Animal Crossing: Wild World

Nintendos kanske allra märkligaste spelserie är tillbaka, nu med ett efterlängtat online-stöd. Precis som i originalet är det upp till dig att se till att Animal Crossing blir spännande, meningsfyllt och att du gör många nya kamrater medan du skapar din alldeles egna historia. Själv hann jag knappt anlända till den lilla byn Iacon innan jag sprang på gamle bekantingen Tom Nook, som hade både jobb och lya åt mig. De flesta av byborna i detta nya lilla Iacon visade sig dock vara nya bekantskaper.

För er som ännu inte bekantat er med Animal Crossing är det alltså Nintendos variant av The Sims, med den stora skillnaden att istället för att påverka utifrån, ska du här bara ansvara för dig själv. Vill du ha vänner så får du posta brev och vara hjälpsam, du får jobba för att ha råd med avbetalningar och vill du att något spännande ska hända så får du se till att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Spelet använder dessutom den interna klockan och vill man handla något måste man passa butikens öppettider och vill man uppleva härliga spökäventyr får man vackert lov att spela efter midnatt.

Det går fort att bli varm i kläderna om man spelat föregångaren och alla bybor har de dock de där charmerande talticksen från föregångaren och avslutar de flesta meningar med ett uttryck som är kännetecknande för varje person i spelet. Dialogen är fortfarande talad, eller vad man nu ska kalla lätet. Det passar i alla fall spelet som en smäck och gör det mer personligt och sätter an en mysig stämning. Själv förvånades jag över att man denna gång får starta med ett hus i två våningar, vilket tar längre tid att möblera. Det var faktiskt roligare när man kunde inreda sin alldeles för lilla lya medan man tjänade pengar hos tvättbjörnen Nook.

Annars är det fascinerande att se hur snyggt Nintendo lyckats återskapa Animal Crossing på Nintendo DS. Visserligen har spelserien sitt ursprung på Nintendo 64 och visserligen var inte spelet ett av de snyggare till Gamecube, men det ser bra ut oavsett detta. Världen är dessutom krökt, oklart varför, vilket får hus, träd och annat att torna upp sig i horisonten medan man springer i Y-led i sin lilla stad.

Det senaste spelet jag spenderade riktigt mycket tid med till Nintendo DS var Mario Kart. Något som var befriande med det, var att man faktiskt kunde strunta i sin stylus och bara spela som ett vanligt spel. Animal Crossing är inte riktigt lika optimalt på den punkten och spelet är tänkt att spelas både med de digitala styrdonen och med pennan. Det blir såklart lite bökigt att hela tiden hålla rätt på pennan som man så sällan behöver. Det hade varit bättre med ett annat upplägg, eftersom Animal Crossing ju faktiskt från början inte ens var designat med en stylus i åtanke. Däremot underlättar pennan i vissa moment, som när man designar sina egna kläder hos systrarna Wyrd.

Den stora nyheten i Animal Crossing: Wild World är annars just suffixet Wild World (vilda världen). Det går nämligen att spela online. Det Nintendo räknar som vida världen är dock inte mycket mer än våra närmaste länder, vilket gör att du kan glömma att få besök av någon försynt japan eller bufflig jänkare. Dessutom saknas fortfarande en riktig sökfunktion och man måste känna den person man vill ha besök av. Det förtar en del av spontaniteten i besöken och gör att båda sidor noga måste planera in sina visiter.

När man väl spelar online fungerar det dock utmärkt och det går smidigt att flytta in hos någon annan. Förutom den sociala biten är poängen med att spela online att man kan skaffa möbler och tillbehör som inte finns i hembyn, eller kanske plocka exotiska bär som man sedan kan odla i sin egen trädgård. Vill man hålla kontakten utan att hälsa på varandra går det att skicka flaskpost med teckningar och brev eller göra arrangemang som syns på himmelen i båda byarna såsom maffiga fyrverkerier.

Till skillnad mot för vad som är brukligt, har inte mycket grafiskt gått förlorat i konverteringsarbetet från Gamecube. Iacon är fortfarande en alldeles förtjusande by med mängder av körsbärsträd och små charmerande hus. Men spontant känns alltför mycket bekant i Animal Crossing: Wild World. Förutom den halvhjärtade online-satsningen är det här verkligen samma spel som på Gamecube med lite nya föremål. Samtidigt älskade jag visserligen föregångaren, men det återstår att se om lite mer av samma återigen kommer att uppehålla mig i hundratals timmar.