Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar
Bioshock 2

Åter till Rapture

Daniel korsade Atlanten för att axla rollen som storpappa i 2K Games stekheta uppföljare Bioshock 2. I en Sverige-exklusiv förhandstitt berättar han allt om återkomsten till Rapture

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Flygturen har nått ungefär halvvägs. Jag befinner mig någonstans över Atlanten i en knökfull Boeing 747-400. En sömnlös resa - som vanligt. Är en sån som sällan kan sova på resande fot. Kollar ut genom fönstret, tänker på Rapture istället. Fantiserar lite. Kanske ligger hon där under ytan och väntar på näste man till rakning?

I en tid då halsbloss var både socialt accepterat och lagligt ombord korsar Jack samma hav. Han tänker på mor, far och den där lilla gården som någonstans i hans minne betyder hemma. Han tänker på det hans föräldrar sa, att han är speciell. Föga visste Jack att han i ögonblicket efter skulle kraschlanda i det kalla vattnet, precis vid portalen till en annan värld. Nästan som om att det vore hans förutbestämda öde.

Men den sanna stjärnan i Bioshock var inte Jack, utan Rapture. En möjligheternas stad där något gått käpprätt åt helvete. Dess invånare injicerar Adam, en drog som muterar generna, ger användaren fysiska fördelar, och som även sätter denna i kontroll över element och tankar. En kollektiv snedtändning senare är undervattensutopin en mardröm där art deco går hand i hand med morbid evolution.

Jag och mitt plan möter lyckligtvis ett angenämare öde, och landar säkert på landningsbanan i San Franciscos internationella flygplats. Himlen är klarblå, temperaturen behaglig, skylinen inbjudande och karaktäristisk. Jag är här för att besöka det bästa av två världar.

Tio år har passerat i Rapture sedan händelserna i föregångaren. Tio, långa år som staden ägnat åt utveckling. Till att pumpa in ännu mer genmodifierande substans i sina ådror. Till att växa sig starkare. Det är verkligen en elakare plats denna gång. Ett ställe Jack aldrig skulle överleva.

Bioshock 2
Välkommen tillbaka till Rapture. Förvänta dig bara inte ett varmt mottagande. På bilden en syns en Big Sister. En sur brutta.

Nu axlar man istället rollen som Subject Delta. Den första, lyckade Big Daddy-prototypen. Den allra första som med framgång knutit ett starkt band med en Little Sister (i föregångaren lärde vi oss att Little Sisters och Big Daddys arbetar tillsammans för att upprätthålla stadens ekosystem). Det är en unik varelse. Inte minst för att han, tvärtemot alla andra Big Daddys, besitter en fri vilja. I sin antika dykardräkt är han dessutom stor, respektingivande och ohyggligt stark. Lämpad för det nya Rapture.

Den lilla flicka som betyder allra mest för honom är nu försvunnen. Faktum är att hon spelar en betydande roll för hela Rapture. Man är med andra ord inte den enda som letar efter henne.

Antagonisten i Bioshock 2 heter Sofia Lamb, en tidigare politisk rival till Andrew Ryan, vars hänsynslösa förhållningssätt får Atlas och Ryans lilla disput ett decenium tidigare att framstå som en fjollig cat fight. Lamb är på många sätt och vis sin forne motståndares motpol. Där Ryan hade en väldigt egocentrisk syn på människan, är Lamb en utilitarist som värnar om vad som enligt henne är det bästa för alla. Hon styr med järnhand och är kapabel att sänka stora delar av staden för att hindra din framfart.

Något jag får se prov på i en inledande, gastkramande in game-presentation av spelet. Rör brister, skyddsdörrar ger vika och glas spricker när en hel sektion till slut brakar ihop. Tusen ton vatten väller in, och vore det inte för dykardräkten skulle det varit Game Over redan här. Här får vi samtidigt se hur utforskandet av Rapture kan se ut i Bioshock 2. I sekvenser i likhet med denna kommer man lämna de torra korridorerna och spatsera omkring i total väta. Presentationen fullkomligt river ner applåder från en samlad journalistkår, och jag kan bara ryckas med. Det ser otroligt häftigt ut.

