Battlefield 1, kvinnor och "realism"

För inte så länge sedan skrev vi en nyhet om Battlefield 1, Dice beslut att återigen exkludera kvinnliga avatarer för multiplayerläget och resonemanget kring det beslutet. Det var en före detta kodares tweetar som startade diskussionen och hon beskrev hur planen från början var att Dice visst tänkte låta spelarna välja kön i deras spel. Detta kommer inte som någon större överraskning för undertecknad med tanke på hur mycket skriverier det blev om avsaknaden av tjejer i 2013 års Battlefield 4. De planerna ändrades emellertid någonstans på vägen, tydligen. Enligt redan nämnda kodare var det Dice bedömning att existensen av något annat än män i ett Battlefield-spel skulle anses vara "orealistiskt bland deras primära målgrupp, pojkar" trots att representationen av kvinnor är "viktig för dem". Reaktionerna bland kommentarerna i den nyheten visade på att Dice inte helt och hållet har fel i deras uppfattning.

Vissa "äcklades" över faktumet att det finns folk som blir upprörda av exkluderingen, andra menade att kvotering inte är något som ska uppmuntras ("kvotering" är för övrigt representation oavsett kompetens, och har inte nödvändigtvis något med kvinnor i krigsspel att göra då Dice beslut inte alls handlar om kompetens). Vissa var så omogna att de började använda nedsättande glåpord och håna konceptet att låta kvinnor vara med och leka med överdrivna jämförelser som att vi borde be om "tyskar med 'judehattar' och Hitler i form av en afrikansk kvinna", bara för att. Som om det och spelbara kvinnor är på samma nivå av "otänkbar tramsighet".

Jag tänker inte fokusera så mycket på Dice och deras ställningstagande i den här artikeln. Stockholm-studion vet vad de gör och det är svårt att kritisera företaget för att bara servera pojkar när de precis släppt en titel som Mirror's Edge Catalyst. Jag tänker dessutom inte vara den som tror sig ha rätten att bestämma vad andra människor har och inte har med i sina produkter.

Nej, istället vill jag prata om reaktionerna till diskussionen. Jag ser ett visst mått likgiltighet bland dem, en oförmåga att orka bry sig. Det är givetvis helt okej, att inte bry sig, och frånvaron av kvinnliga avatarer i ett TV-spel är kanske inte det största problemet vi som samhälle står inför. Alla spel behöver inte en kvinnlig protagonist eller vice versa. Men jag tycker jag specifikt ser mycket pojkar som säger att de inte bryr sig. "Vad spelar det för roll, egentligen", undrar några. Grejen är kanske - känner jag - att det är lätt för någon som aldrig har behövt känna sig icke-representerad i sitt favoritspel (eller ens favoritmedium) att säga att det inte spelar någon roll för dem. "Jag spelar Tomb Raider utan problem, jag behöver inte vara kille hela tiden", är ett vanligt motargument man hör.

Jag tror å andra sidan inte att det finns många tjejer som vägrar spela Uncharted för att protagonisten inte är kvinna. Det kan jag med gott samvete säga att jag aldrig hört talas om. Men att resonera så är att missa poängen. Att du inte kan spela som kvinnlig Nathan Drake eller manlig Lara Croft är givetvis inte ens i närheten av samma sak som att du inte kan välja kön på din identitetslösa, personlighetsbefriade soldat i ett spel som Battlefield.

I just Battlefield 1-fallet är det "realism" som används flitigast som motargument för att låta tjejerna få vara med och leka låtsaskrig. Jag börjar alltid skratta lite när jag ser realism nämnas i detta sammanhang. För det har använts mer än ett par gånger förut. Roligast är nog hur många det är som verkar behöva få förklarat för sig hur motsägelsefullt det är att förespråka "realism" i ett spel där väldigt lite från första början är särskilt troget den historiska förebilden. Var finner jag forumstrådarna med nittiosex skitarga kommentarer om hur overkligt och "vidrigt" det är med snipers som springer runt och gör "360-no-scope-headshots", stridsvagnar som kör dubbelt så fort som de borde, flygplan som navigeras på omöjliga sätt och... ja allt du ser i spelet.

Jag var inte på plats när första världskriget tog vid men jag är rätt säker på att det kriget inte såg ut eller gick till på det sätt som Battlefield 1-multiplayern spelas. Det kan jag nästan lova. Hade Battlefield 1 varit "realistiskt" hade spelaren fått ligga timme efter timme i ett blött, lerigt dike för att sedan bli knäppt av en lurig, 19-årig krypskytt mitt i pisspausen. Spelaren hade behövt oroa sig lika mycket för sjukdomar och väderförhållanden som för fiendeinfantri. Och artilleri hade stått för de flesta av matchernas dödsoffer.

Låter det som ett kul spel i dina öron?

Realism och autencitet i rimliga mått är givetvis alla tiders men för mycket av det gör sällan bra spel. Spel ska ju i första hand vara underhållning och ju roligare du kan göra det desto bättre - särskilt i fallet multiplayer-shooters. Så varför är det så att just inkluderingen av spelbara tjejer är det absolut värsta vissa kan föreställa sig för Battlefield 1? Att rucka på gränserna för vad som är "historiskt korrekt" och "realistiskt" är praktiskt taget ett måste för att ens kunna acceptera att ett spel som Battlefield 1 ska kunna existera.

Jag har i och för sig en teori om att det inte nödvändigtvis är kvinnans existens i virtuella krigslekar som stör dessa "realism"-fanbärare. Jag hittar inga ilskna bloggar om att det går att välja kön i Call of Duty, Halo, Titanfall eller andra militär-shooters. Visserligen är det kanske mer rimligt för dessa människor att tänka sig kvinnliga soldater i mer moderna sammanhang men det köper jag inte som huvudsaklig orsak.

Istället tror jag att det är diskussionen, dialogen i sig som stör och förargar. När någon har mage att uppmärksamma minoritetsfrågor inom spelvärlden och granska mediet under en samhällskritisk lupp, så tusanimej blir vissa förbannade.

Då börjar termer som "PK-maffian" och "social justice warrior" slängas omkring (jag är beredd på att den här artikeln kommer rikta lite ilska mot mig också) som om det vore det värsta som man kan bli kallad, ungefär som att använda "du är en empatisk människa som vill se så många som möjligt känna sig välkomna i din hobby" som en förolämpning.

För det är det jag vill. Jag kan ju inte tala för någon annan men det är det jag vill. Jag vill se framsteg göras i detta medium som jag älskar så mycket. Jag vill se utvecklare och utgivare som vågar bryta gamla konventioner som att "spel är bara för grabbar" istället för att stå och trampa på samma ställe. Jag vill se mer olika sorters människor representerade, inte enbart för att det ska få så många som möjligt att känna sig inkluderade, utan även för simpel variations skull.

Och om en så banal sak som att låta Battlefield 1-spelaren välja om denne vill låtsaskriga som man eller kvinna - ja, trots att det historiskt sett inte var vanligt med stridande kvinnor i första världskriget - kan få fler att ge spelet en chans så är det i min mening mer än värt den lilla uppoffring i "realism" som det skulle kosta.