Svenska
Gamereactor
artiklar

Alla borde vara snälla

Det är fortfarande stor skillnad på vad som får vara med i spel respektive film. Det är även stor skillnad på hur man bemöter dessa kulturformer. Jonas Mäki menar att det är dags att ändra på det nu och ge spelutvecklarna mer fria händer att utforma spelen som de önskar...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det blåste upp till storm efter att Ubisoft släppt lös Sam Fisher i Splinter Cell: Blacklist. Orsaken var en scen där man besöker Guantanamo-fängelset för att tortera en man av förmodat arabiskt ursprung, innan man avslutningsvis får välja om man vill döda honom eller skona hans liv. Debatten gick het direkt, framför allt här i Europa, och jag är inte förvånad.

Låt mig slå fast det direkt. Jag är verkligen inte för tortyr i någon form, och jag förstår varför folk upprörs så mycket av scenen i Splinter Cell: Blacklist. Den är direkt vidrig. Ändå känner jag inte att jag upprörs ens en bråkdel så mycket som många andra, och framförallt inte av samma anledning. Tvärtom har jag inga planer alls på att vara med i någon bojkott, utan har faktiskt köpt spelet till Steam och ser fram emot äventyret som Petter kallade "kanonbra" i sin recension.

Alla borde vara snälla
Sam Fisher i kontroversiell tortyrscen i Splinter Cell: Blacklist. Något som fått många att vilja avstå från spelet helt och rent av tala om bojkott.

Orsaken till att jag inte finner mig själv lika hysteriskt upprörd som många andra är enkel. I grund och botten anser jag att spel måste börja behandlas som andra delar av kulturindustrin. Det är dags för det nu. Den kan inte alltid tilltala alla och det kan inte vara så att vi enbart ska få axla rollen som huvudpersonen som tar sig an världen som en sann hedersknyffel. Man behöver inte alltid spela som en rättskaffens figur som samtidigt ska dubbla som något slags perfekt utformad förebild. Personen ifråga kan vara hur jävlig som helst, en antihjälte, en skurk, ett svin. Mafia II är ett bra exempel där jag ofta kom på mig med att nästan må illa över många av de saker jag tvingades göra. Och den rollen måste även spelmediet kunna spela oftare och även utveckla.

Detta är en annons:

För det är trots allt så att världen varken är svart eller vit, utan består av en väldans massa gråskalor. Att spela som en huvudperson som fattar helt andra beslut än jag hade tagit och som agerar enligt ett moraliskt kodex som inte liknar mitt överhuvudtaget känns intressant. Och det är som bekant inte heller tänkt att någon som är under 18 ska spela en titel som Blacklist.

På film och i böcker stöter vi på bra mycket värre skitstövlar än Sam Fisher och vi ser bra mycket grövre grafiskt våld än det som händer i Guantanamo-sekvensen i Splinter Cell: Blacklist. Den förmodligen bästa parallellen i just detta fall är Kathryn Bigelows kritikerhyllade thriller Zero Dark Thirty som kammat hem både Golden Globes och Oscar, där tortyr av medlemmar av al-Qaida är en betydande del av innehållet. Nu säger jag återigen inte att tortyr någonsin är motiverat, rättfärdigat eller bra, men att den konstnärliga friheten ändå måste respekteras.

Alla borde vara snälla
Medan spelvärlden bråkar om en tortyrscen i Splinter Cell: Blacklist, belönas en film som Zero Dark Thirty med både Golden Globes och Oscar - trots ännu brutalare och mer grafiska tortyrscener.

Och det gör den på ett annat sätt i film. Även om det förekommit diskussioner i ämnet, så går det ändå inte att likna vid den debatt vi ser kring spel. Till stor del tror jag det här beror på att fortfarande, efter alla dessa år, så är inte spelmediet moget. Varken vi som spelar spelen, eller folket som gör dem. Det finns fortfarande förutfattade meningar om vad som kan och inte kan finnas i ett spel. Ett bra exempel är kommande Grand Theft Auto V.

Detta är en annons:

Nu är Rockstar inte direkt några främlingar för hårda debatter, men den här gången har man utlovat både grafiskt snusk och möjligheten att knarka. Att en del media och även spelare kommer vända sig starkt emot det här tror jag lugnt vi kan räkna med. Ändå törs jag lova att vad Rockstar än lägger in så har vi sett hyllade filmer med både mer hud och drogromantik. Förmodligen även åtskilliga höjdarrullar som innehåller båda delar.

Alla borde vara snällaAlla borde vara snälla
Fyllebilkörning, knark och naket utlovas i Grand Theft Auto V. Trots att allt detta är vardagsmat i filmens värld kan vi lugnt räkna med vilda debatter i ämnet när det når spelen.

Trots det råder det ingen större tvekan om att Grand Theft Auto V kommer vara ett toppspel. Det kommer ha förstklassig story, välskriven dialog och framför allt vara åldersmärkt från 18 år. Filmer med samma kvalitativa innehåll skulle vara märkt från 15 år och sannolikt hyllas av filmkritiker på samma media som lär kritisera Grand Theft Auto V.

