Sonys stora revansch

Redan efter att Sony utannonserat Playstation 3-priset på den ökända E3-konferensen 2006 (ni minns väl: LÄNK!) stod det klart för många att det inte skulle sluta särskilt väl. Man kan bara tänka sig den förvånade glädjen hos Microsoft och jublet hos Nintendo över prissättningen. Och mer konkret minns jag alla lojala Sony-fans som förtvivlat in i det sista trodde att ett TV-spel för 6000 spänn (eller 6600 som det officiella priset var i Sverige) skulle kunna bli en riktig massmarknadsprodukt. Men knappast.

Både Microsoft, Nintendo och Sony har i omgångar de senaste åren förkunnat att en konsol inte tar fart förrän den når under $199. Ett pris Sony inte lär nå innan det är dags för konkurrenterna att rulla ut nästa generation. Och då är frågan hur hett det är att sitta med en hårdvara som tekniskt ligger långt efter vad de andra har att erbjuda. Och tittar vi historiskt så har det aldrig tidigare hänt att en konsol misslyckats helt initialt och sedan kommit igen. Det hände inte för Master System, inte för Nintendo 64, inte för Dreamcast och heller inte för Xbox.

Det är ett tufft läge, helt enkelt och sänka priset vill Sony inte göra. Och nu har det snart gått såpass lång tid sedan Microsofts prissänkning av Xbox 360 att de sannolikt kommer svara en prissänkning från Sony med en egen. Det vet såklart Sony och ser därför ingen anledning att stressa fram det hela. Ett ekonomiskt utnötningskrig med Microsoft är inget man vill pyssla med, allra helst inte i dåliga tider.

Och så har vi ju Nintendo som inte justerat priset en krona sedan premiären för 2½ år sedan. Möjligen uppåt då förstås. De förväntas också justera priset ganska snart för att få fart på japanska konsolförsäljningen och se till att de europeiska och amerikanska framgångarna håller i sig. Kort sagt skulle en prissänkning från Sony mest troligt handla om 500 kronor, medan 1000 vore ett absolut minimum ifråga om nödvändighet.

Men en miljon sålda konsoler där man tappar runt en femhunka på varje (förenklat). Det är 500 miljoner det. Och Sony säljer i snitt nästan en miljon konsoler per månad. En ynka femhundring ger alltså rejäla skillnader ekonomiskt. Tänk då tusenlapparna. Till det här ska man lägga Sonys alla spelsatsningar som fansen hoppats skulle få försäljningen att åka genom taket. Folk har hoppats på otaliga spel, alla med samma nedslående resultat. Ingen långtidsverkande ökning alls, eller någon överhuvudtaget. Undantaget då Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots som faktiskt fick Playstation 3-försäljningen när det släpptes maj 2008 att bli dubbla den för Xbox 360.

Och då snackar vi stora spel. Några färska exempel är Little Big Planet där folk trodde att endast månen var gränsen för hur stort det skulle bli. Resultatet blev istället en prisdumpning efter bara några veckor och att försäljningen av hårdvara faktiskt minskade med samma period kontra året innan. Nu senast var det Killzone 2 som inte fick försäljningen av Playstation 3 att öka alls, tvärtom minskade den återigen mot samma period 2008. Ett annat exempel är nya onlinetjänsten Home som många hoppades på. Idag känns det närmast dött och bortglömt. Inte ens Sony satsar på att uppmärksamma det hela.

För att fatta sig kort ser det mörkt ut. Det finns ingenting jag ser av allt vi vet nu som känns som att det mirakulöst skulle rädda upp Playstation 3 och få den att bli någon succé. Den lär ha svårt att ens nå förbi Xbox 360 inom överskådlig tid, faktiskt. Redan idag skiljer det ungefär ett års sammanlagd försäljning mellan dem och ska Playstation 3 komma ikapp innan 2011 måste den alltså öka något alldeles brutalt medan Xbox 360 praktiskt taget måste sluta säljas.

Det är inte mycket att orda om egentligen. Vilket har lett till en hel del spekulationer om vad Sony ska göra nästa generation. Är de körda, ska de sluta bygga konsoler? Nej, då hade inte denna lilla krönika hetat "Sonys stora revansch" utan "Slutet för Sony" eller något liknande. Jag tror absolut inte att Sony är körda på något som helst vis, och är faktiskt övertygad om att vi kommer få se dem tillbaka i matchen igen, förmodligen redan under nästa generation.

