Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

Vem gör spel för mig?

Jonas Mäki tycker det görs allt förre spel för honom i takt med att spelen samtidigt utvecklas för att tilltala så många som möjligt, och tar sig en närmare titt på hur spelutvecklingen förändrats de senaste åren...

Jag har tidigare skrivit en hel del om fenomenet att spel börjar bli så larvigt dyra att utveckla, att det snart inte längre motsvarar de risker man måste ta för att göra dem. När L.A. Noire sålde 4-5 miljoner var det så lite att studion som gjorde spelet försattes i konkurs och man kan förmoda att Rockstar som äger serien inte vill ge det fler chanser. Sådan småpotatis befattar man sig inte med.

Shenmue var under tio års tid spelvärldens dyraste spel, men idag slås nya rekord varje år på regelbunden basis. Och dyrare blir de. Därför måste man försäkra sig om att varje nytt spel säljer så mycket det överhuvudtaget bara kan. Och för att lyckas med det här, så går det inte att satsa på en specifik publik. Kolla till exempelvis på Ubisofts monstersatsning Assassin's Creed.

Det räcker inte om de som gillar stealth köper Assassin's Creed. Även de som gillar action måste göra det, och gärna även de som gillar multiplayer, historia, science fiction och för all del bra grafik. Dessutom måste både hardcore- och casual-publiken måste älska det. Och så vidare.

Vem gör spel för mig?
Underbara Bioshock Infinite beräknas ha sålts i runt fem miljoner exemplar - vilket är för lite. Vem vill ta risken att göra storspel med krav som dessa?

Nu ska det direkt sägas att jag inte är ute efter att basha Assassin's Creed. Tvärtom tycker jag nog att det är den serie som utvecklats mest av de årliga. Det tillkommer helt nya inslag, miljöer, tidsåldrar, spelmoment samt att man kan se hur grafiken bara blir bättre för varje ny del. Men det tjänar som exempel eftersom kolossen Assassin's Creed är så dyr i drift att det måste komma nya delar varje år, och det är långt ifrån ensamt om detta.

Säkra kort och att arbeta in varumärken blir allt viktigare och det finns liksom inte utrymme för att chansa. Det är talande att Sony, som åtminstone enligt min ringa mening, haft den mest varierade förstapartsutvecklingen just nu kapar gren efter gren. När Playstation 3 släpptes kunde vi ta del av Formula One Championship Edition, Motorstorm, Resistance: Fall of Man och Untold Legends som alla är Sony-spel i antingen nya serier (i fallet F1 mer av en reboot) eller spel som debuterar för stationära konsoler. Dessutom kom riskprojekt som Genji: Days of the Blade.

Vem gör spel för mig?Vem gör spel för mig?
Motorstorm och Resistance: Fall of Man var två av flera nya spelserier som fanns tillgängliga vid Playstation 3-lanseringen. Till Playstation 4 tog dock Sony det säkra före det osäkra och lanserade konsolen med endast Knack som ny spelserie och det sjätte Killzone-spelet som huvudnummer.

När Playstation 4 släpptes hade man Killzone: Shadow Fall och Knack. Och nästa spel på väg är Infamous: Second Son. Först senare i år kommer vi kunna se fram emot The Order: 1886 och i bästa fall Driveclub. Dessutom lade Sony som bekant nyligen ner ett av Sony Santa Monica-spel, nämligen ett helt nytt AAA-spel i science fiction-miljöer. Med största sannolikhet gör resten av Sony Santa Monica ett nytt God of War utan att beröras av detta.

Nu är det här absolut inte menat som någon Sony-kritik, att de används som exempel är just för att de i mitt tycke varit bäst på att våga satsa på nya grejer. Nu har de fegat ur, insett att det sällan lönat sig och kör istället på säkra kort. Och som spelare är det såklart oerhört trist. Det känns talande att Microsoft (som enligt min fortfarande lika ringa mening varit sämst på nya grejer) istället har fler exklusiva spel i nya serier till Xbox One.

Men nu ska vi som sagt inte konsolkriga, jag ville bara visa hur vi märker av att tiderna förändras i takt med att spelen blir dyrare att utveckla. Ändå är det inte det här jag tycker är det största problemet (färre nya spelserier), utan jag vill återknyta till stycket ovan om hur man måste tilltala en så stor publik som möjligt. Det gör nämligen att AAA-spelen inte är gjorda för någon specifik målgrupp - utan för alla.

