Att beskriva vad Heavy Rain hade handlar mycket om att förklara vad det inte hade. Här fanns till exempel ingen Game Over-skylt. Inga direkt utstakade vägar. Att slippa halvdana skådespelare och platta huvudroller var också en lättnad. När vi styrde Ethan, Madison, Scott och Norman genom äventyret kantat av Origami-mördarens fruktansvärda dåd var det som att läsa en suverän deckare - vi var helt enkelt tvungna att plöja genom nästa kapitel för att komma närmare det dramatiska slutet. För varje timme kom karaktärerna oss närmare. Vad berodde Ethans blackouts på? Skulle det bli något mellan honom och Madison? Skulle FBI-snubben Norman knäcka fallet och vad gick han på för super-Ipren egentligen? Och framförallt, vem var egentligen mördaren? Med ett unikt berättande och tuffa moraliska val blev Heavy Rain en nagelbitare, ända in till fingerbenet. Att man vågade slänga in långsamma spelmoment, som att mata en baby eller dricka juice på morgonen var lika viktigt. Vi väntar med spänning på Quantic Dreams nästa spel...
Gör om gör rätt..
Tillagt 2010-12-16 15:59:
*Varning: Kan vara lite segdraget precis i början, men tro mig det är värt det!!!*
Viktigt tips: Spela detta i ett mörkt rum på natten! Låter kanske lite nödigt, men du kommer förstå mig om du spelar det!
Snarare en film som går mestadels ut på QTE.s, jag tyckte att det var tråkigt dock.
Kan man kalla detta ett spel?
Precis vad jag tänkte.