Vi spelar Gears of War 4

Jag stirrar på mailet från chefen med skräckblandad förtjusning. "Lycka till i London nu buddy! Och just det, Mäki hälsar att du inte ska skämma ut oss där borta när du lirar multiplayer". Vad gulligt, tänkte jag. Världens sämsta multiplayer-spelare hälsar att jag inte ska skämma ut mig. Under ett multiplayer-event. Jag tog det hela med samma lättsamma klackspark som jag alltid gör när redaktionens finskaste bastuvurmare hälsar något kivaktigt.

Plötsligt slog det mig. Jag kommer minsann att göra bort mig. För en gång skull bär Lakkupippu-Mäkis retsamma ord någon form av substans. Jag har nämligen inte lirat Gears of War sen... ja, 2011. När den här tanken slog mig började skräcken att långsamt och effektivt sprida sig i kroppen. När vartenda nackhårstrå stod i givakt och hjärnan panikaktiverat hysteriknappen, började frågorna stapla sig på varandra. Hur var det man laddade om nu igen? Är det RT eller RB? Hur springer man? Hur tar man skydd? Hur använder man motorsågen? Jag hade glömt nästan allt.

I ett försök att stävja en slumrande hjärtinfarkt bestämde jag att det är dags för mig att agera. Jag kan ju inte flyga hela vägen till England för att gästa ett event där jag kommer att få testa multiplayer-delen av ett spel som jag helt glömt bort hur man lirar. Bara tanken av att Jonas Mäki får reda på att mitt namn prenumererat på sistaplatsen på resultatlistan fick mitt blod att koka. Något måste göras. Snabbt.

Här insåg jag att lösningen på problemet låg framför näsan på mig. Bokstavligen. På spelhyllan framför mig ligger nämligen ett exemplar av Gears of War: Ultimate Edition - ett spel som jag på grund av ett tight spelschema ännu inte hunnit testa. Medan blodet fortfarande sjöd sprang jag till hyllan, roffade åt mig skivan och hivade in det i min Xbox One. Måste öva. Måste tysta Mäki.

Det första som slår mig är hur fräscht spelet är. Detta kan låta lite underligt och direkt ologiskt med tanke på att Gears-serien är vida känd för att vara lortig och slarvsylta-köttigt dieseldränkt. Vad jag menar är hur fräscht Gears of War fortfarande är, så här tio år efter originalets release. Spelmekaniskt är det närapå mästerligt och rent designmässigt är det fortfarande ruskigt snyggt. En timme senare har jag återfått muskelminnet i händerna. Jag har hivat granater i bottenlösa Locust-hål, köttat sönder fienderna med min pålitliga motorsågsbajonett och tagit skydd bakom fler cementblock än vad jag kan räkna. Nu jävlar finns det ingen chans att jag skämmer ut mig.

Spola fram en vecka i tiden och jag befinner mig i London, kraftigt försenad till eventet. "Kom in, kom in. Skynda!" hojtar en Microsoft-utsänd. "Presentationen är precis på väg att börja. Skynda er!" fortsätter hon. Jag tar några steg in i lokalen och möts av något som närmast påminner om ett gammalt skjul som har totalrenoverats för att agera som uppvisningslokal. Överallt på väggarna avger LED-slingor en förförisk röd färg och på golvet står kolossala kampanjkartonger med ett tryck som får varenda Gears of War-fan att producera saliv i rasande takt - kugghjul med en döskalle på. Och jag gillar ju kugghjul, döskallar och död. Jag gillar att döda Mäki.

Plötsligt hör jag en röst på andra sidan av lokalen. Jag passerar arrangörerna, dussintals testmontrar och ett cateringbord där aptitretande hamburgare är prydligt placerade. Jag hinner bara känna den ljuvliga doften av smörstekt kött, smält cheddar och krämig dressing innan jag ser honom. Han står framför en mindre sjö av skribenter som vässat sina öron för att höra vad han har att säga. För när Rod Fergusson pratar, då lyssnar man.

I början av 2014 köpte Microsoft rättigheterna till Gears of War från utvecklarna Epic Games. I samma veva berättade Microsoft att man gett spelserien till den relativt nystartade studion The Coalition. Men även om studion är ny, är inte folket bakom den direkt främmade för Gears of War. The Coalitions huvudman är nämligen ingen mindre än Gears of War-veteranen Rod Fergusson, mannen som var en av nyckelpersonerna bakom de tre första spelen i serien.

Nu står han framför mig och pratar om Gears of War 4. Det första han nämner är hur stora fans alla på The Coalition är av de tre första installationerna av spelserien. Jag nickar instämmandes. För när originalet släpptes och tog världen med storm då var jag i allra högsta grad med i ovädret. Jag var en av dem som blev fullständigt golvad av Epics testosteronfyllda motorsågskalas. När Fergusson då börjar prata om hur mycket och varför han älskar serien kan jag inte annat än att hålla med fullständigt.