Till att börja med har sjuka mängder pengar investerats i att bli stora i spelbranschen. Och det finns som bekant sjuka mängder pengar att tjäna för den som satsar rätt. Att dra sig ur innebär att man snabbt blir bortglömd och det blir svårt att slå sig tillbaka igen. Redan idag är Sega en ganska ordinär utgivare för de flesta kidsen. Att de skulle göra en ny konsol är totalt osannolikt. Sega-fansen räckte inte ens till när det begav sig och idag har ingen något särskilt band till dem längre. De är i sammanhanget bortglömda. Samma sak med Atari och SNK.

Där vill Sony inte hamna. Och för att fortsätta jämförelsen med just Sega så var deras 32X redan en praktflopp. Även nästa huvudkonsol Saturn drabbades av samma försäljningskatastrof. Vad gjorde Sega? Jo, man släppte Dreamcast. Därefter gav man upp. Ja, och hur gjorde Nintendo som med Nintendo 64 befann sig i ett liknande läge som Sony nu gör? Gav man upp sedan? Nej, man släppte Gamecube. Och därefter Wii. Till och med då stendöda Atari gjorde ett sista desperat försök med Jaguar långt in på 90-talet.

Sony kommer alltså absolut inte kasta in några handdukar på minst två konsolgenerationer. Det är i sin tur minst tio år in i framtiden och så långt bort att det är totalt oöverblickbart (att bara tänka Playstation 5 känns närmast abstrakt). Men då är ju frågan hur stor chans man har att komma tillbaka efter en miss som Playstation 3. Är inte konsumenterna ganska skrämda och varumärket dras med dålig hype?

Till att börja med ska man veta att Playstation 3 är för Sony vad Nintendo 64 var för Nintendo. Det är en konsol som med all säkerhet kommer bli en av de tio mest sålda genom tiderna och fansen har absolut inte drabbats. De som har en Playstation 3 är nog trots allt ganska nöjda. Det som gör Playstation 3 till en missräkning är att den inte alls säljer som beräknat och gräver djupa hål i Sonys fickor. Inget annat.

Den dåliga hypen finns förvisso där, men den är inte så dålig som man gärna kan tro om man är fartblind av näthype. Det är inte direkt som att folk på stan har koll på något av allt det just Du tar för givet om spelvärlden. Och sedan gäller det att tänka bredare ändå. Nintendo var orubbliga efter NES och procentuellt sett har nog aldrig något annat format varit mer överlägset än det. Master System var ljusår efter. Ändå slog man Nintendo med Mega Drive.

Eller kolla bara på senaste generationen. Många förutspådde att Nintendo skulle sluta med hårdvara och utgick från att de var ohjälpligt efter samt att de negativa artiklarna haglade. Hur gick det sedan? Och förra generationen var Sony överlägsen etta. Hur gick det för dem? Kort sagt är det en bransch där oerhört tvära kast är en del av vardagen. Överlägsen etta kan bli överlägset sist på bara några år för att bli överlägsen etta igen några år senare. Som att Toyota skulle vara världens största billtillverkare ett år, bara för att lilla Saab kort därefter tar över den rollen medan Toyota inte säljer en kärra, bara för att Toyota sedan ska ta tillbaka den igen och bli störst.

På något sätt tilltalas jag av den oförutsägbarheten. Att lansera en ny konsol är verkligen rent lotto. Det kan sluta exakt hur som helst. Kvalitet, prestanda, spel, funktioner och liknande är helt sekundärt. Det enda som tycks spela någon roll är image och priset som inte får vara för högt. Kika på svindyringarna 3DO, Saturn, Xbox och Playstation 3 som alla lanserades för mellan 5000-7000 kronor. Vilket uppenbarligen var i mastigaste laget oavsett medskickat lullull.

Och det är en läxa Sony garanterat har lärt sig. Nästa Playstation-enhet lär lanseras för absolut max $400 (4000 kronor). Och att döma utifrån de rykten som kom från japanska utvecklare som kontakts av Sony förra året lät det nästan som att man kikade på en Wii-liknande lösning. Och varför inte. Blu-ray kommer fortfarande vara state of the art, Cell-processorn kan uppgraderas och sedan kan man peta i extra minne. Ju mer den påminner om Playstation 3, ju lättare blir den även att göra bakåtkompatibel. Något Sony säkerligen gör till nästa generation. Dessutom blir det billigare att utveckla till konsolerna, vilket tredjepartsutvecklarna kommer föredra.

Men denna typ av spekulationer är naturligtvis roliga att göra, men att utgå från extremvag hörsägen och lösa rykten är knappast något att dra regelrätta slutsatser ifrån. Lösa spekulationer hela enkelt. Däremot vet vi av erfarenhet (exemplan ovan, inte minst) att det kan svänga oerhört snabbt i spelbranschen. Ofta krävs att man slaktar några heliga kor längs vägen bara. Microsoft slopade exempelvis den hårddisk man införde som standard med Xbox till Xbox 360. Nintendo slopade hela namnet Nintendo och körde bara på med Wii till Wii.

