Svenska
Gamereactor
artiklar
Left 4 Dead

Save: Levande döda

Oliver minns alla spelminnen från Left 4 Dead, alla zombier, alla vapen och kamratskapen...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

När Left 4 Dead utannonserades skrev jag för en annan, mycket mindre och numera nedlagd spelsajt. Jag minns att det var jag som skrev nyheten om dess avslöjande och att jag reagerade negativt på titeln som hade en siffra i mitten. Å andra sidan var jag mer än nyfiken. Zombies var inte hälften lika urvattnade som spelfiender vid det laget som de är idag och att Valve hade ett finger med i spelet kom som ett lovande tecken för någon som spelat Counter-Strike: Source och framförallt Half-Life 2 slaviskt. Jag ville definitivt se mer av Left 4 Dead, ett spel som jag nu i efterhand håller oerhört kärt.

Men det skulle faktiskt dröja ett bra tag efter spelets release innan jag verkligen kom in i det. Jag fick låna Left 4 Dead av min granne tillika "spirituella" lillasyster Rebecca, eller mer specifikt hennes styvfar som levde och andades zombieöverlevnad i alla dess former.

- Det här måste du spela Oliver, det finns odöda flickor som dödar dig jättehårt om du lyser på henne med ficklampan och musiken är skitäcklig!

Left 4 Dead

Jag visste ju som sagt vad Left 4 Dead var, jag hade ju skrivit om det. Visst var jag sugen på att testa det. Men det klickade som sagt inte med en gång, då jag spelade det helt själv som om det vore en kampanj med en tydlig början och ett tydligt slut. Det var givetvis mäktigt att bli överfallen av en hel hjord av ilsnabba zombies och spänningen som infann sig när man hörde "witchen" med gråt i rösten åma sig runt hörnet var obarmhärtig men det kändes tomt. Jag missade alltså poängen helt. Att spela Left 4 Dead själv är som att spela World of Warcraft på en tom server.

Jag avfärdade det som lite mer än en teknikdemo. Istället var det min lillebror Jeremy som efter månader av tragglande med tre av hans vänner lärde mig att spela Left 4 Dead på riktigt, i co-op och med svårighetsgraden uppdragen till Expert. Vilken best av ett spel det blev helt plötsligt. Jag lärde mig vikten av att alltid hålla ihop, i vilka situationer rörbomben bäst användes, vilka hörn och avsatser man ska tränga in sig i när det blir körigt och hur molotov-flaskan är ditt bästa försvar mot Hulkens odöda kusin, tanken. Att klara Left 4 Dead på den tuffaste svårighetsgraden kräver sanslöst samarbete samt fläckfri kommunikation och minsta lilla slarv leder oftast till bittert nederlag. Detta är ett multiplayer-spel, nästan perfekt i sin design och jag älskade det. Älskar det, fortfarande.

Men det är inte främst spelets briljans som gör mig alldeles varm inombords när jag tänker tillbaka på det. För det var via Left 4 Dead som jag och min vapendragare Sebastian lärde känna Jimmy, som i sin tur introducerade oss för hans kompis Robin. Det började nästan som en nödvändighet. Vi behövde två man och de behövde två man. Tillsammans blev vi det perfekta zombieslaktarlaget. Men det utvecklades till något större och idag är de båda två av mina närmaste vänner och jag har svårt för att föreställa mig min spelvardag utan dem. Vi kände varandra redan innan vi åkte för att träffas första gången och det har jag Left 4 Dead att tacka för.

Relaterade texter

Left 4 DeadScore

Left 4 Dead

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Fyra människor och en hel koloni av blodtörstiga zombies. Enda chansen till överlevnad är samarbete...

Röstskådespelaren Jim French har avlidit

Röstskådespelaren Jim French har avlidit

NYHET. Skrivet av Andreas Blom

Jim French, som förutom att ha varit högsta hönset på Imagination Theatre (där han under de senaste 20 åren producerat radiopjäser), också lånade ut sin röst till bland...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy