Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
artiklar
Mass Effect 3

Den första timmen Mass Effect 3

Den stora upplösningen i Mass Effect-sagan kryper sig allt närmare. Daniel redogör för finalens bakgrund och bjuder på intryck från den inledande timmen i Commander Shepards sista kraftansamling


Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

I spelen hör man inte mycket om honom. Men i mytologin kring Mass Effect var Jon Grissom en av mänsklighetens största idoler. Det är kanske svårt att först tro när man får höra om den tillbakadragna, buttra mannen som pensionerade sig på den avlägsna kolonin Elysium. Han gav inga intervjuer och nekade alla inbjudningar. En anspråkslös, snudd på folkilsken man, kanske förbittrad av distansen den rymdfarande karriären hade skapat till hans enda dotter. Mest av allt ville han bara bli lämnad ifred. Inte en typisk folkhjälte.

Grissoms - och hela mänsklighetens - öde stakades ut när utgrävare på Mars upptäckte utomjordisk teknologi under ytan på den röda himlakroppen. Året var 2148, och upptäckten tog människornas teknologiska utveckling framåt en sisådär 200 år i ett enda, upplysande svep. Om månlandningen 1969 var ett stort steg för mänskligheten, var detta av astronomiska proportioner både bildligt och bokstavligt talat.

Mass Effect 3
Mars - platsen där allt började. I Mass Effect 3 är det dock första gången vi får besöka den röda planeten personligen.

Med hjälp av denna avancerade vetenskap, som visade sig härstamma från en mystisk ras kallad The Protheans, kunde människan nu dominera solsystemet. Dessutom var upptäckten det första, obestridliga beviset på att intelligent liv utöver människorna existerade där ute.

Det här hade förstås stora effekter på livet på Jorden. Media och experter spekulerade vildsint och nästan samtliga religioner skakades i sina grundpelare. Frågorna var naturligtvis många, men svaren fick vänta. Åtminstone en stund. För var det här den största upptäckten i mänsklighetens historia, skulle den näst största inte dröja länge.

Under en expedition kring dvärgplaneten Pluto året därpå stötte en grupp forskare nämligen på något utöver det vanliga vid Charon, en av Plutos tre satelliter. Det man först trodde var en måne, visade sig i själva verket vara en istäckt del av ett hyperavancerat transportsystem, en så kallad Mass Relay. En av flera liknande konstruktioner som tillhörde ett nätverk spritt över hela galaxen. Detta nätverk tillät rymdskepp att förflytta sig med en hastighet "vanliga" snabbare-än-ljuset-enheter bara kunde drömma om.

Mass Effect 3
En annan (i högsta grad levande) legend i Mass Effect-sammanhang, David Anderson, kommer att strida vid din sida i inledningen av Mass Effect 3.

Med två enorma metallarmar och en blåskimrande kärna bestående av element zero (ett ämne som människan först kom i kontakt med under upptäckten på Mars) var de inte bara nödvändiga för interstellärt resande, utan även allmänt uppfattade som majestätiska monument över The Protheans mytomspunna bedrifter. Kunskapen som människorna skaffat sig från Mars-upptäckten var tillräckligt för att kunna aktivera den väldiga artefakten.

Jon Grissom var befälhavare över den tropp som utgjorde de första människorna som reste genom denna Mass Relay. Med huvudet före dök de in i det okända. Lyckligtvis återvände de som hjältar. Dörren till galaxen hade öppnats för mänskligheten. Härföraren Jon Grissom blev den lyckade expeditionens ansikte utåt. En pionjär. En hjälte. En ofrivillig symbol, mest irriterad av all uppståndelse.

Nu när galaxen stod vidöppen drevs människorna av sin nyfikenhet allt längre ut. Något som till slut ledde till en blodig första kontakt med livs levande utomjordingar. 2157, när människorna försökte aktivera ännu en Mass Relay, blev man attackerade av turianer. Attacken eskalerade i ett krig som varade i tre månader. Kriget kom att kallas för The First Contact War. Människokolonin Shanxi hann erövras och återtas innan Rådet, The Council, uppenbarade sig och medlade fred.

Mass Effect 3
Commander Shepard tillsammans med delar ur sin besättning. Många gamla bekantskaper, men även vissa nya som tuffingen James Vega, kommer att ingå i Shepards insatsstyrka.

Så småningom integrerades människorna i den galaktiska gemenskapens mångfald, vars smältpunkt tillika hemvisten för The Council var en enormt sofistikerad rymdstation; The Citadel. Trots att övriga raser, inte minst turianer, misstänkliggjorde mänsklighetens hastiga framsteg dröjde det inte länge innan människor tilläts höga positioner i samhället. En av dem var Commander Shepard; du och jag. Det var då, 2007 i våra tråkiga år räknat, som vår farofyllda, fantastiska odyssé påbörjades. Nu är Mass Effect 3 snart här. Nu ska den avslutas.

