Anno 1701: Dawn of Discovery

Jag är anno-oskuld. Eller inte nu längre men jag var det innan jag testade det här spelet. För Anno 1701: Dawn of Discovery till Nintendo DS är den senaste delen av en spelserie som tidigare fått frodas på PC. Det är därför inte så konstigt att jag inte stött på det innan, PC-strategi är inte direkt min kopp te.

Min bild av strategi till grå datorburkar går inte riktigt ihop med vad detta spel står för. Allt jag ser på mina dubbla skärmar är enkelt och färgglatt. Två honnörsord i min vokabulär, i alla fall när det är spel jag talar om.

Att utforska Amerika är kul, jag har full förståelse för dåtidens kolonisatörer. Ett uppdrag från drottningen, sen är det bara att hoppa ombord på första bästa skepp. Efter en solig seglats är det dags att slå ned bopålarna, odla lite mat och börja bryta diamanter. När man skövlat tillräckligt mycket naturresurser för att hålla sin befolkning nöjd är det ofta dags att fixa lite soldater. Det är alltid någon som behöver sättas på plats.

Det kanske är min hippienatur, men jag njuter inte lika mycket av att slåss som att odla bomull och bygga badhus. En av spelets få brister är att just striderna aldrig blir särskilt intressanta. Det är roligare att pilla runt med skatteindrivningen och dona så att ens undersåtar har choklad att käka till sitt te än att nita rivaler. Striderna känns för mig ibland som ett onödigt ont, något som är lite i vägen. Allt jag vill är att kolla in nästa ö, för att se vad där kan finnas för naturresurser.

Trots mitt gnäll på striderna i Anno 1701 är faktiskt lite av en pärla. Jag kan personligen inte påminna mig om att jag spelat roligare strategi på ett bärbart format. Redan nu börjar jag stålsätta mig inför arga PM från upprörda Advance Wars-fans. Men jag vidhåller min åsikt. Anno 1701 är ett spel som det hörts mycket lite om, men som förtjänar massor med uppmärksamhet.

Jag kan ta upp min Nintendo DS på en kort bussresa och jag hinner ändå få lite gjort i Amerika. Ett par hus blir byggda och en gåva till Drottningen överlämnad. Ändå lämpar sig spelet även för längre sessioner. Ett spelpass hemma i fåtöljen gör att timmarna riskerar ticka iväg. Det är roligt att överaskas av ett spel man inte haft några som helst förväntningar på.

Det är som om min Nintendo DS är utvecklad just för att fungera med spel som Anno 1701. Inga påklistrade krystade funktioner. Bara logiskt, smidigt och snabbt. Att liksom ta tag i marken med pennan och slunga iväg den så att man förflyttas till ett annat ställe är otroligt smidigt. Tillfredställande på ett konstigt sätt.

Mysigt. Det är mysigt att spela Anno 1701. Mina små fiskare åker ut i sina små båtar och gör sin grej. Polismannen skyndar efter en potentiell skurk och kossorna betar fridfullt på ängarna. Allting är snyggt, tydligt och trevligt att titta på. Jag gillar verkligen de samhällen jag bygger upp, även om jag ofta raserar dem för att bygga om på mer effektiva sätt. Tough love, kallar jag det.

Har du en Nintendo DS hemma som du inte vet vad du skall mata med? Då kanske Anno 1701 är lämplig föda. Är du fortfarande tveksam och vill ha något mer lättsamt på tåget? Till och med jag gillade de timmarna underhållning som Anno gav mig, och jag uppskattar i vanliga fall mycket sällan strategigenren.