Alpha Protocol

Vem har inte tagit sig en tur i dagdrömmarnas värld och önskat att man var en hemlig agent? Att åka jorden runt, spola i sig flådiga drinkar, träffa undersköna spionkvinnorn och rädda världen från ondsinta brottsorganisationer? Eller kanske att vara vansinnigt bra på närstrid, supersmart och på jakt efter sin sanna identitet.

Vad vet jag, kanske du drömmer om att bära samma kläder ett helt dygn och konstant prata i mobiltelefon? Livet som spion låter lockande, även med konstanta faror som kärnvapenkrig, skrumplever och vapenviftande hejdukar i massor. Bond, Bourne och Bauer står alla som modell för Obsidian Entertainment när de ger sig på uppdraget att kombinera actionfyllt spionäventyr med rollspelsgenren de själva hjälpt till att utveckla.

Mike Thornton är relativt nyutexaminerad från agentskolan. Sedan studenten har det blivit en näve jobb för CIA. Livet känns rätt bra och Mike känner att han börjar bli varm i paltorna när hans liv helt plötsligt ställs helt och hållet på ända. På ett ögonblick har han hamnat i nästan allas onåd. CIA är på jakt efter honom, hans gamla fiender vill se honom död och helt plötsligt har jorden blivit ett väldigt litet ställe att gömma sig på.

Den gode Mike har blivit grundlurad, dragen vid snoken, ditsatt, något har skitit i ett blått skåp och all skuld läggs på Mike. Nu är goda råd dyra och Mike måste göra sitt yttersta för att försöka rensa sitt namn, men vägen till rättvisa är lång och hård.

Under sin korta karriär som agent har Mike ändå lyckats skaffa sig lite kontakter runt om i världen. Det finns ett nätverk med före detta agenter dit Mike vänder sig för att söka skydd, med deras hjälp börjar jakten på sanning. För att rensa sitt namn från det smolk som någon har försett honom med måste Mike ta sig runt till sex olika platser jorden runt och utföra olika uppdrag för sitt egna bästa.

Bland annat kommer vi att få besöka det vindpinade och översandiga mellanöstern, ett romantiskt och mysigt Rom och asiens neonbelysta, fuktiga städer. Var och ett av de sex uppdragen består av ett flertal mindre uppdrag. Ibland har Mike frihet att välja vilket eller vilka uppdrag som ska slutföras, ibland ger olika uppdrag olika fördelar och emellanåt är man tvingad att göra vissa saker.

När vissa kriterier har uppfyllts, pusselbitar lagts på plats och information är insamlad kan Mike gå vidare till nästa stora grej att utföra. Uppdragen varierar från att rädda kompisar, samla information, döda en snubbe eller utföra allehanda övriga agentsysslor. Väl ute i fält är det dags för Mike att bruka sina fräcka färdigheter till sitt yttersta, här har man som spelare chansen att utforma Mike och hans förmåner så som man önskar.

Man kan välja att ge Mike fördelar inom vapenhantering, närstrid, datorhackning, smygande och mycket annat. Det finns tio olika kriterier som går att utveckla i tio steg vardera. Det går även att låsa upp ytterligare specialkriterier för att vidare fördjupa vår käre agents kunskaper. Dessa specialkriterier får man tillgång till om man lyckas utföra vissa nyckeluppdrag i spelet.

Hur Mike beter sig ligger helt och hållet i spelarens händer. Vill man vara en modern ninja som smyger runt i mörka kläder och är extremt hemlig är det inga problem. Skulle man hellre vilja vara ett galet vapensvin med glatt avtryckarfinger går det alldeles utmärkt. Ibland får man order om att inte ge de man stöter på en etta med jordvärme, detta kan man självklart strunta blankt i och istället låta vapenstålet sköta allt snack.

Räkna dock med att man får en redig utskällning av sina kollegor om man inte följer de direktiv som gäller. Obsidian har dock jobbat hårt med att inte ge spelaren några bestaffningar beroende på hur man spelar. Om man skulle råka skjuta en civilist blir man inte förnedrad med en irriterande Game Over-skylt i ansiktet, istället blir det ris från kompisarna och förändrade förutsättningar i fortsättningen.

Den som helst av allt vill köra en mastig dödsfest med mycket vapen och blod kan med fördel använda sig av lite olika färdigheter. Bland annat har man en överlägsen arsenal, man kan ta skydd bakom föremål och man kan även skjuta i blindo som en komplett galning. Mellan uppdragen kan Mike lägga benen på bordet i lokalen som agerar som bas, kolla på TV och se om hans senaste blodbad har hamnat på nyheterna, eller kanske surfa på nätet och skaffa lite schysst information därifrån. Dessutom kan man bege sig ut i spelvärlden och traska runt som ren avkoppling om så skulle önskas.

Som rollspel kommer det självklart att vara en hel del konversationer med andra karaktärer. Både kärleksintressen, kollegor och potentiella fiender kommer att vilja inleda samtal med Mike, istället för det vanliga valet av olika fraser som ska komma från Mikes munläder kan man istället välja vilken attityd han ska visa upp. Han kan vara kall och hård som en sten, proffsig och kunnig som sig bör för en agent, eller så kan han koppla in storcharmen och lägga på lite extra energi på att vara trevlig och inställsam.

Beroende på hur Mike bemöter andra, kommer även flera olika faktorer att påverkas av detta. Man kan skaffa sig nya allierade, eller fiender, allt hänger på hur Mike beter sig.

Obsidian vill ge spelaren makten att skapa sin egna spelupplevelse beroende på hur man spelar, detta kombinerat med ett intressant konversationssystem och ett relativt dynamiskt upplägg gör att Alpha Protocol kan bli ett ruggigt bra actionrollspel. Vad jag dock är lite orolig för är att det kan bli ett actionspel med rollspelsinslag, istället för ett rollspel med actioninslag som Obsidian och Sega marknadsför det som.

Förhoppningsvis kan gubbarna bakom briljanta spel som Baldur´s Gate, Fallout, Icewind Dale, Knights of the Old Republic 2, Never Winter Nights 2 och flera andra rollspelsgiganter leverera ännu ett högkvalitativt rollspel än en gång. Jag hoppas, utan att ta ut segern i förskott.