Just den här kärleken till originaltrilogin är något som står som grund till Gears of War 4. Fergusson påpekar flitigt att han vill att spelserien går tillbaka till sina rötter, där han nämner Gears of War 3 som den främsta inspirationskällan. Faktum är att han vid ett tillfälle kungjorde att ifall vi går hem efter eventet och inte känner att upplevelsen påminner om den tredje delen i serien, att han då har misslyckats med sitt mål. Personligen har jag inga problem med den här filosofin. Samtidigt är jag inte särskilt sugen på att nöta Gears of War 3 ännu en gång fast till en annan konsol. Jag vill gärna se lite nytänkande... och det fick jag.

I Gears of War 4 kommer vi att bland annat se på två nya vapen, Dropshot och Buzzkill. Det förstnämnda vapnet agerar som ersättare till den gamla favoriten Digger. Medan man använde Digger till att skjuta explosiva projektiler under marken, kommer Dropshot att fungera precis tvärtom. Med Dropshot avfyrar du en flygmina rakt framför dig, och medan du håller triggern inne kommer minan att färdas i det blå tills du släpper på knappen. I samma sekund som du släpper kommer minan att våldsamt falla neråt och sprängas. Lyckas du träffa fienden rakt på hjässan kommer minan att borra sig genom huvudet för att till slut måla stridsfältet med hjärnsubstans.

Det andra vapnet, Buzzkill, är en diselosande cirkelsågsspruta. Ja, du läste rätt, Gears of War 4 har en cirkelsågsspruta. Genom att hålla inne triggern kommer Buzzkill att spotta ur sig en myriad av sylvassa cirkelsågsblad som har potentialen till att förstöra fiendens dag. Dock får man vara lite försiktig ifall man befinner sig i trånga utrymmen. Dessa blad är nämligen doppade i någon form av Flubber-materia (tror jag), vilket gör att bladen inte fastnar i väggar och dylikt utan tvärtom studsar överallt. Du kan med andra ord även förstöra din dag med det här vapnet.

Nya vapen är naturligtvis inte det enda som är nytt i Gears of War 4, det vankas också nya närstridsförmågor. Den ena heter Yank and Shank, en förmåga som låter dig att dra fram fienden bakom skydd och presentera honom eller henne för din kniv. Den andra förmågan, Vault Kick, låter dig hoppa över ett skydd och chocka din fiende med en välplacerad spark - utan att tappa fart. Medan fienden är i det tillståndet har du chansen att träna på dina slaktkunskaper. Detta kan låta simpelt och kanske till och med övermäktigt i viss mån, men man ska ha i åtanke att dessa förmågor kan pareras av motståndaren.

Från nya vapen till nya närstridsförmågor till ett nytt rangsystem. The Coalition har förstått vikten av att placera jämnbra spelare mot varandra. Glöm allt det där med erfarenhetspoäng och siffror, nu är det vanlig rang som gäller. Det är här jag märker att Fergusson och hans styrka har sneglat en hel del på 343 Industries och Halo 5: Guardians. Rangsystemet fungerar nämligen på nästan exakt samma sätt.

Fergusson fortsatte sedan berätta om två nya spellägen. Det ena spelläget, som kallas för Escalation, gick han inte i detalj på men han nämnde lite snabbt att det är specialutformat för spelare som sysslar med e-sport. Det andra spelläget heter Dodgeball och det är... vansinnigt häftigt. Dodgeball är ett högintensivt spelläge där målet är att eliminera hela motståndarlaget fast med en liten tvist. Ifall en motståndare dödar dig då kommer du att förbli död tills att en av dina kamrater dödat motståndaren som dödade dig. Det hela leder till att ställningen kan gå från 2 vs 5 till 5 vs 2 på nolltid. Jag misstänker att just det här spelläget kommer att få blodet att cirkulera extra snabbt hos spelarna.

Allting som Fergusson har spottat ur sig hittills låter onekligen lovande. Men vad är det som kommer att få mig att investera min tid på Gears of War 4? Vad kommer att få mig att prioritera Gears of War 4 framför, låt oss säga, Halo 5: Guardians och Overwatch? Svaret är habegäret efter Gear Crates. Efter varje rond (oavsett läge) kommer spelaren att erhålla credits. Dessa credits kan senare användas för att köpa Gear Crates, som då innehåller bland annat karaktärskort, förbrukningsföremål och kosmetiska prylar. Enligt praxis har dessa föremål olika raritetsgrader.

