Animal Crossing är spelet som fick mig att starta min Gamecube så snart jag hoppat ur sängen i nästan ett års tid. Nu är Nintendo DS-versionen här, men oväntat nog har jag inte riktigt fastnat på samma sätt som jag gjorde till Gamecube. Det beror framför allt på att det här faktiskt är samma spel igen, kompletterat med några smärre förbättringar, ett halvdant onlineläge och även en och annan försämring.
Spelet tar sin början i ett riktigt busväder, där man sitter och åker taxi med Kapp'n (en gammal bekant). Han ställer frågor hela tiden, småpratar och skojar. Beroende på vad man svarar på hans frågor, bestäms din personlighet, ålder, kön och liknande. Kapp'n ger en skön start på spelet och innan man vet ordet av är man framme i sin egna by igen.
The Sims-inspirerade Animal Crossing: Wild World är liksom sin förlaga till Gamecube ett supercharmigt spel utan egentligt mål, annat än att bygga ett stort hus och inreda det så snyggt som möjligt. Det är svårt att med text förklara vad som är så fantastiskt med Animal Crossing, vad det är som driver mig som spelare att dag efter dag starta spelet och göra samma saker. Det är definitivt ett spel man kommer att älska eller hata.
Animal Crossing: Wild World är oerhört lättillgängligt och det går snabbt att komma in i det mycket lugna tempot där man brevväxlar med sina digitala grannar, hjälper museet att samla fossiler och tar del av unika dagliga händelser som bara händer en enda gång per år. De enda spelmässiga skillnader som tillkommit sedan Gamecube-versionen är att man nu kan använda stylusen för att bläddra i menyer och lite annat smått och gott. För det mesta är det dock enklare att använda digitalkrysset istället, och det är heller inte speciellt bekvämt att skifta mellan de båda.
Precis som till Gamecube använder spelet den interna klockan. Är klockan 15:45 hos dig, är den det även i spelet och har spöktimmen just slagit - ja då har den även gjort det i spelet. Tiden går förresten även när du inte spelar, vilket gör att du mycket väl kan ha fått en ny granne nästa gång du startar ditt Animal Crossing: Wild World. För att dra nytta av det finns en intern klocka i spelet, händer det unika saker varje dag i din lilla by. Ibland kommer kringresande försäljare, ibland är det festivaler och andra dagar kan det hända något riktigt oväntat. Det enda du kan vara säker på är att om du missar det, får du inte se det igen förrän nästa år. Det gör att man gärna vill återkomma tillspelet, som även uppmuntrar till att man spelar korta sessioner genom att aldrig ha för långa och omständliga händelser.
Det går inte att komma ifrån jag tycker om Animal Crossing: Wild World, men ändå känner mig småbesviken över bristen på nyheter i spelet. Det enda påtagliga är multiplayer-stödet som är långt bättre än till Gamecube, och även inkluderar online-spelande. Nu kan man alltså få besök i sin lilla by medan man själv är i den. Förutom de uppenbart sociala fördelarna, finns det också en rad föremål och frukter som är unika för varje stad. Dessa kan man endast komma åt genom att hälsa på hos andra. Tyvärr har man av någon helt obegriplig anledning tagit bort möjligheten att skaffa sig ett hederligt 8-bitars NES. Det gav föregångaren många timmars extra spelglädje, som nu alltså är borta.
Dessvärre kräver online-funktionen att man känner den man vill spela med, så vet du ingen annan som har spelet är det bara att glömma online-spelande. Det förtar mycket av spontaniteten i besöken och gör även att den som inte känner någon annan Nintendo DS-ägare kan få svårt att hitta folk att spela med. Jag kräver inte Xbox Live från Nintendo och Nintendo DS och jag förstår att man vill skydda från huliganbesök med folk som spammar ned byns anslagstavla och ställer till oreda - men man är så försiktig att det kommer mer negativt ur beslutet än positivt.
En trevlig detalj är hur väl Nintendo fått till grafiken från Gamecube-versionen. Visserligen var Animal Crossing från början ett Nintendo 64-spel, men Gamecube-versionen var faktiskt ganska läcker. Enda egentligen skillnaden är att världen numera rullar fram ur överkanten på bilden, istället för att man springer över en hel yta. Det spelar ingen större roll egentligen och det ser dessutom ganska charmigt ut när husen rullar fram i den övre kanten på bilden.
Mina största klagomål på Animal Crossing: Wild World är att det är för likt sin föregångare, att online-stödet är halvhjärtat och att man tagit bort alla roliga NES-spel som fanns i originalet. Det hindrar inte att spelet ändå är ett fullständigt givet köp för den som inte spelat originalet, men har du spelat det förut så var beredd på att göra samma saker en gång till och det är inte så kul som man kanske kan tro.