Another Code: Two Memories

Blott tre år gammal blev Ashley Mizuki Robins vittne till hennes mors död. Samtidigt och under mystiska förhållanden försvann även hennes far. Idag är Ashley en kavat 13-åring som dock plågas av sina hemska minnen. Dagen innan hennes fjortonde födelsedag dyker ett mystiskt brev upp, som visar sig vara från pappan. Ashley har hela tiden trott att han var död och läser till sin förvåning att han bjuder över henne till Blood Edward Island för att de båda ska få träffas. Tillsammans med sin moster reser hon iväg, men kommer snart ifrån henne och pappan står inte och väntar. Ashley är därmed själv och får börja leta efter sin far och mostern på en plats som tycks ha kusligt mycket att göra med hennes eget förflutna.

Another Code: Two Memories är ett spel i samma skola som Lucasarts klassiska äventyrsspel The Secret of Monkey Island och Indiana Jones & The Fate of Atlantis. Lucasarts verkar dock vara totalt ointresserade av att göra nya äventyrsspel och tycks ha glömt bort hela sin katalog, därmed har genren varit mer eller mindre bortglömd i snart ett decennium. Nu har alltså oväntat nog Nintendo bestämt sig för att väcka genren till liv igen och gör det faktiskt oväntat bra. Allt är som man minns det, vilket dessvärre även inkluderar bristerna speltypen var behäftad med.

Den undre skärmen visar var Ashely står på en liten fysisk yta och ger en bra överblick av hur något ser ut. Genom att klicka på något objekt går man fram till det, vilket sedan visas i den övre skärmen komplett med en liten kommentar om det hon ser. Det är ett väldigt smidigt system som gör spelet lättspelat och överskådligt. Allt man ser ska såklart användas på något sätt och av och till dyker det upp finurliga pussel samt de i särklass smartaste minispelen någonsin.

Med sig har Ashley också en pryl kallad DAS (misstänkt lik en Nintendo DS), som är ett slags handdator med inbyggd kamera. Med hjälp av DAS kan man sedan pyssla med enklare bildhantering, som att jämföra foton eller kanske rent av rotera eller flytta dem. Systemet är väldigt fiffigt utformat eftersom DAS interface råkar vara exakt densamma som på din Nintendo DS. Det är en trevlig och fiffig detalj som gör att det verkligen känns som att pilla med hennes lilla handdator. Ofta när man fotat något och jämfört med gamla fotografier dyker nya detaljer upp om Ashleys ursprung. Jag ska inte spoliera nöjet för er men det är faktiskt riktigt kusligt. Stundtals har jag faktiskt tyckt att Another Code: Two Memories känts som en riktigt tät thriller.

Den som spelat Lucasarts gamla äventyrsspel minns säkert med rysningar hur det kunde bli när man missat någon detalj. Kanske skulle man prata tre gånger med samma person eller göra något annat långsökt. Plötsligt är det stört omöjligt att komma vidare och man har inte en aning om vad man ska göra. Man kan irra runt på kanske tre-fyra ynka platser i timmar utan att bli klokare. Stört omöjligt. Tyvärr är det något som även gäller för Another Code. Missar du en liten detalj är det verkligen kört. Man går fram och tillbaka, klickar på exakt allt man ser och får samma skitmeddelanden om vad som händer. Trägen vinner, men man känner sig mest lättad istället för duktig när man väl kommer vidare efter att ha missat någon sådan liten detalj. Nintendo borde givetvis inkluderat lite ledtrådar när spelaren kört fast a'la grande. På spelets minuskonto hamnar också spellängden som faktiskt inte är mer än kanske fem timmar, och då är säkert minst en timme tid jag spenderat med att springa fram och tillbaka sedan jag fastnat på något. Lyckligtvis finns två slut, vilket förlänger speltiden något. Utöver det saknas dock återspelningsvärde nästan helt.

Designen på allt från omgivningar till figurer är helt superb och animationerna är absolut toppklass. Jag känner verkligen med Ashley och ryser av välbehag av de fiffigt utformade spelmomenten. Såhär bra har inte min DS alla funktioner använts sedan Segas eminenta Project Rub. Delar av spelet är också tredimensionella och även dessa håller hög klass i allt från design till det rent tekniska. Japansk design kan ibland kännas lätt stereotyp, men här blir manga-designen sådär läcker som bara just manga kan bli.

Jag är synnerligen kluven inför Another Code: Two Memories. Jag har verkligen sett fram emot det här spelet och visst är det precis lika bra som de gamla klassiska äventyrsspelen. Problemet är bara att det också har kvar alla gamla brister och jag är inte säker på att dagens spelare som är vana vid närmast självspelande och väldigt fria spel, kommer att uppskatta såhär maximalt linjära spel. Dessutom innehåller det väldigt mycket text, vilket lär skrämma iväg ytterligare en grupp spelare. För de som orkar ta sig igenom äventyrsspel av denna sort är Antoher Code dock klart köpvärt och det lär troligtvis även tilltala de som tröttnat på dessa eviga pusselspel till sin Nintendo DS. Sammantaget skulle man kunna säga att Another Code är det klart bästa äventyrsspelet till Nintendo DS, men det är också det enda.