Vem gör spel för mig?
Need for Speed-serien får nya delar varje höst. Spelen får sällan sådär fantastiska betyg, men försäljningen är trots det strålande. Det är bilspel för alla och ingen, helt enkelt.

Och när något görs för alla, så är det i viss mån även för ingen. Om du gillar kryddig mat och din bättre hälft föredrar okryddat, så kommer ni båda kunna äta när jag serverar en lagom kryddat rätt, men det kommer inte att vara favoritkäket för någon av er. Och lite där är spelen på väg att hamna.

Det är väldigt sällan man hör någon säga att deras favoritspel är någon del ur dessa årligen producerade serier, helt enkelt för att de sällan är sådär fantastiska som man kunde tycka att ett spel som kostat över en halv miljard att utveckla borde vara. De har helt enkelt ingen egentlig målgrupp utan är framtagna för att passa så många som möjligt. Samtidigt är de så enormt innehållsrika att man kan spela dessa spel praktiskt taget hur länge som helst, och många gamers idag går praktiskt taget från Call of Duty till Call of Duty och det gör det såklart ännu svårare att etablera nya spelserier.

Vem gör spel för mig?
Varje år släpps det nya delar i Call of Duty-serien, men det är sällan man hör någon tycka att de är de bästa spelen trots att de säljer mest. Folk köper säkra kort, man vet vad man får.

Med alla dessa giganter missar många de där riktiga guldkornen, spelen som stimulerar, överraskar, får en att tänka till och ger suget att spela bara en gång till. Och en gång till. Det är en trött och osann klyscha att det var bättre förr, men åtminstone denna bit var faktiskt det. Spel brukade inte designas med hjälpskyltar vid varje givet tillfälle som talar om vad som ska göras härnäst, inte heller brukade svårighetsgraden vara så lågt ställd att man aldrig behöver oroa sig för att missa något.

Med det sagt så har jag inget emot uppföljare. Tvärtom. Några av de senaste årens bästa spel har för mig varit uppföljare. I lir som Borderlands 2, Donkey Kong Country: Tropical Freeze, Rayman Legends, Saints Row 2 och Transformers: Fall of Cybertron marker man hur utvecklarna bara velat göra bra spel för en specifik publik. Skillnaden är att de inte har strävat efter att tilltala alla utan gjort spelet de själva skulle vilja spela. Ibland räcker det kommersiellt sett, ibland inte, men generellt är vi spelare nog ändå lite för fega med att prova grejer utanför AAA-cirkeln.

Vem gör spel för mig?Vem gör spel för mig?
Både Bethesda och Rockstar har gjort sig kända för att ta sig den tid de tycker behövs för ett riktigt bra spel och belönas ofta av det från spelarna.

Och nu är det som det är med allt större och dyrare produktioner som behöver sälja så kopiöst mycket att det knappt finns plats för alternativ. Detta samtidigt som publiken bara blir mer och mer ofokuserad. För när man gör ett spel för alla, så är det egentligen inte för någon, och där har vi hamnat med i synnerhet de årliga uppföljarna, men även andra överdrivet lätta och självspelande spel. Att göra som Bethesda (Elder Scrolls V: Skyrim eller Rockstar (Grand Theft Auto V) och verkligen ta ifrån tårna för att leverera ett spel som blåser en av stolen, och där man bara går in för att göra ett bra spel utan onödigt mycket fokusgrupper är för riskabelt.

Jag tror det är i detta ljus vi ska se det nyligen kraftigt ökade intresset för indiespel. Titlar som Journey, Minecraft, Brothers: A Tale of Two Sons, The Stanley Parable, Hotline Miami, Retro City Rampage och liknande har haft stora framgångar, troligen mycket beroende för att de är väldigt bra och nyskapande spel som absolut inte är anpassade för en så stor målgrupp som möjligt.

Och så länge som storspelen fungera på det här viset, så tror jag att utvecklingen där det blir färre och färre av dem kommer att fortsätta. Att släppa ett spel som Titanfall där man tagit bort singleplayer istället för att klistra på något halvdant sådant tror jag är framtiden. På samma sätt lär det bli allt mer ovanligt att till varje pris hänga på ett multiplayerläge på alla singleplayeräventyr. Helt enkelt sluta försöka göra spelen för alla och satsa mer på att göra dem för mig - och för dig.



Loading next content