Så vad kan Sony göra. Ja, efter tre konsoler med ganska liknande koncept (nytt optiskt format, prestanda i framkant, massor av tekniska finesser, samma namn med en ny siffra och identiska handkontroller med smärre funktionsförändringar) tror jag det är dags att göra något helt nytt. Inte en Playstation 4, utan en Playstation Next. En ny Playstation som börjar om från början. Nya handkontroller, fräscha grepp som gemene man vill ha.

En återgång till det som man gjorde så oerhört rätt med Playstation och framför allt tvåan där man tog fram produkterna alla ville ha, innan man fick för sig att ge sig in i en penismätartävling med Microsoft om vem som har flest och snyggast förstapersonsskjutare. Mer koncept som Buzz: The Music Quiz, Singstar och Eye Toy som ju egentligen är allt Wii är, fast långt innan Wii ens fanns.

Sådant säljer och kommer så även göra i framtiden, bara priset och imagen är det rätta. Det vet Sony bättre än någon annan. Den senaste tiden har Sony tagit otaliga patent på nya typer av handkontroller, vilket tyder på att man tänker i just de banorna. Det handlar inte bara om att snylta på Nintendos Wii-framgångar, utan om att se till framtiden. Hur ska handkontroller vara och fungera? Hur mycket nya koncept kan man tillföra med en design som i huvudsak är densamma som till Super Nintendo från tidigt 90-tal? Skakfunktion, analogspak och rörelsekänslighet har man redan, men det krävs nog något mer.

Sonys sätt att hantera Playstation 3 just nu känns överhuvudtaget väldigt långsiktig. Man förnekar kategoriskt alla prissänkningar. Man deklarerar att vinst är viktigast just nu och att man vet att det kommer att kosta marknadsandelar. Det är långt ifrån någon panik trots skenande miljardrullning, det finns något slags plan och det känns som att man börjat samla sig inför en rejäl återkomst. Man har gjort mängder av nya erfarenheter, man har fått anstränga sig med att förbättra relationerna med tredjepart, blivit snabbare på att arbeta med pressen, man har lärt sig att det är viktigt att se till att man har multiformatsprodukter ute samtidigt som konkurrenterna och så vidare.

Lite som att vara barn på nytt. Men med Ken Kutaragi (Playstations pappa) bakom spakarna har Sony blivit så ofattbart stora på spel att man inte behövt bry sig om något. Spelen har kommit ändå, man har kunnat strunta i allt för alla har varit tvungna att fullt ut supporta Playstation. Det är där pengarna funnits. När situationen snabbt kastades om fanns ingen beredskap och det märktes hur säkra Sony var på sin produkt redan innan. Kutaragi kallade bland annat Xbox 360 för Xbox 1,5 och hävdade att den nya generationen inte startade innan Sony sade att det skulle vara så.

Och man trodde förmodligen på det själva. En floppad Playstation-produkt existerade inte, och det var inte förrän med PSP som Sony för första gången kändes lite mänskliga när man raskt blev frånåkta av Nintendo DS. Då syntes det hur ovana man var vid situationen och verkligen inte hade beredskapen för att se till att PSP skulle hållas med spel även utan massiv tredjepartssupport. Ett mönster som alltså upprepat sig med Playstation 3.

Det som har varit, har varit. En lika banal, som gammal och likt förbaskat alldeles sann klyscha. Och medan jag tvivlar på att Playstation 3 skulle göra något mirakelryck ens om konsolen sänktes med en tusenlapp i pris (den skulle fortfarande vara dyrast och Microsoft och Nintendo skulle sannolikt haka på med egna prissänkningar), känns det som att Sony har fruktansvärt mycket kvar att ge. Kutaragis efterträdare Kaz Hirai talar mycket hellre om spel och känns mer mänsklig än teknikinriktad.

Under hans ledning är jag helt övertygad om att Sony kan göra en stenhård comeback nästa generation oavsett hur det går i denna. För med både PSP och Playstation 3 har man lagt grunden till konsoler som lätt kan uppgraderas och göras oerhört konkurrenskraftiga till ett billigt pris. Något jag tror man kommer spinna vidare på inför sin kommande revansch. Sony har lärt sig en bra läxa, Wii har för alltid förändrat spelvärldens regler och med ny ledning och ny ödmjukare framtoning förbereder man sin comeback. För som både Nintendo, Microsoft och Sega visat tidigare går det utmärkt att gå från flopp till framgång från en generation till en annan, något som garanterat gäller även Sony.