Vilka tar över manteln nu när våra hjältar har blivit pensionärer?

Jag vet inte vad det är som gör det, om det så är de fladdrande mantlarna eller män i trikåer men Marvels filmer är det som jag går igång på. Missförstå mig inte nu, män i tights och cykelbyxor är inte min fetisch det minsta, de är rena preventivmedlet egentligen så de är inte de trikåerna jag talar om även om jag misstänker att både Pratt och Hemsworth skulle se ut som grekiska gudar i dagen-efter-pillret som kallas lycra. När jag ligger hemma och är sjuk med en talle i näsan brukar det sluta med Marvel-maraton för min del. Ibland så plockar jag russinen ur kakan och ser bara de bästa i den långa raden av filmer, ibland blir jag organiserad och ser dom i rätt ordning, allt beror på humör. Jag har älskat dom alla även om jag älskat vissa mer än andra, precis som en förälder med ett älsklingsbarn fastän de aldrig skulle erkänna det ens under pistolhot.

Går jag på bio så är det bara av två orsaker, antingen en ny superhjältefilm eller en ny Star Warsfilm, allt annat är bortkastad biotid. Går man på bio ska det vara för grymma actionscener, dånande ljudeffekter och storslagna vyer, inte någon krystad kärlekskomedi. Den första jag såg var Iron Man och jag föll pladask för den storkäftade charmiga plåtmannen. Efter den filmen börjades det spottas ut en film om året och Majsan var som ett barn på julafton varje gång. Två och en halv timme minimum i biofåtöljen fick mig dock att varje gång önska att antingen min rumpa skulle vara mjukare eller att stolarna skulle vara det. Det jag har skattat så högt med filmerna är just att de hållit en ständigt hög kvalitet, jag har haft höga förväntningar och de har ständigt infriats. Man visste vad man skulle få och de var mängder med action, härliga punchlines och snygga effekter i en härlig röd tråd man kunde följa genom filmerna.
Det är nästan omöjligt att lista sina favoriter men jag är en sucker för Deadpool. Mr. Pool har samma sjuka humor som jag och jag kan skratta spontant rätt ut när jag ser dom filmerna till skillnad på andra komedier idag som jag rent ut sagt finner torra som fnöske. Blir de torrare så skulle de självantända precis som vissa jag känner i verkliga livet. Min humor är inte riktigt rumsren och slår ständigt under bältet och då passar mannen som har vettet att välja den röda dräkten i en pistolfight som handen i handsken. Efter så många år tillsammans har karaktärerna blivit lite familjära, som ett par skönt ingångna skor. Man har följt dom sedan deras första staplande steg som hjältar och fått njuta av deras resa till storhet. De har haft en härlig kemi tillsammans hela gänget och de har varit som skapade för sina roller.

Jag har liksom aldrig tittat på någon av karaktärerna och undrat varför de valde just den skådespelaren och varför inte en annan, för det har känts som om regissören skapade rollen efter skådisen. Titta bara på Thor, Chris Hemsworth är perfekt enda ner till hans djupa röst och genomträngande blå blick. Ryan Reynolds som Deadpool är som kanelbullar och ett glas kall mjölk, en perfekt kombination av snabba vassa kommentarer och härliga minspel. Med sista Avengers Endgame blev det verkligen mycket ordagrant slutspelat. Robert Downey JR har lagt ner sin röda handske på hyllan och spelat Iron Man för sista gången. Tony Stark är död och begraven.

Chris Evans hängde av sig manteln även han efter en sista gång som Captain America och skölden gavs bort till The Falcon trots att den borde gått vidare till Bucky, The Winter Soldier som den gjorde i serietidningarna som är själva källan till filmerna. En makalös era av fenomenala hjältefilmer har nu kommit till sitt slut och man undrar ju vem eller rättare sagt vilka som ska föra facklan vidare. Håller Marvels filmimperium på att ta livet av sig med halvdana filmer som nu istället publiceras eller har vi blivit så bortskämda genom åren att inga andra kan mäta sig med originalen? De två senaste filmerna jag såg var inte dåliga, inte alls, men de var inga filmer som kommer ses om och om igen. Filmen Black Widow till exempel lämnade mycket över att önska. Jag älskade Scarlett Johanssons karaktär i Avengers men som soloakt håller hon inte hela vägen, hon saknar charmen som är given hos alla huvudrollsinnehavare i de tidigare filmerna.

Och det är väl så, alla karaktärer är inte en huvudrätt utan mer en förrätt. Vem är nästa att göra en halvdan film om, Hawkeye? Eller hon från How I Met Your Mother, Cobie Smulders eller Maria Hill som hennes karaktär heter men ingen kommer ihåg? Sen såg jag Shang-Chi and The Legends of The Ten Rings och den var inte heller så dålig som jag trodde efter att ha läst mestadels negativa kommentarer om den. Jag gillade den faktiskt men den kändes inte som en Marvelfilm överhuvudtaget, dåligt med trikåer och mantlar, istället drakar, karate och körsbärsblommor i massor.

Den kändes mer som en japansk kungfu-film och med de måtten var den riktigt bra. Jag hade faktiskt missat denna film totalt, känns som jag missat en livstid med filmer nu när Covid-19 gjort att biobesök inte varit på tapeten på länge så därför hade jag noll förväntningar. Jag hade ingen aning om vad den skulle handla om och jag har ärligt talat inte läst serietidningen den härstammar från heller. Och som vi alla vet kan för stora förväntningar stinka ner även den bästa film eller spel. Nu undrar man ju vad nästa steg blir, blir de nya hjältar som kommer stiga fram? Eller ska de ta samma stig som gjordes med X-Men där vi blir bombarderade med prequels?

Där någon slätkindad pojkvasker ska spela en ung Tony Stark typ ? Eller ska det bli en kvinnor-kan-era där Tony Stark kommer gå under namnet Torkel Stark och spelas av Halle Berry? Just nu rider Disney på vågen av woke där alla ska inkluderas och missförstå mig inte, jag gillar tanken att alla oavsett hudfärg och sexuell läggning och kön ska inkluderas men jag har svårt för när de pillar på redan skapade karaktärer och ändrar historier bara för att trenda. Alla förtjänar sina egna karaktärer, så skapa då dom från grunden, ta inte en vi redan känner innan och utan och gör om till någon vi plötsligt inte känner igen. Så vad som helst kan faktiskt hända i framtiden, ingen karaktär går säker. Tack och lov har jag kommande Spider-Man No Way Home och Guardians of The Galaxy Vol. 3 att se fram emot. Dessa filmer kan de ju inte misslyckas med! Eller kan dom?

Vad tycker du om Marvels filmer? Och hur tror du deras framtid ser ut?