Finns det några hjältar här?

Efter att ha varit med och snickrat ihop en lista över tidernas bästa TV-serier så är det en sak som står väldigt klart när jag tittar på Topp 5. Tiderna förändras. Ni som har följt mig vet att jag är en sucker för TV-serier. Men varför är det så? Vad är det som gör TV till mitt favoritmedium? Hur kommer det egentligen sig att jag föredrar ett TV-seriemaraton framför att gå på bio och se en hypad, påkostad film och varför når inte sommarpratarna i radio fram till mig så som de når majoriteten av befolkningen? Jag älskar visserligen böcker men inte ens en riktigt bra bok fängslar mig på samma sätt som en TV-serie med välskrivna karaktärer och en spännande handling gör. Jag tror att svaret är förhållandet mellan det goda och det onda.

Hur man under en lång period tvingas leva med de här personerna, se dem utvecklas, fundera på deras motiv och hela tiden försöka ligga steget före. Känslorna är äkta när jag åter konstaterar att jag faktiskt känner mig mer hemma i Westeros än i verkliga livet, att jag tror mig fungera bättre som mordutredare i Baltimore än IT-specialist i Göteborg och att fiktiva personer som Jimmy McNulty, Al Swearengen, Dexter Morgan, Walter White, Nicholas Brody och Raylan Givens varje dag gör mitt liv lite bättre. Någonstans undrar jag givetvis huruvida jag har ett sunt förhållande till TV eller ej men jag kommer alltid fram till samma svar. En sen kväll på soffan, en varm kopp te i handen och en schysst TV-serie som det bokstavligen är omöjligt att sluta titta på. Wouldn't trade it for the world.

Ni såg säkert vad som hände ovan. Vilka personligheter jag nämnde. McNulty, Swearengen, Dexter, Walter, Brody och Raylan, karaktärer som ständigt ligger på gränsen. Är de goda eller onda? Måste det vara svart eller vitt eller finns det något mellanting? Framför allt, varför är det så lätt att sympatisera med dessa, egentligen högst tvivelaktiga personligheter? De senaste åren har vi bänkat oss framför framgångsrika shower som Dexter, Breaking Bad, Homeland och Justified, för att nämna några och det händer alltid något riktigt fruktansvärt. Nu kommer det spoilers för nämnda serier så om du missat dessa kanske du vill undvika att läsa vidare.

En seriemördare som mördar andra seriemördare, en lärare som styckar kroppar och kokar meth, en dekorerad officer som planerar terrorattacker mot nationen och en lagens man som skjuter smutsiga lantisar på löpande band och väljer sida som det passar honom. Vad är det som gör att vi entusiastiskt hejar fram våra antihjältar? Finns det någonting som gör att vi förstår varför de är så arga och våldsamma? Någonting som gör att vi i hemlighet tycker att de faktiskt gör rätt. Kan man rättfärdiga ett mord på en mördare som gått fri efter att ha förföljt, våldtagit och dumpat flickor i ett smutsigt dike? Kan man tycka att Walter White gör rätt som försöker rädda sin familj genom att tillverka droger? Eller Nicholas Brody som hatar sitt eget land och söker hämnd för de 82 barn som dog i en meningslös bombräd? Kan vi känna sympati för Al Swearengen som inte någon som helst respekt för mänskligt liv men också hade en fruktansvärd barndom som föräldralös bortbyting? Eller Raylan Givens som ständigt tvingas konfrontera och döda sina barndomsvänner och släktingar?

Superman är en hjälte och Darth Vader är en skurk. Tiden förändrar allt, det vet vi och man kan enkelt konstatera att hjältar och skurkar porträtteras på ett helt annat sätt i dag och framför allt då i TV-serier där karaktären får gott om tid på sig att förändras och visa upp alla sina sidor. I dag är hjälten oftast en så kallad antihjälte med både mörka och ljusa sidor. Något som kanske är extra tydligt i Dexter då hans mörka inre till och med har ett namn "den mörka passageraren". På samma sätt är skurkarna också mer tvetydiga. Det är lätt att tycka om Boyd Crowder i Justified, trots hans förflutna som högerextremist och mördare. På samma sätt är det svårt att tycka illa om Gus i Breaking Bad. En socialt kompetent, välklädd och vältalig herre med ett vänligt yttre men som under ytan livnär sig på andras död. I vissa fall går det så långt att jag absolut inte vill att det "goda" skall vinna enbart för att de är trista paragrafryttare. I serier som Oz och The Shield är i princip alla karaktärer så tvivelaktiga att det är svårt att säga att någon rakt igenom skulle vara ond eller god och det är väl också så det ser ut i verkligheten. Känner du verkligen någon som är genuint godhjärtad eller ond som satan själv? Nej, alla har vi våra mörka och ljusa sidor, frågan är väl bara vilken som lyser igenom starkast. Det som gjorde just Oz så fantastisk var ju att även de mest ondskefulla och elaka karaktärerna också hade sårbara och mjuka sidor. Bråkstaken Ryan O'Reilly's ovillkorliga kärlek till sin bror och den iskalle Vern Schillinger som inte tvekade att släcka ett liv men smälte likt vax i närheten av ett litet barn.

Ur en moralisk synpunkt är det givetvis helt fel att tycka så här men samhällsskildringen och media har bidragit till att vi, i alla fall tror att orättvisorna är större än tidigare och att Dexter därför inte gör något fel när han skär halsen av en brutal sadistisk mördare, hackar honom i bitar och kastar liket i sjön. Vi vill se rättvisa skipas i en ond och orättvis värld och våra antihjältar gör det de gör för en större sak, inte för egen vinnings skull. "For the family, for the nation and for the greater good." Tack och lov har jag fortfarande lite svårare att fullt ut sympatisera med någon som beter sig som ett svin enbart på grund av sin position, någon som Don Draper. En man som inte dödar någon (förutom andras drömmar), en man som egentligen inte är våldsam men stjäl, kastar folk under bussen och hycklar. En man vars motiv är betydligt mer otydliga och inte sällan rent av själviska. Problemet är att han klär så pass bra i kostym att jag ibland likt förbannat förlåter honom för hans handlingar bara därför.

Har ni några tveksamma favoriter?