Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
artiklar

Min favoritkaraktär: Commander Shepard

I'm Commander Shepard, and this is my favorite article on the Citadel... Filmoraklet André Lamartine skriver om sin favoritkaraktär i speluniversumet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det kryllar ju av fantastiska karaktärer i Biowares förtjusande Mass Effect-universum, där jag med lätthet skulle kunna välja ett flertal favoriter att sätta på ett podium. Mordin, Wrex, Tali, Legion, Garrus, Liara, Illusive Man... det är lätt att tappa räkningen i denna franchise. Den mest lysande stjärnan i denna galax är dock ingen annan än kommendör Shepard, som genom tre spel har förtrollat mig som spelare i flera år. Jag vet, jag vet - det är kanske konstigt att utse en blank rollspelskaraktär som sin absoluta favoritkaraktär i spelvärlden, men faktum är att Bioware lyckades med konststycket att få det bästa ur två världar här: en formbar avatar kombinerades med studions berättarmagi för att få spelaren att känna sig som världens mest tuffaste rymdagent, vilket är precis vad Shepard har lyckats förmedla i tre spel nu.

Som förhandsbyggd karaktär var Shepard redan i början en inspirerande och osjälvisk figur och som spelare badade man ständigt i karaktärernas beundran och dyrkan, hur man än spelade karaktären. Även om Shepard redan hade givits mindre ledaregenskaper fanns det ändå utrymme för att spegla spelarens personlighet. Ville du vara diplomatisk guldgosse eller skjutglad skitstövel - eller något mittemellan - var valet alltid ditt och det var roligt att skifta humörsvängningar efter situation, särskilt när Renegade-valen kunde komma från ingenstans. Jag menar, snokande journalister slår inte sig själva i plytet! Som Shepard kunde man också reflektera sina lojala besättningsmedlemmars bästa sidor. En karaktär definieras ofta av vilka denne väljer att omringas av och med tanke på vilken varierad och fantastisk skara följeslagare man samlar på sig under dessa spel är det inte konstigt att Shepard är så älskad - både i och utanför spelets universum.

Min favoritkaraktär: Commander Shepard

Personligen föredrar jag alltid tysta protagonister när det kommer till rollspel, där jag tack och lov slipper få mina dialogval upprepade av en röstskådis och därmed slösa min dyrbara gamingtid. Med Shepard fick Bioware dock en fullträff sett till röstskådespelet, där både Mark Meer och Jennifer Hale briljerade som universums väktare. Dessa två giganter är inte vilka röstskådespelare som helst - dessa var undantaget till den tysta regeln då deras prestationer alltid var ett nöje att lyssna på. Meers befallande och karaktäristiska röst gav Shepard en karismatisk närvaro bidrog till en minnesvärd prestation, medan Hale - som var min personliga favorit - både lät och agerade som en idealisk mentorsfigur tack vare sina mjuka som hårdhänta sidor. Det bästa med deras röstskådespel var dock att deras prestationer var tillräckligt monotona för att låta spelaren själva tolka in Shepards emotionella värld, vilket alltså gjorde kombinationen av spelar-input och Biowares egna tillägg till ett suveränt samspel.

Detta är en annons:

Genom Shepard uppfyllde jag även mina innersta science fiction-drömmar. Shepard tog fram min inre Trekkie genom att utsättas för diverse etiska dilemman och fick mig att leva ut mina vildaste Star Wars-fantasier genom att gå loss med de Force-liknande biotic-förmågorna (ingen kan dock mäta sig med biotic-guden). Det är dock de där små tingen som gör Shepard till den älskade Reaper-dödaren hen är - små mänskliga saker som man är med och formar som spelare. Shepard kan i spelarens händer vara lika brutal i stridsfältet som man är kass på dansgolvet. Man kunde vara en Romeo som aldrig matade sina fiskar eller leka orubblig arbetsnarkoman som satte strider framför nöjen och beroende på vem (eller vilka) man väljer att inleda intima relationer med visar det också vilket djup som spelaren kan tillföra till sin redan råcoola avatar. Det finns ju en anledning till att karaktären också har varit en outtömlig guldgruva för meme-skapare, då Shep kan anta så många olika roller genom spelserien; hen kan tackla allt från att leka förförisk rymdspion, djävulens advokat och lyhörd psykolog, vilket gjorde Shepard till en oerhört mänsklig protagonist. Shepard, det vill säga spelaren, är bäst i universum. Du är mänsklighetens sista hopp. Du är orubblig, stark och bara allmänt häftig. Det är en svårslagen känsla.

Shepards briljans är också en av anledningarna till att jag reagerade så starkt mot slutet av Mass Effect 3, där mycket av Shepards styrkor sopades bort till förmån för en uselt skriven klimax. Här var det tydligt att det här var Biowares karaktär mer än något annat, vilket rimmade väldigt illa med studions löften om hur viktiga ens val var och hur spelaren fick skräddarsy sin karaktär ända in till slutet. DLC:t Extended Cut, som var en reaktion till spelarbasens starka kritik, jämnade ut slutets vassare kanter en gnutta och gav Shepard lite av spelarens identitet tillbaka genom att exempelvis låta spelaren skjuta den genomskinliga skitungen i nyllet. Jag uppskattade detta, även om ingenting kunde tvätta bort den hemska eftersmaken som var Mass Effect 3-finalen och jag älskade hur självmedveten Shepard blev i den underbara Citadel-DLC:t. Det är ju oundvikligt när man får tampas med sin egen onda klon!

Med allt detta sagt vet jag inte hur jag känner kring Shepards potentiella återkomst i den kommande fyran. Det har hintats i både DLC-plåstret och i fyrans teasertrailer att det finns en chans för kommendören att återvända till franchisen, vilket skulle innebära att Mass Effect inte är redo att gå vidare utan sin legendariska Reaper-dräpare om nu katastrofala Andromeda skulle vara någon som helst indikation. Det är också möjligt att Shepard skulle förbli en sidofigur som man inte får styra med tanke på händelserna i Mass Effect 3. Om det däremot skulle innebära att jag återigen skulle få sätta mig i Shepards stridsstövlar och falla i Talis armar igen... då är jag redo att vara Shepard igen. I skrivande stund är jag faktiskt sugen på att lämna monsterköttandet i Elden Ring och återigen spela rollen som spelvärldens bästa befäl...



Loading next content