Det är ett sanslöst vackert universum Bioware har skapat. Oavsett om man utforskat skumma nattklubbar i laglösa skurkkvarter, klarat livhanken med nöd och näppe i otaliga strider eller konverserat med små, stora, komiska, konstiga, tuffa, fula, sexiga, harmlösa och aggressiva (jag skulle vara tvungen att fortsätta droppa adjektiv länge för att beskriva den mångfald som råder) livsformer, oavsett om det har varit små eller stora ögonblick, så har det alla bidragit till en spelvärld värd att dyrka.

Men allt det, och allt det som Jon Grissom lade grunden till - mänsklighetens närvaro i världsrymden - är under ett allvarligt hot. Faktum är att hela vår existens står inför en stundande förintelse. En uråldrig och till synes övermäktig maskinras, The Reapers, har vaknat till liv efter att ha slumrat ute i dark space, det stjärnlösa utrymmet mellan två galaxer, i tusentals år. Deras syfte: utplåna allt intelligent liv.

Mass Effect 3
Denna Reaper är hög som ett skyskrapa. Och nu pratar jag (antagligen) bara bokstavligen.

När Commander Shepard förts åter till Jorden i inledningen av Mass Effect 3 är han ifrågasatt. Faktum är att han (eller hon) bara är Shepard, utan rangen Commander, som han blivit fråntagen. En konsekvens av svåra beslut. Det är en frustrerande sits att vara i. Särskilt när tiden är så knapp. Och mycket riktigt: rättegången hinner knappt börja innan helvetet bryter lös. Jättelika tingestar faller från himlen och inleder omgående en iskall pulvrisering av allt i deras väg. Apokalypsen är plötsligt ett faktum.

Jag spänner ett hårdare grepp om handkontrollen när Shepard inleder flykten från den kollapsande byggnaden. Rörligheten har fått sig en ordentlig renovering. Shepard tar sig fram smidigare i miljöerna och kan kullerbytta sig i både sid- och djupled. Att byta position mellan skydd är även det enklare. Det finns en lika tydlig evolution mellan Mass Effect 2 och 3, som det fanns mellan 1 och 2.

Bioware har även lyssnat på dem som efterfrågade djupare rollspelselement efter Mass Effect 2. Färdighetsträden som man fyller i allt eftersom man plockar på sig erfarenhetspoäng är djupare och förgrenar sig efter ett antal nivåer i två olika spår. Det gör att man som spelare kan skräddarsy sin Shepard med större noggranhet, men även dennes utrustning. Att kunna bestycka sig själv med detaljmodifierade vapen är en del av detta.

Mass Effect 3
Under den muterade ytan skymtar två batarianer. Spöken från förr som är tillbaka för att mosa Shepard (och hela mänskligheten)?

Den intensiva flykten fortsätter snart utomhus på hustaken. Reaper-kolosserna har redan hunnit landsätta muterade fotsoldater som omgående får smaka på hett stål. David Anderson, som betytt mycket för Shepard under resans gång, strider framgångsrikt vid hans sida. Samtidigt känns det som att pissa i medelhavet, då kilometerhöga domedagsmaskiner dominerar den alltmer söndertrasade stadsbilden. Det är hopplöst. Mänskligheten är i desperat behov av hjälp. Och den enda som kan få galaxen att enas är Shepard. Delar ur Shepards forna manskap kommer till undsättning i sista stund. Tillsammans i ett luftskepp lämnar de slagfältet till tonerna av svårmodigt pianospel.

En tung inledning, alltså, och jag känner på mig att The Reapers fysiska närvaro kommer att fylla Mass Effect 3 med en annorlunda atmosfär gentemot de två första spelen, där hotet inte var lika påtagligt. Kommer jag kunna utforska planeter med samma lugn och ro som tidigare, utan att känna dåligt samvete över alla de liv som släcks för varje minut som går? Kommer jag kunna stå på en stimmig terass likt de i Illium och bara njuta av utsikten? Larviga och betydelselösa frågeställningar, måhända, men det visar åtminstone på att Biowares förmåga att skapa engagemang hos mig på ett plan som jag förunnar få spel, är beundransvärd.

Mass Effect 3
Vi ser fram emot att göra så här mot The Illusive Mans Cerberus-soldater. Flera gånger om.

Min timslånga spelsession är dock inte över ännu. Det som ska ta vid nu har vid testtillfället aldrig tidigare visats för spelpressen. Man har fått nys om att ett potentiellt motgift mot The Reapers har hittats gömd i den teknologi som kickstartade människans rymdexpansion år 2148. Första anhalt i kampen mot förintelsen är alltså Mars. En halvtimme senare har jag förutom att ha vandrat på dess rödfärgade yta, träffat på ytterligare en medlem ur Shepards gamla besättning och stött på hårt motstånd i form av Cerberus-trupper.

Det är på något sätt extra spännande att det är just här, där mänskligheten tog sitt avstamp ut i galaxen, som nyckeln till överlevnad kanske ligger. Men det får vi se när cirkeln sluts i början på nästa månad.

Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3
Mass Effect 3