Det är med lättnad jag inser att Bioshock 2 kommer att behålla sin intelligenta, ideologiskt komplexa ton fylld av färgstarka karaktärer och smakfull design. Det är en plats som får de allra flesta spelvärldar att blekna i jämförelse. Nu har man dessutom utvecklat de moraliska dilemman man som spelare kommer att ställas inför.

Man kommer att träffa flertalet normala människor i Rapture som valt ett liv utan Adam. Deras öden är något spelaren kommer att få bestämma över. "Valen man gör har större betydelse för berättelsen denna gång", försäkrar spelets exekutiva producent Alyssa Finley när ämnet kommer på tal. Att i viss mån kunna forma sin egen historia är något som dagens spelpublik nästan kräver, och det är något man kommer att kunna göra mer aktivt i Bioshock 2. Vilket i slutändan givetvis kommer att resultera i minst ett par alternativa finaler.

Valfrihet är verkligen ett av nyckelorden i spelmekaniken i 2K Marines svulstiga uppföljare. I egenskap av att vara Big Daddy modell über tillåts man dual-wielda plasmider (spelets "magier") och vapen. Dessutom kan man kombinera plasmider med varandra. När jag väl får hålla i handkontrollen, prövar jag att sätta ut virvelvindsfällan 'Cyclone Trap' och kastar sedan in lite isande kyla i virveln i form av 'Winter Blast', vilket ger det roande resultatet att anstormande fiender slungas upp i luften samtidigt som de fryser till is. Med ett respektabelt urval vapen (med tillhörande uppgraderingar) och alternativ ammunition samt ett lika trevligt utbud plasmider (även dem utvecklingsbara) så finns det otroligt många sätt man kan gå tillväga när det hettar till.

En intressant detalj angående plasmidernas uppgraderingar är att man faktiskt ser skillnad på, till exempel, eldplasmidens ('Incinirate!') första och tredje steg. Där man i steg ett kastar iväg enstaka eldbollar, kommer man i steg tre kunna spruta en stråle från handen som om den vore en eldkastare.

Och glöm alla vapen från första spelet. Puttrande Tommyguns och feminina pickadoller är inget för stora, håriga (antar jag) män i dykarutrustning. Nu får jag äntligen hantera en Rivet Gun (dock med en annan design än den första spelets Rosie-pappa använde). Under min testsession fick jag också känna på ett tungt maskingevär och en spjutkanon. Det harpunliknande vapnet har en väldigt rolig alternativ raketammunition, som inte bara naglar fast superpundare på väggarna, utan även spränger dem och närstående i luften sekunden efter.

Subject Delta är från början utrustad med en massiv, bensindriven borr som köttar igenom det mesta. Även denna kan så småningom uppgraderas så att den fungerar som en sköld mot inkommande fiendeeld. Och det känns oerhört kraftfullt att, med en slungande armrörelse, göra den där rusningsattacken man själv fruktade i det första spelet.

Bioshock 2
Kööööööööött! I egenskap av att vara en superstark Big Daddy har du tillgång till en bensindriven best till brutalborr.

Det första orosmolnet som bör dyka upp hos er nu, efter att ha lärt om Subject Deltas nästan mech-mässiga styrka, är spelets balans. Kommer man ens behöva anstränga sig nu när protagonisten besitter sådana oerhörda stridsfärdigheter?

Men som jag nämnde tidigare har Rapture haft tio år på sig att biffa till sig och hinna ikapp. Inte ens de enklaste motståndarna beväpnade med järnrör och skiftnycklar beter sig på samma sätt. Och "innertakskryparna" från första spelet rör sig nu även på väggar, likt förvuxna ödlor. Jag fick dessutom en skymt av en helt ny fiendetyp som kallas för Brute Splicer, en gorillaliknande vilde som kastar möblemang och tillhyggen som om det inte fanns någon morgondag. Blir nästan osäker om en vanlig Big Daddy skulle klara av honom i en duell.

