Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Tidernas 10 läskigaste spel

Redaktionen har spenderat alla helgons afton i en unken källare med snacks, fuskblod och tidernas 10 läbbigaste TV-spel. Här kommer vår lista...

  • Text: Redaktionen / Grafik: Mathias Holmberg

Facebook
TwitterReddit

Halloween är skräckgenrens alldeles egna högtid. Det är idag som vi låser in oss i våra spelrum och låter oss omslutas av mörkret. Vi på redaktionen älskar såklart att bli skrämda. Vi älskar att känna oss underlägsna och segra mot omöjliga odds. Vi älskar zombier, fuskblod, höga skrik och groteska monster. Vi är dessutom ständigt på jakt efter nya ursäkter till att få konsumera okontrollerade mängder sötsaker. Därför är det kanske inte så konstigt att Halloween är en av våra absoluta favorithögtider, så därför tänkte vi nu dela med oss av våra personliga favoriter från skräckgenren.

(10) Alien: Isolation
The Creative Assembly / 2014
H.R. Gigers xenomorph har etsat sig fast i vårt kollektiva minne som en av de mest skrämmande varelser som någonsin visats på film. Det är ett monster som inger en total känsla av hjälplöshet och just den hjälplösheten - att befinna sig i en enorm stålkista tillsammans med en blodtörstig best utan försvar ute i rymden, miljontals ljusår hemifrån - är påtaglig och kärleksfullt återskapad i det färska spelet Alien: Isolation. Inget skräckspel fungerar utan en tät atmosfär och den är här så tät och framförallt autentisk att det är svårt att inte få ett nervöst sammanbrott en timme in i äventyret, långt innan man ens fått syn på äcklet. Faktum är att vi förmodligen upplevde Alien: Isolation som allra läskigast när vi inte hade varelsen i hälarna, även om det givetvis är hemskt det med. För precis som fallet var i originalfilmen bygger spelet sakta men säkert upp en olidlig spänning där spelaren omsorgsfullt vävs in i ett starkt väv av förväntan, underlägsenhet och nervositet innan monstret visas. När den tidpunkten kom var vi redan skräckslagna och den skräcken släppte aldrig riktigt taget.

Läs recensionen.

(09) Dead Space
Visceral Games / 2008
Nya spelserier är alltid extra spännande i den bemärkelse att vi inte på förhand vet exakt vad vi kan förvänta oss. Dead Space kunde så lätt ha blivit ett "Resident Evil 4 i rymden", men istället levererade EA en panikframkallande ångestresa som lyckades kombinera slafsig action med genuin skräck. En inte alltid helt lättbalanserad kombination. Vi kände oss aldrig trygga inne på rymdskeppet USG Ishimura. Menyerna var smart inbakade i själva spelvärlden och necromorphs - dessa vidrigt designade abnormaliteter vars lemmar behövde kapas för att stoppa dem - var aldrig långt borta. Vi kommer ihåg paniken när de kom mot oss, förvridna mardrömskreatur som hämtade ur en hardcoreversion av John Carpenters The Thing, och ångesten när ammunitionen i våra vapen sinade alltför snabbt. Dead Space var en mörk, smutsig rymdskräckis vars lyckade mix av nervig terror och action tyvärr slarvades bort i uppföljarna. Men vi glömmer aldrig våra första steg i det där avlägsna, kalla rymdskeppet.

Läs recensionen.

(08) Condemned: Criminal Origins
Monolith / 2005
Varken förr eller senare har vi stött på samma ursinne eller snudd på hysteriska svärta som i Monoliths Xbox 360-premiärtitel Condemned: Criminal Origins. Det började så elegant med en lagom kusligstämning där fåglar till synes oförklarligt dog och en brottsplatsundersökning där galningen Match Maker haft ihjäl en ung kvinna. Sedan gick det utför. Den efterlyste massmördaren Serial Killer X tycktes ha något samband med Ethan Thomas som sakta förlorade förståndet, hemlösa attackerade med en frenesi och ilska vi aldrig sett maken till, vi slogs med stålrör, krossade kranier på ett sätt som skrämmer oss än idag och fick verkligen kämpa för att hålla oss över ytan i den osedvanligt hemska världen. Condemned: Criminal Origins fick en kollektiv redaktion att sitta uppkrupna i spelsoffan av lika delar vanmakt, rädsla och ångest i en av de absolut mest skrämmande titlar vi någonsin spelat. Så när kommer trean?

Läs recensionen.

(07) Oustlast
Red Barrels / 2013
Om vi någonsin behövde påminnas om varför det inte är en bra idé att utforska mystiska mentalsjukhus (särskilt de med gjutjärnsgrind) mitt i natten behöver vi inte leta längre än till Outlast. När journalisten, tillika vinnaren av 2013 års pris i ärkeidioti Miles Upshur beväpnad med enbart en videokamera bestämmer sig för att följa upp ett tips om mystiska förehavanden i mentalsjukhuset Mount Massive begår han inte bara det mest stereotypa skräckfilmsmisstaget, han öppnar även för fjolårets allra läskigaste äventyr. I Outlast är paniken aldrig långt borta. Vare sig vi blir jagade av en saxsvingande "läkare", gömmer oss för ett par nakna tvillingar eller flyr i panik undan någon av de otaliga andra livsfarliga patienterna påminns vi konstant om vår försvarslöshet. Lånandes flitigt från bland annat Amnesia: The Dark Descent är Outlast inte bara ett collage av moderna skräckklichéer, det är en atmosfärisk och hänsynslös uppvisning i adrenalinskräck när det är som bäst.

Läs recensionen.

(06) Penumbra: Black Plague
Frictional Games / 2008
Penumbra: The Black Plague är ett klassiskt skräckspel, skrämmer brallorna av oss ändå. Du får som vetenskapsmannen Philip ett mail från en vän som uppmanar dig att slutföra dennes arbete. Du befinner dig på ett minst sagt skrämmande ställe, nämligen en underjordisk forskningsanläggning centrerad runt uråldrig forskning. Vad är haken? Glömde jag säga att den är övergiven? Och det enda som är kvar är någonting som ger upphov till skräckslagna böner om förmodad förskoning, väsande och det sista skriken innan ett liv tar slut. Allt det här hör du bara till en början... Du smyger omkring i de klaustrofobiska gångarna, självklart i första person, och ser kryptiska röda pilar i ventilationstrummorna, knappt synliga på grund av mörkret. Dessa leder dig genom anläggningen som bjuder alldeles för många (och långa) perioder av smärtsam tystnad, där vi inte var vi ska titta, vad vi ska göra utan bara hur vi ska reagera. Allt är misstänksamt och allt får oss att ständigt ha hjärtat i halsgropen...