Exemplen är hur många som helst. Det kan handla om Naughty Dog som råkade få med ett telefonnummer i The Last of Us. Ett nummer som någon fick för sig att provringa - och som gick till en sexlinje. Hur många gånger har ingen läst en riktig tidning eller liknande i en film, utan att det höjt röster om att det synts telefonnummer till vad de nu gått till? Eller ta textraden "Allah is beautiful and He loves beauty" som hamnade på toaletterna i en av multiplayer-banorna i Call of Duty: Modern Warfare 2. Ja, eller varför inte korancitaten i en sång i Little Big Planet, eller Rockstars Hot Coffee-incident som fick amerikansk kristen höger att gå i taket.

Alla borde vara snälla
Trots anklagelser om att Homeland skulle vara islamofobisk, finns det inga planer på att börja censurera eller ta bort innehåll ur annars nästan unisont hyllade Homeland.

Alla är de spel som i viss mån fått göras om för att någon känt sig stött. Kränkt. Sårad. Det är alltid svårt att dra paralleller mellan olika media, men det råder inte alls samma censuriver över filmer och TV-serier. Det skulle lätt gå att datoranimera bort allt som någon stör sig på och tycker är misshagligt, men det finns en annan respekt för hantverket och det ska oftast till väldigt saftiga protester för att klagomål ska gå igenom. Som exempel är TV-serien Homeland proppfylld med budskap och karaktärer som varit upphov till rabalder, något som inte resulterat i censur, eller att TV-serien gjorts om. Långt ifrån.

Tack vare detta går det att se äldre filmer och få en uppfattning om tidsandan som rådde då. Sean Connery som James Bond skulle idag få folk att tappa håret i biosalongerna över hur nästan ofattbart sexistisk exempelvis Åskbollen är. Visst hade man kunnat klippa bort det mest olustiga och därmed göra att färre behöver känna sig kränkta, men filmerna är inte avsedda för barn och ingen skulle komma på tanken att börja klippa i den för att inte uppröra någon. Ett litet sidospår, men ändå relaterat.

Alla borde vara snälla
I spelen är det ofta man själv som bestämmer vad som ska hända härnäst, på film är man passiv åskådare. I händerna på bra utvecklare skulle viktiga beslut kunnas göra betydligt tuffare och emotionella, och därmed på ett bättre sätt visa hur hårt något är i verkliga livet.

Fick jag bestämma skulle spelvärlden snarare få bryta mot fler tabun, inte färre. Det fanns en tid när Mortal Kombat totalt stympades till Super Nintendo, och i runda slängar 20 år senare kan vi avnjuta en iskallt brutal psykologisk thriller som Heavy Rain. Men att hela tiden vara rädd för att trampa någon på tårna och inte stöta sig med någon tror jag leder till fattigare spel.

När får vi spela AAA-spel som på ett intelligent sätt tar sig an porrfilmsbranschen på samma sätt som Boogey Nights? Eller varför inte ett välskrivet spel om andra världskriget som på samma sätt som Band of Brothers berör krigets ohyggliga fasor? Spel skulle kunna få oss att känna, tänka och utvecklas så mycket mer än de gör, men sitter fast i fällan att spel måste vara just spel. Multiplayer, highscores, DLC och tillrättalagt manus som inte sticker ut någonstans samt en minutiös omsorg om detaljer så det absolut inte finns någonting som kan råka kränka någon. Och om det gör det - så tas det snabbt bort.

Alla borde vara snällaAlla borde vara snällaAlla borde vara snällaAlla borde vara snälla
Spelvärlden har idag tack vare PEGI ett bättre åldersmärkningssystem än filmer som ofta även respekteras mer från återförsäljare. Mer arbete borde läggas ned på att få föräldrar och spelare rekommenderar åldersmärkningen.

Jag behöver verkligen inte gilla att Sam Fisher torterar någon (och för tredje gången i denna artikel - det gör jag verkligen inte heller), men det händer tyvärr runt om i världen. Hellre då att spelen faktiskt påminner oss om det här, än sticker huvudet i sanden och låtsas som att militära operationer på högsta nivå alltid spelar enligt lagen. Och att Sam Fisher bara elegant glider runt och agerar enligt konstens alla regler hela tiden skulle snarast göra Splinter Cell till mer amerikansk propaganda än det redan är och ge en falsk bild av läget. För mig aktualiserar Splinter Cell: Blacklist snarare debatten om tortyr, och förhoppningsvis kan det komma något gott ur det. Vi hade överhuvudtaget inte ens pratat om det på Gamereactor idag om det inte vore för detta inslag i denna titel.

I slutändan är spel en kulturprodukt på samma sätt som musik, film, böcker, målningar eller något annat. Spelen kan inte vara en skyddad verkstad där huvudpersonen enbart får göra moraliskt korrekta handlingar alla kan sympatisera med, inget känsligt bör beröras och allt som någon kanske inte kan tänkas uppskatta tas bort. Jag säger inte att det är ett självändamål att alla spel ska innehålla obehagliga inslag, men däremot att alla spel där skaparna tror att det gör helheten bättre ska få göra det.



Loading next content