Anno 117: Pax Romana

Erbjudandet att få bygga upp ett romerskt örike är inget jag tackar nej till. Att få bygga upp romerska städer med hjälp av spelmässiga system vi vant oss vid i Anno-serien är något jag velat göra under många år. Senast vi mötte serien tillbringade vi tid med affärsmän, industrialister och imperialismen under 1800-talet. Vi byggde städer i en föränderlig tidsperiod under industrialiseringen av Europa. I Pax Romana kommer du inte att bygga industrier och bli en internationell företagare. Du kommer istället att få försöka göra kejsaren över det Romerska riket nöjd.

Det märks direkt att denna tidsperiod är klippt och skuren för detta upplägg. Du intar rollen som en karaktär. Valet är antingen Marcus eller Marcia. Den karaktären du inte väljer blir tronarvinge och kommer att spela en viktig roll under kampanjen som kejsarens efterträdare. Båda karaktärerna har olika perspektiv på världen och händelserna i titeln. Även om Anno är som allra bäst i skärmytslingsläget tyckte jag ändå om min tid med kampanjen. Den bjuder på familjekäbbel, förräderi och drama. Den är också omspelningsbar tack vare möjligheten att välja en annan karaktär.

Under kampanjens gång får du även föra dialog inte helt olikt det du annars hittar i rollspel och göra vissa val. De saknar dock tyngden du hittar i rollspelens värld. Däremot bjuder upplevelsen på karaktärer med acceptabelt röstskådespel och en hel del dialoger. Det hjälper också till att bryta upp den repetition som oundvikligen blir en verklighet i denna stadsbyggare. Du ska dock inte räkna med att valen du gör får enorma konsekvenser och förändrar hela berättelsen. Det kan dock ändra utgången för enskilda situationer och ge dig belöningar på kort och eller lång sikt. Jag kan uppskatta systemet då det erbjuder dig mer kontroll över kampanjen, än enbart hur du bygger dina städer.

Jag skrev i min förhandstitt att titeln påminde mig om Pompeii: The Legacy och jag står fast vid detta. Premissen av att bygga upp en ö, som är ödelagd efter ett vulkanutbrott är både spännande och engagerande. Det är dock inte den enda platsen du får besöka. Du kommer också att få resa till Albion, som är kelternas hemland. Det är tydligt att Ubisoft Mainz velat särskilja båda regionerna åt. Båda områdena bjuder nämligen på annorlunda arkitektur och terräng. Detta är viktigt om du ska bli framgångsrik i denna titel, de bjuder på helt olika utmaningar. När du kommer längre i kampanjen kan du enkelt byta mellan båda provinserna. Inte helt olikt hur det fungerar i tidigare iterationer av serien.

Den romerska provinsen är grönskande, frodande och typiskt medelhavsklimat. Du kan bygga upp vingårdar, odla vete och bygga amfiteatrar. Byggnaderna består ofta av marmor, tegel och annat du förmodligen känner igen från historieböckerna. Albion är å andra sidan mer lerigt och regnigt. I Albion är husen ofta gjorda av trä. Du har alltså olika arkitektur beroende på var du är, även byggnaderna skiljer sig åt i både funktion och utseende. I Albion är vackra solnedgångar utbytta mot ett mer närvarande mörker på nätterna och regniga dagar. Träsk breder ut sig på öarna och du har inte alls lika mycket plats att bygga på. Jag gillade utmaningen som denna del av världen erbjuder. De påminner mig om de lite svårare banorna i äldre Anno-spel. Det går att skapa rejäla utmaningar om man justerar svårighetsgraden en aning. Det finns ett stort utbud av inställningar att ändra på för att höja eller sänka svårighetsgraden.

Under resans gång kommer du att upptäcka teknologier i ett ganska omfattande teknologiträd för båda fraktionerna. Skillnaden mot detta och trädet i Anno 1800 är att du forskar fram både byggnader, bonusar och inte enbart föremål. Du behöver erbjuda dina invånare kunskaper via bibliotek och annat för att öka hastigheten på detta. Systemet är typiskt för strategispel och fungerar bra här. Det är också så pass integrerat i titeln att du behöver använda det. Även om det är ett system jag känner att jag inte nödvändigtvis behöver i en titel som denna ger det mig något se fram emot att låsa upp.

En nyhet till serien är fokuset på religion och markbaserat krig. När du bygger upp din stad och placerar ut ditt tempel kan du välja en gud att dyrka. Alla de romerska gudarna finns inte representerade men många gör det. Jag valde havets gud Neptunus som är den romerska motsvarigheten till grekernas Poseidon. Genom att få många dyrkare av guden kan fester hållas och bonusar låsas upp. Det är ett kraftfullt verktyg som kan gynna din stad och dess framtid. En annan nyhet är markbaserade strider som kompletterar den sjöbaserade. Du kan bygga upp legioner och använda dessa för att försvara öarna eller invadera dina motståndare. För detta behöver du transportera trupperna med fartyg till deras öar. Allt detta fungerar ypperligt och jag gillar den extra dimensionen till stridandet. Jag lärde mig dock snabbt att trupper kräver många invånare och det kan skapa problem.

Precis som vanligt behöver du bygga upp bostäder åt människorna och uppfylla deras behov. Desto mer samhällsklasser du låser upp desto mer avancerade produktionslinjer kan du bygga. Det gäller att hela tiden balansera behov, utgifter och bygga en stad som är både brandsäker och gör invånarna nöjda. Om du inte lyckas med detta kommer du få problem att hantera. Är brandrisken hög kan större bränder, som pågår längre bryta ut. Detta kan ödelägga en stad och då behöver du investera resurser i återuppbyggandet. Samma sak kan ske om folk inte är glada eller främmande trupper invaderar din ö. Allteftersom kommer du att expandera till flera öar och handla med främmande stater. Det låter kanske inte som mycket att tänka på, men när städerna växer är det mycket att hantera. Tack och lov finns en pausfunktion om du behöver det.