Som någon snabb rackare kanske redan listat ut innebär detta att Gears of War 4 innehåller mikrotransaktioner. Du kan, för en onämnd peng, köpa dig Gear Crates. Fergusson bedyrar dock, flera gånger om, att oavsett hur många Gear Crates du köper, att det inte kommer att påverka spelbalansen överhuvudtaget då endast de kosmetiska prylarna kan användas i Versus-läget. Hela konceptet påminner starkt om hur REQ-systemet fungerar i Arena-läget i Halo 5: Guardians.

Nu är jag helt säker på att det finns en stor mängd spelare som slutade läsa stycket ovan direkt efter att man kommit till ordet "mikrotransaktioner". Jag är också helt säker på att de har gått ut och hämtat sin finaste internethögaffel i syfte att kommentarlyncha The Coalition endast för att de har valt att implementera mikrotransaktioner. Jag vill ta tillfället i akt och skriva: Ta det lugnt, lägg tillbaka högaffeln, det är inte alltid negativt med mikrotransaktioner.

Som jag skrivit tidigare har The Coalition uppenbart inspirerats av hur 343 Industries hanterat mikrotransaktioner. Vid start kommer Gears of War att skeppas med tio multiplayerkartor, varav nio är helt nya och den tionde är fanfavoriten Gridlock. Efter lansering planerar studion att månadsvis släppa fler kartor, både helt nya och favoriter från förr, och just för att studion har implementerat mikrotransaktioner kommer all multiplayer-DLC vara helt gratis att ladda ner. Ytterligare en intressant detalj som Fergusson nämnde är att det kommer vara möjligt att köpa DLC-kartor ifall man är sugen på att spela privat med sina vänner på en dedikerad server (endast värden behöver äga kartan).

Nu avslutade Fergusson sin presentation. Nu är det äntligen dags att spela. Jag gick med bestämde steg mot en teststation och satte mig bredvid en trevlig spanjor och en övertänd tysk. Dessa två, jag och två andra som sitter längre bort ska möta fem andra skribenter på tre olika banor. Även om samtliga banor har helt olika designstilar har de ändå två gemensamma nämnare: Alla kartor är symmetriskt utformade och tämligen små.

Trots att jag tränat och återfått mitt muskelminne visade sig vara förgäves, jag startade uruselt. Folk pepprade min kropp full av bly från alla väderstreck och jag fick smaka på fiendernas motorsågar mer än en gång. Trots att mitt namn cementerats på sistaplatsen har jag ändå riktigt roligt. Spelmekaniskt håller Gears of War 4 en skyhög standard och jag älskar att The Coalition har fläskat på med ännu fler köttiga inslag än tidigare. Jag gillar även mina nya närstridsfärdigheter då de bidrar med ett nytt sätt att spela på. Sist men inte minst dyrkar jag det nya vapnet Dropshot. Om det hade varit möjligt hade jag idkat samlag med det och avlat fram små mini Dropshots så att jag aldrig får slut på skott (eller ja, flygminor). Det är sanslöst tillfredställande att skjuta iväg en mina, släppa triggern och se den borra sig ner till min motståndares hjärna för att sedan sprängas. Bara tanken av att få använda Dropshot på Jonas Mäki får mig att sprutsvettas av glädje.

Allt är dock inte frid och fröjd. Det är tidigare känt att kampanjen i Gears of War 4 kommer att flyta på i 30 bilder per sekund medan multiplayer-delen kommer att köras i det dubbla. Betan flyter däremot i 30 bilder per sekund. Jag kan inte direkt påstå att det förstör min spelupplevelse men nog är det lite irriterande att gå från 60 bilder per sekund i Halo 5: Guardians och Overwatch till hälften. Fergusson försäkrade oss emellertid att The Coalition kommer att nå sitt mål innan release, något jag inte tvivlar på ett dugg.

En annan grej som jag tycker är negativt är grafiken. Multiplayer-delen i Gears of War 4 ser... inte alls bra ut. Det här med att Gears of War 4 ska kännas som Gears of War 3 stämmer även rent grafiskt. För om jag ska vara helt ärlig tycker jag att Gears of War 4 ser ut som en Xbox 360-titel. Texturerna är ganska fattiga, ljussättningen är stundtals horribel och effekterna är ganska tama. Nu är detta visserligen endast en teknisk beta och The Coalition har nästan ett halvår på sig att slipa på den grafiska biten, så jag ska inte vara alltför hård i min bedömning.

Ett par timmar senare är dagen slut och vi har precis avslutat sista ronden. Av någon anledning tryckte jag återigen fram resultatlistan. Varför jag gjorde detta är bortom mitt förstånd då jag visste att jag prenumererat på sistaplatsen sedan den allra första ronden. Plötsligt hör jag hur tysken bredvid mig börjar skratta. Han pekar längst ner i listan och säger: "Is this you? Man, you are terrible at this game! What's your name?". Jag tittar honom djupt i ögonen och säger: "Mæki. Jonas Mæki".