Singleplayer där alla förlorar

Förra veckans överlägset mest intressanta nyhet för min egen del var det faktum att Cliff Bleszinski sade att storyn i ett spel äter upp 75% av budgeten. Det blev ett hett diskuterat ämne där många menade att det var helt fel siffror, andra att det var rimligt och ytterligare andra att det var orimligt.

Problemet med schablonsiffror är såklart att det egentligen inte stämmer in på något spel. Det är mer en övergripande grej. I en del spel kan siffran vara större, i andra mindre. Cliffy själv gör även ett spel utan singleplayer och har ett intresse av att förklara varför han gör det, och är därmed partisk. Men även om siffran skulle vara ungefär lika delar - så vore det fortfarande så att ett spel har en singleplayerkampanj som räcker i kanske fem-sex timmar (vilket är vanligt i de spel där multiplayer är aktuellt) medan resten spenderas på multiplayer som räcker i tusen timmar och dessutom är inkomstbringande eftersom folk köper kosmetiska prylar till sina figurer, handlar säsongspass och annat DLC.

I slutändan är det otvivelaktigt så att de som spelar multiplayer får betala för de som spelar singleplayer, lite på samma sätt de som laddar ner digitalt får subventionera spelet för de som vill ha ett så kallat fysiskt ex med programkod (det är svårt att kalla dem spel eftersom de ofta inte längre fungerar utan patchar). De som köper ett spel för runt 600 riksdaler för att spela multiplayer betalar alltså denna summan för en ynka fjärdedel av det de ska använda, och betalar sedan ytterligare för att få mer innehåll.

Som att behöva betala 300 spänn för Statoils Diamantbiltvätt med extra allt när du i själva verket bara ska skölja av golvmattorna och sedan åka därifrån, eller tvingas hyra fyra filmer från Hemmakväll när du och sambon bara tänkt kolla igenom The Martian och sedan vara nöjda så. Det är inte riktigt rätt, och dessutom är den onlineglada publiken överhuvudtaget mer benägna att ladda hem spel online och faktiskt köpa DLC, vilket gör att de får betala ännu mer.

Här kanske någon inflikar att det ju faktiskt inte släpps så mycket singleplayer-DLC. Och det är såklart helt rätt. Men det finns en orsak till det, och det är just kostnaden. Att bygga tre-fyra nya multiplayerbanor, något nytt vapen och kanske något kosmetiskt skin är förhållandevis billigt. Att skriva nytt manus, bygga ett nytt äventyr som bör vara några timmar långt (vi vet alla hur besvikna folk blir när story-DLC bara räcker en-två timmar) vilket kräver kopiöst mycket grafik, hitta på nya effekter så det inte bara känns som återanvändning av det som redan gjorts, skriva ny musik, spela in mer dialog, göra mellansekvenser och så vidare.

Singleplayer-DLC är helt enkelt väldigt dyrt, och villigheten att betala för vad som snudd på är ett nytt spel brukar vara ganska låg. Ändå hävdas oftast, från de som främst spelar ensamma, att singleplayer absolut måste finnas med i alla spel. De som spelar främst mot andra online brukar inte kräva detta, och det är sällan jag ser upprörda kommentarer från denna del av spel-communityt över att Fallout 4 och The Witcher 3 saknar multiplayer, men desto oftare det motsatta med protester över att Titanfall och Star Wars Battlefront saknar singleplayer.

Problemet är att vi nu snudd på nått vägs ände med spelen som vi känner dem. När man tittar på hur löjligt välfyllda Call of Duty: Black Ops 3 eller Halo 5: Guardians är, så är det bara att konstatera att vi nått orimliga nivåer. Det finns i princip bara dessa båda serier som kan hålla denna nivå, och kanske inte ens de klarar det, ty det har varit gott om klagomål på att kampanjen i Halo 5: Guardians varit för kort.

Ingen blir riktigt nöjd med dagens lösning. De som till varje pris kräver singleplayer i alla sammanhang får korta och hackiga äventyr som i ärlighetens namn sällan är speciellt bra - varpå det klagas på just detta. Och de som lirar multiplayer får betala kalaset med mer DLC och mikrotransaktioner - och klagar på det. Ingen vinner.

Det känns som att det är hög tid att fler börjar följa satta exempel. När Bioshock 3 utannonseras (vilket jag för övrigt tror kommer ske i år) behövs inget multiplayer, och när nästa Battlefield utannonseras så slopar jag gärna kampanjen. På så sätt blir det mer resurser för Bioshock 3-storyn utan något påtvingat idiotiskt som inte tillför något och som bara upplevs som ett girigt sätt att mjölka mer pengar. Däremot tar jag gärna senare ett renodlat multiplayer-Bioshock. Kanske med co-op och lite Borderlands-känsla där Rapture får besökas, utforskas och lootas i grupp.

På samma sätt får Battlefield 5 gärna vara ett riktigt påkostat multiplayerspel för 600 kronor där det högre priset gör att säsongspass ingår i ett år. Sedan är det bara att se fram emot nytt innehåll under ett års tid, vilket säkerligen skulle borga för ett väldigt levande community. Är det istället Bad Company 3 som blir nästa Battlefield, ser jag istället gärna ett stort fokus på ett mäktigt äventyr. Massor av story och dialog, underbar förstörelse och ett spel som flyttar gränserna för militärskjutare. Multiplayer offrar jag gärna en sådan gång för att istället få detta så bra som möjligt.

Med tanke på att flera riktigt stora spel som Plants vs Zombies: Garden Warfare, Evolve och förra generationens versioner av Call of Duty: Black Ops 3 idag fungerar på detta sätt, tror jag det är något som är här för att stanna och även blir mer vanligt. Jag har redan tidigare skrivit en artikel om hur orimligt det är att tro att allt bara ska kunna fortsätta bli större och mer innehållsrikt. Det är verkligen dags att sluta vara alla till lags med precis allting, resultatet är ofta att ingen blir riktigt nöjd istället.

Trailer från Cliffys eget spel LawBreakers: