryggraden hela tiden. Med andra ord, det fungerar.

Alan Wake 2Alan Wake 2
Grafikmotorn Northlight arbetar för högvarv med imponerande resultat även till konsol.

Det finns några repliker som är lite för direkta dock, som om Remedy inte riktigt har fått till det. Dessa kommer oftast från Saga, som, särskilt i spelets första kapitel, verkar lite mer blåögd än vad hon utan tvekan är. Det är dock bara några få tillfällen här och där, och i allmänhet levererar Remedy ett utmärkt manus som bibehåller mysteriet, oklarheten och lockelsen hela tiden.

För att återgå till A24-analogin är det verkligen fantastiskt att Remedy inte bara gör spel baserat på sina kompromisslösa visioner, utan också lyckas kombinera det med uppenbart banbrytande teknik. Den nya versionen av grafikmotorn Northlight levererar inte bara relativt snygga karaktärsmodeller, utan kanske framför allt landmärken, hisnande miljöer (som förstärks ytterligare av studions mästerliga känsla för belysning), interiörplacering och strukturering av sekvenser och scener. Precis som i Control är allting väl tajmat och organiserat och ser fantastiskt ut, men till skillnad från Controls Oldest House hittar Remedy magin genom att infoga skräcken hos det vardagliga, precis som i Twin Peaks, och som ett resultat är Alan Wake 2 en fröjd att både titta och lyssna på. Det körs också stabilt i Performance Mode till Playstation 5 med bara några enstaka hick i bilduppdateringen här och där. Jag vill därför kalla Alan Wake 2 väloptimerat från mitt personliga perspektiv, men mer detaljerade tekniska tester lär avslöja sanningar som jag inte kunnat upptäcka som gamer, och det är väl egentligen det viktigaste?

Alan Wake 2Alan Wake 2Alan Wake 2Alan Wake 2
Var beredd på det mest kompromisslösa skräckspel du någonsin sett i storspelssammanhang.

Jag kanske kommer ångra hur mycket jag har fallit för Alan Wake 2. Den här recensionen är verkligen inte skriven för att passa in i en kritisk konsensus som jag ännu inte vet något om, men det är alltid sårbart att kliva ut ur skuggorna och proklamera att du anser att ett visst spel är ett mästerverk. Men Remedy förtjänar den äran, de förtjänar allt beröm jag kan uppbringa för att vara modiga nog att göra de spännande designval som sannolikt begränsar hur lockande Alan Wake 2 är för den breda massan, men istället ökar njutningen desto mer för oss intresserade. De förtjänar att jag kallar det här spelet för vad jag tycker att det är - ett rent mästerverk. De förtjänar en 10:a, och när spelindustrins drömprins badar i Game of the Year-utmärkelser i december, kommer jag tänka på Cauldron Lake.

HQ
10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Fantastisk atmosfär, otrolig story, snortight berättande, spännande karaktärer, mysterier överallt, klockrent gameplay, urläcker grafik, bra variation
-
Ett fåtal ogenomtänkta repliker, enstaka dipp i bilduppdateringen
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall:
Detta är en rätt händelselös, utdragen "walking sim" utan egentlig skräck eller terror, tyvärr. Du spelar under 80% av äventyret som den nya karaktären Saga som känns forcerat tunn och ihålig som karaktär. Hon går, går, går och går... Skjuter en liten fiende, löser ett simpelt pussel och fortsätter sen att gå. Full motion video-berättandet känns 90-tals-mossigt och spelmekaniken är seg som sirap precis som de få striderna som erbjuds. När storyn till slut knytas ihop är det efter tonvis med backtracking och upprepningar och jag kan bara konstatera att detta är mediokert. 6/10

Medlemsrecensioner

  • CARTMAN
    Mästerverk av den finska utvecklaren (Remedy Entertainment) där de lyckats med en efterlängtad uppföljare till det kultförklarade originalet som... 10/10

Relaterade texter

Alan Wake 2: Night SpringsScore

Alan Wake 2: Night Springs

RECENSION. Skrivet av Conny Andersson

Nya mysterier, galenskaper och en himla massa action. Conny har spelat genom de tre episoder som utgör den första expansionen till Alan Wake 2...



Loading next content