Hand i hand med den atmosfäriska visuella designen av Dunwall, staden i utmärkta Dishonored, gick det förträffliga ljudarbetet. När vi smög omkring bland gatorna njöt vi både av stillsamt kallpratande vakter, och det genomborrande ljudet från de sirener som påminde oss om stadens utegångsförbud. Mynten klingade helt rätt. Armborstet avfyrades med ett suveränt "suh-svisch". På köpet var spelet proppat av riktigt skickliga röstskådespelare. Dishonored var ett praktexempel på hur bra ljudarbete kan höja helhetsupplevelsen i ett spel.