Armies of Exigo

Sjuttio år av fred har rått i landet Exigo. Men plötsligt börjar orchhorder göra räder mot människobyar och landet kastas in i krig. Människor, alvar, dvärgar, hjältar och bybor måste enas mot ett nytt hot. Upptakten till Armies of Exigo är lika traditionell, som spelets upplägg. Tänk dig att någon lagt de senaste två Warcraft-spelen i en kastrull, bytt ut namnen på platser, hjältar och vissa enheter. Allt från resurshantering till strider är närmast identiskt med Blizzards spelserie åtminstone till en början. Det har lagts lite mer fokus på individuella förmågor får hjältar och enheter och kortkommandosystemet är närmast löjligt välutformat. Systemet är enkelt men djupt och tillåter avancerade truppmanövrar som är ett måste för spelaren att behärska vid större strider. Det är inte heller någon överraskning att kampanjen är uppdelad i tre faser där du först kontrollerar imperiet med människor i spetsen för att sedan ta över bestarna med orcher och troll och slutligen kontrollera den fallna eller ska vi säga odöda raserna. De senare skiljer sig mest från andra etablerade RTS-raser och är faktiskt inte bara kosmetiskt annorlunda. Systemet med att samla erfarenhetspoäng och de annorlunda baserna är intressanta grepp.

Nu kanske det låter på mig som Armies of Exigo är ett halvdåligt spel, men så är absolut inte fallet. Det är ett väldigt välgjort realtidsstrategispel, med läcker grafik och stor detaljrikedom. Det är också mycket kul för flera spelare, där det verkligen är utslagsgivande hur väl man kan styra sina trupper i strid och hur många bollar man kan ha i luften samtidigt. En spännande detalj är att Exigo innehåller massor av tunnlar, vilket är viktigt att utnyttja strategiskt. Då det finns en hel del kraftfulla attacker kan överraskningsmomentet ofta avgöra en hel strid. Men framförallt hänger mycket på att lära sig hantera sina trupper på bästa sätt. Det finns enroma vinster att göra om man grupperar sig rätt och i stridens hetta kan omformera sig. Det fungerar inte speciellt bra att bara slänga fram slumpmässigt ihopsatta trupper mot anstormande fiender.

Jag har redan nämnt att Black Hole Entertainment har använt Blizzards Warcraft-spel som förlaga för Armies of Exigo. Utsträckningen av likheterna och avsaknaden av egna drag blir faktiskt som en fotboja för ett annars mycket trevligt spel. Visst finns det en ny mineralresurs och prästenheterna är intressanta, men på det hela taget känns allting alldeles för familjärt. Handlingen är välgjord, men jag blir inte riktigt engagerad av Alric och hans polare. Storslagen musik som nästan känns hämtad ur Sagan om Ringen-filmerna hjälper dock till att skapa stämning och ljudeffekterna håller hög kvalité. Armies of Exigo är ett realtidsstrategispel som några säkert kommer att till sig helhjärtat och strida med online. Det finns säkert också några som precis som jag uppskattar att spela med de fallna, men de flesta fortsätter att vänta på Blizzards Warcraft IV. Armies of Exigo är bara ett mellanmål i väntan på nya realtidsbataljer i Azeroth.