Att duellera med det första spelets absolut starkaste fiende är något man själv fortfarande kommer att göra. En ny typ av extremdykare har förresten anlänt: Rumblern. En klurig rackare som kombinerar miniturrets med en bazooka. Hur som helst. Oddsen tippar nu över till min fördel, och det är utan större missöden jag sänker min första, hjärnmanipulerade motsvarighet i Bioshock 2. Men nu, mina damer och herrar, börjar det bli intressant.

Bioshock 2Bioshock 2
Till vänster: En Brute Splicer på dåligt humör. Till höger: En Rumbler, Bioshock 2:s nya Big Daddy-tillskott.

Alternativen har ändrats. Jag ska inte längre rädda eller skörda den lilla flicka vars beskyddare jag just dödat. Istället tar jag upp henne försiktigt, och sätter henne varsamt på min axel. Jag adopterar henne.

Nu är hon mitt ansvar, och från min axel agerar hon kartläsare till särskilt saftiga lik fyllda med Adam. När hon väl hittat en lämplig kropp att skörda från, och när hon väl börjat jobba med sina jättespruta, lockar hon till sig massvis av muterade junkies sugna på en fix. Den här anstormningen är betydligt tuffare än eldutgjutningen med hennes föredetting i momentet innan. Att preparera kringområdet med fällor i form av turrets och minor är en förutsättning för överlevnad.

Men tro inte att det tar slut där. Att gå in och störa relationen mellan en Little Sister och hennes beskyddare får konsekvenser. Sofia Lambs elitsoldat, den omtalade Big Sistern, kommer att jaga dig. Fram tills det att hon får smaka på blod. En Big Sister kan beskrivas som en smidigare version av Big Daddyn. Hon vakar över stadens alla småsystrar, och så fort någon rör hennes barn, surnar hon till ordentligt. Hon rör sig med nätta, insektslika rörelser och använder plasmider så det bara ryker om det. Behöver jag ens berätta att det är en ruggig känsla att ha henne hack i häl?

Som ni förstår är det nya Rapture upplagt för en del riktigt utmanande strider. Under den relativt korta stunden jag hade med ett av spelets första områden var jag tvungen att återupplivas i så kallade 'Vita Chambers' både en och två gånger.

År 2007 tog Bioshocks visuellt hänförande presentation en hel spelvärld med storm. Vem minns inte fyrtornet, havet som glittrade i månskenet och den första resan med undervattenskapseln mot Ryans livsverk? En av de, om inte den, maffigaste introduktionen till en värld byggd av ettor och nollor. Någonsin. Och det bara fortsatte.

Under de två år som uppföljaren varit under utveckling så är det tydligt att man haft sina prioriteringar. Att ta grafiken mot nya höjder har inte varit en av dem. Jag letar, men hittar inga grafiska uppdateringar, någonstans. Nu återstår det visserligen ett kvartal av putsning och polering, men räkna inte med att tappa andan på samma sätt igen. Bioshock 2 kommer att beröra på många andra sätt - det är jag säker på - dock inte rent tekniskt.

Spelet utvecklas av 2K Marin, alltså inte 2K Boston som stod för föregångaren. Kärnteamet från Boston-kontoret har dock omlokaliserats till Kalifornien, så det är i mångt och mycket samma killar och tjejer som står för kalaset även denna gång. Nytt för tvåan är att det kommer att innehålla ett fullfjädrat multiplayerläge. Och här har 2K anlitat Unreal Tournament-skaparna Digital Extremes för att få bästa, möjliga resultat både för en och flera spelare när hela paketet släpps i februari.

Totalt sju spellägen finns tillgängliga. Av dessa får jag testa tre. Vanlig dödsmatch, dödsmatch indelade i två lag och en variant av Capture the Flag, kallad 'Capture the Little Sister'. Sistnämnda känns helt klart roligast.