I kampanjen utför du uppdrag för personer. Dessa uppdrag utnyttjar alla spelmässiga system. Du behöver leverera varor, expandera till nya öar, bygga ett tempel. Du kanske behöver försvara ett områd eller eskortera båtar. Du kommer också få erövra fiendens öar med trupper och utkämpa slag till havs. Uppdragen är varierade och låter dig uppleva allt i din egen takt. Ett uppdrag påbörjas enbart om du väljer att starta det vilket innebär att du styr tempot. Det finns även sidouppdrag och mindre uppgifter olika fraktioner kan ge dig under spelets gång. De sistnämnda uppgifterna är oftast tidsbaserade och ger dig mindre belöningar än de andra. De slumpas dock och det finns alltid något du kan göra. Ditt byggande ska inte skyndas, utan du belönas av att metodiskt och strategiskt bygga upp din stad. Jag gillar också de olika karaktärernas personlighet även om de kan vara lite överdrivna i sitt sätt att prata.

Pax Romana kanske inte riktigt matchar Anno 1800 med alla sina nedladdningsbara paket. Däremot bjuder det på en riktigt spännande tidsperiod och ett upplägg som går att expandera på med framtida innehåll. Jag är ganska nöjd med kampanjen och skärmytslingsläget. Det jag hade velat se mer av är inställningar för banornas utseende. Anno-serien erbjuder inte längre en baneditor och det du får är vad du har. Jag passade också på att testa banorna med en annan spelare. Om du vill köra detta över Internet måste du bjuda in din vän till en lobby. Detta fungerade bra även om jag aldrig riktigt gillat flerspelarkomponenten i denna serie. Du har samma mängd verktyg att skräddarsy dina matcher som i enspelarläget och jag hade inga märkbara problem med läget. Däremot kan det vara värt att veta att flerspelarläget inte kommer med något nytt och spännande. Det fungerar snarlikt de äldre titlarna.

Jag har också tänkt mycket på användarvänligheten efter att ha recenserat Europa Universalis V. En sak jag länge velat se för Anno-serien är verktyg i användargränssnittet för att få en bättre bild över vilka byggnader som är glada, har ouppfyllda behov och liknande. Detta har aldrig riktigt varit ett inslag i serien utan du bör ofta använda statistikfliken i en sidomeny eller klicka på enskilda byggnader. Detta är dock rätt tidskrävande om du inte hittar vilka byggnader som har problem i större städer. Filtren skulle i så fall förändras beroende på ö, så att du alltid får korrekt information. I nuläget tycker att jag användargränssnittet är bra, men upplevelsen i sig skulle kunna bli lite bättre med filter för öarna så att det blir enklare att hitta problemområden på banan.

Om det är något jag har ett allvarligt problem med så det prestandan. I versionen jag har testat har prestandan pendlat mellan acceptabel och dålig på högre inställningar. Även på lägre inställningar kan titeln ibland ha bekymmer med att nå acceptabla bildrutor per sekund. I viss mån kan detta beskyllas på att det är väldigt snyggt och tillämpar mycket av den senaste tekniken för Ray Tracing, HDR och mycket annat. Samtidigt presterar det inte imponerande på lägre inställningar heller. Med detta sagt var det fullt spelbart. Du behöver känna till att prestandan inte är perfekt och förmodligen inte kommer att vara det vid titelns lansering. Sitter du på ett äldre system kan det vara värt att invänta tester av titeln på datorer som liknar din i prestanda och kapacitet.

Jag måste dock ge denna uppföljare beröm. Det är nämligen riktigt snyggt för genren. Ljus speglas vackert i haven, reflektioner och speglingar går att se. Himlen ändrar vackert färger vid soluppgång och solnedgången. Städerna är fulla av liv och beroende på om det är en festival eller inte kan du se folk köpa saker av marknaden eller besöka andra byggnader. Förutom grafiken är ljudbilden riktigt bra. Musiken är vacker och passar upplevelsen perfekt. Även bakgrundsljud låter bra med exempelvis personer som pratar på gatorna och kommentarer via dina rådgivare. Precis som i Anno 1800 kan du klicka på en flik i övre hörnet och få meddelanden, val att göra och annan information. Tack vare allt detta får Ubisoft sin värld att kännas mer levande än någonsin tidigare. Det förtjänar lite beröm då jag tycker att Anno haft problem med att levandegöra sina världar på ett sätt som andra stadsbyggare lyckats med.

Anno 117 Pax Romana är en simulator om logistiska utmaningar och resurshantering förklädd i en skrud av historia. Titeln bjuder på en vacker visuell design och hänför med bra musik. Det utmanar också tänkandet och ditt beslutsfattande. Tyvärr finns det lite brister i det tekniska. Jag saknar också varianter av avläsningsbara färgkodade filter så att det går snabbare att identifiera problem i resurskedjorna. Vid sidan av detta är det årets bästa stadsbyggare satt under Romerska rikets glansdagar. Om du är intresserad i historia, gillar att bygga städer, hantera logistik och vill se något växa i dina kapabla händer är detta för dig. Det är en naturlig fortsättning på Anno-serien och känns modern trots att vi tidsmässigt rest tillbaka i tiden. Jag kan varmt rekommendera dig detta om det låter som att du skulle uppskatta det och du har en kapabel dator till förfogande.