Alone in the Dark

1992, fyra år innan Resident Evil, släpptes Alone in the Dark. Ett tredimensionellt tredjepersons skräckspel där Edward Carnby skulle leta efter sanningen bakom ett självmord. Hemsökta hus, ockulta varelser och smarta pussel utgjorde grundstommen för spelet. Alone in the Dark fick tre riktiga uppföljare och en spinoff varav det senaste, Alone in the Dark: The New Nightmare, kom 2001. Det Alone in the Dark som senare i vår släpps är en nystart för serien, men är i praktiken del fem.

Gamereactor reste ned till Lyon för att hälsa på Eden Studios som bestämt hävdar att Alone in the Dark är ett spel i serien med samma namn, trots att Edward Carnbys nya skräckäventyr känns som något helt annat. Med Alone in the Dark tar den klassiska skräckserien, som en gång i tiden var inspirationskälla för Resident Evil, nämligen steget in i den nya generationen på allvar.

Alone in the Dark utspelar sig år 2008 och huvudpersonen Edward Carnby som nu borde vara en bra bit över 100 år gammal tycks inte ha åldrats en dag sedan föregångarna. Någonting otäckt kokar under ytan i New York som fått ockulta varelser som zombies och diverse monster att dyka upp i Central Park. Edward är mannen att ta reda på varför de dyker upp och förhoppningsvis även se till så att de försvinner från vår värld.

När Gamereactor hälsade på hos Eden Studios stod det snabbt klart att man är mycket medvetna om hur föråldrade tidigare delar i serien är och att man velat förnya konceptet ordentligt. Det betyder i praktiken att vi nu fått ett väldigt mörkt och ondskefullt spel med riktigt skrämmande element, minispel, mer action och såklart en rejäl dos frihet.

Ett exempel på sistnämnda är just Central Park som i Eden Studios demoniserade version är helt övertaget av oknytt. Vilket innebär att det är om möjligt farligare än vanligt att vandra genom New Yorks lunga nattetid. Du får fritt springa omkring med Edward och även om du initialt inte kan komma åt alla områden direkt så får du undan för undan åtkomst till allting. Metropolitan Museum of Art finns också med i ett av Alone in the Darks mest rysliga kapitel där man går omkring bland statyer och tavlor i gotiska miljöer. De känns sådär snuskigt kusliga med matt belysning som kastar otäcka skuggor omkring sig.

Central Park är ju för övrigt en helt enorm park och att gå igenom hela till fots skulle ta timmar. Därför kan du när som helst hoppa in i en bil, tjuvkoppla genom ett hederligt minispel, för att sedan köra omkring. Allt eftersom spelet fortgår drabbas Central Park av värre och värre monstrositeter och det blir svårare och svårare att ta sig fram. I en sekvens vi fick se hade marken börjat rämna vilket ledde till en hel del intressanta fysikpussel. Bland annat med en buss som stod ostadigt och vägde, varpå man fick släpa lik in i bussen för att få den att ligga stadigt nog för att man skulle kunna ta sig därifrån.

Över huvud taget är Alone in the Dark fyllt av pussel. Kanske inte så mycket i samma stil som hos föregångarna utan sådana som drar nytta av prestandan i den nya generationens hårdvara såsom nämnda busspussel. Men även fienderna är i många utformade som pussel. Döm om min förvåning när jag stötte på ett svart, klibbigt kvicksilverliknande vatten som levde.

Lyckligtvis skydde detta ondskefulla vatten ljus som monster ju brukar göra. Något som ledde till att jag försökte ta mig förbi med ficklampa. Vattnet smög dock runt mig i en hysteriskt cool grafisk effekt och Edward fick kasta in handduken. På nästa försök tog jag istället en trästol. Med den högra analogspaken kunde jag fritt svinga omkring föremålet och stack den därför ovanför en närliggande brasa varpå den fattade eld. Genom att tilta stolen kunde jag snabbt få den helt övertänd av lågorna varpå jag kastade den ut i vattnet som ljudlöst kröp undan. I skenet av brasan räckte ficklampans ljus till för att jag snabbt skulle kunna ta mig över till andra sidan.

Den högra analogspaken är helt enkelt en förlängning av dina händer och med den kan du vrida och vända på alla objekt. Kommer du till elektrifierat vatten där en kapad elkabel hänger ned kan du försöka leta efter ett långt föremål att sträcka ut för att peta undan den med, vilket sedan gör det säkert att gå ned i vattnet. På samma sätt kan man använda föremål till att slåss med genom att föra dem bakåt över huvudet och sedan svinga snabbt mot fienden.

Men naturligtvis finns det även vanliga eldstrider där hederligt hett bly nyttjas istället för brinnande bråte. Menysystemet är utformat som insidan av Edwards jacka och där kan man snabbt plocka fram sin trogna revolver om läget så kräver. Annars är påhittighet det roligaste och att tillverka egna vapen är en höjdare. Bland annat kan man tillverka egna molotov cocktails och göra dem klibbiga genom tejp för att kunna fästa på fiender. Eller hälla bensin över marken i mönster och fjutta på, bara för att se hur elden kryper sig fram i dina uttänkta slingor och avlivar fienden. Ja, eller bara ta en hederlig brandyxa och drämma till dem i huvudet så det klyvs i två delar. Alone in the Dark har alla varianter så att både våldsverkaren och den som vill spela mer klurigt ska kunna få sitt.

Eden Studios har satsat oerhört hårt på musiken i Alone in the Dark som består av långa orkestrerade stycken samt spöklika körer. Målet har varit att ha ett ljudspår som påminner mer om det i filmer och mindre om spelmusik där strider låter på ett visst sätt och bossfighter på ett annat. Spelet är uppbrutet i flera kapitel på 30-40 minuter med ett riktigt spännande och ödesmättat slut efter varje. Vi fick se ett sådant hos Eden Studios när man i en taxi ska fly från en fullskalig attack mot New York med fallande skyskrapor och sprickande mark.

Alone in the Dark kommer senare även att släppas till både Playstation 2 och Wii. Denna version av spelet utvecklas dock inte av Eden Studios utan Hydravision Entertainment. Eden Studios är inte helt glada över detta och menar att denna version inte kommer att kunna erbjuda det nytänkande Alone in the Dark är skapt för. Alla röster, all musik och alla konceptskisser har dock lånats ut till Hydravision Entertainment för att deras spel ska kunna bli så likt Eden Studios förlaga som möjligt.

När vi var hos Eden Studios var spelet fortfarande i väldigt tidigt skick och fransmännen som gör spelet sade att de skulle skjuta på Playstation 3-versionen lite för att hinna klart med den till PC och Xbox 360. Men Alone in the Dark var verkligen buggigt och frågan är om Eden Studios kamp mot klockan för att få klart spelet gör att de inte kommer att hinna få med allt och putsa det så mycket som man skulle kunna önska. Men får man bara till det är Alone in the Dark väl värt att hålla utkik efter i vår, det här är riktigt bra och genomtänkt skräck som verkligen drar nytta av processorkraften i den nya generationen.