Splinter Cell-spelen har inte varit kända för att vara starka, storymässigt. Men, som med allt annat i Splinter Cell: Convition bestämde sig Ubisoft för att göra allting annorlunda. Istället för att smygläsa datorfiler, länsa USB-minnen och tjuvlyssna på samtal slängdes vi in i handlingen genom att få nyckelsekvenser projicerade på den direkta omgivningen. Svek, lögner och ett mörkande som inte gick av för hackor var huvudingredienserna i Sam Fishers hittills argaste äventyr. Splinter Cell: Conviction var ett riktigt praktexemplar på att det går att lära gamla, och tidigare handlingsförlamade, hundar att sitta.