Här har vi ett anfallande och ett försvarande lag. Det försvarande laget ska försäkra sig om att deras Little Sister är utom fara, och det anfallande laget ska såklart tillfångata henne. I det försvarande laget får en spelare varje runda möjligheten att spela som Big Daddy (inte som Subject Delta, utan en Rosie-modell). Denna spelare agerar som grundstenen i försvaret. Man tål betydligt mer än alla andra och delar ut enorma mängder skada. Men samtidigt blir Big Daddyn det självklara målet för anfallarna. När jag är på den offensiva sidan gaddar hela laget ihop sig mot honom, och när han väl fallit återuppstår motståndaren aldrig i den formen under pågående runda. Banan är därmed sopad för att kidnappa Little Sistern.

Bioshock 2
Även i multiplayer kan man få chansen att axla rollen som storpappa. Här skyddar vi vår kära Little Sister mot dumma kidnappare i spelläget Capture the Little Sister.

När jag väl roffat åt mig Little Sistern, som sprattlar och skriker, är det raka vägen till närmaste flykthål i väggen som gäller. Det hela känns överraskande genomtänkt och framför allt unikt. Med alla plasmider, tonics och vapen är det helt olikt någon annan multiplayerupplevelse jag tagit del av. Min favorituppsättning är att kombinera plasmiderna 'Winter Blast' och 'Aero Dash', en ny plasmid som gör att jag kan transportera mig en kortare sträcka på nolltid, med armborsten och hagelbrakaren. Att först frysa en fiende på avstånd, för att sedan springa fram till denne i Sonic-fart och kruta iväg en salva hagel, är nästan löjligt effektivt och något jag skördar stora framgångar med.

Tyvärr saknas den där riktigt fysiska känslan, både när jag avfyrar kulan och träffar målet. Det känns lite som att skjuta luft, ibland. Jag är också lite, men bara lite, beskymrad över vapenbalansen. Armborsten, till exempel, känns aningen för kraftfull.

Men känns det påklistrat? Absolut inte. Det är en på alla sätt unik och rolig upplevelse, som garanterat kommer att skänka en hel del mervärde utöver huvudäventyret. Faktum är att man till och med skrivit ihop en bakgrund till detta flerspelarkaos som faktiskt låter vettig. Striderna utspelar sig faktiskt innan det första spelet, där Atlas och Ryan hårdtestar plasmider inför det stundande inbördeskriget. Som spelare springer man alltså omkring som försökskaniner. Till och med de karaktärer man kan välja att spela som, däribland en övergiven husmor och en professionell fotbollsspelare, har sina egna bakgrundshistorier och syften till att splajsa upp med Adam.

Kan Bioshock 2:s multiplayer konkurrera med de stora; Halo 3, Killzone 2 och Call of Duty: Modern Warfare 2? Nej, knappast. Det har dock stor potential att hitta sin nisch och skaffa sig en betydande skara fans.

När jag väl lämnat det nya Rapture för den här gången, och lyfter från kalifornisk mark en dag senare, är det med en nästan vemodig känsla i kroppen. Jag vill stanna kvar. Både i Rapture och det soliga San Francisco. Men en sak kan jag i alla fall trösta mig med: Vi har något alldeles extra att se fram emot i det stundande vintermörkret.

Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2
Bioshock 2

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Relaterade texter

Bioshock 2Score

Bioshock 2

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Så är det äntligen dags att besöka Rapture igen, spelvärldens mest sällsamma plats, befolkad av neddrogat patrask och ledare med storhetsvansinne. Men gissa om vi längtat...

Studion bakom Bioshock 2 nedstängd?

Studion bakom Bioshock 2 nedstängd?

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Det ryktas just nu att studion bakom Bioshock 2 och The Bureau: Xcom Declassified, 2K Marin, stängts ner och att samtliga 88 anställda fått kicken. En anonym källa har...



Loading next content