Arga djur känns väldigt fattigt

Jag har generellt ganska lite förståelse för de som nagelfar spel, och letar efter små moraliska brister som eventuellt skulle kunna misstolkas som något dåligt för att sedan rasa mot det. Det skapar ofta en situation där den som inte tycker att något är så farligt blir en förkämpe för något som i verkliga livet vore oetiskt, medan den som reagerat får ryggdunkar och uppfattas som rättskaffens.

Det är ett problem, eftersom ingen kultur i någon som helst form bör vara utformad för att ingen ska trampas på tårna. Det vore för fattigt och ett enormt utarmande av just kulturen. Den både får och ska beröra, lika positivt som negativt. Ett sådant här område som brukar dyka upp mellan varven och som jag känner att jag ibland vill doppa tårna i är när djur far illa. Jag ser mig själv som en "grön" person och är noga med vad jag köper, var varor kommer ifrån och försöker göra så gott jag kan för att minska mina egna utsläpp. Jag säger inte att jag är perfekt och aldrig fuskar, men jag kan åtminstone ärligt säga att jag försöker.

Dit hör även djurs välbefinnande, för gudarna ska veta att vi människor är fantastiskt skickliga på att hitta på de mest makabra lidanden för dessa oftast fullständigt försvarslösa varelser. Det kan jag ibland tänka på när jag spelar exempelvis Rise of the Tomb Raider och ska dräpa allt inom synhåll, gärna med samma typ av pil och båge som lejonet Cecil en gång blev skjuten av och fick lida i två dygn innan det kunde avlivas - varpå sisådär halva världen gick i taket.

Men nä. Jag gör inte det, det är trots allt bara spel och jag är inte intresserad av att alla sådana ska anpassas efter vad jag vill. Detta trots att jag ibland tycker att saker förenklas och blir direkt osmakliga. Dit hör bland annat valjakten i Assassin's Creed IV, eftersom just valjakt är bland de grisigaste saker vi människor hittat på med alldeles för stora djur för en snabb död. Därför måste de ofta plågas och beskjutas i timmar innan de stryker med, inte helt ovanligt medan de samtidigt försöker värna om sina gråtande ungar som ser eländet (Youtuba det inte, det kommer inte berika ditt liv). Man ska även minnas att valarna ofta räknas som några av de intelligentaste djuren på planeten, vilket gör terrorn ännu värre.

Men återigen, det är bara spel, jag ventilerade mina synpunkter hastigast i ett kort blogginlägg, men lät det vara. Ingen val lider hur mycket jag än torterar dem digitalt, och sedan finns grundargumentet som motståndarsidan brukar svänga sig med (och som faktiskt har viss poäng): Att dräpa folk på löpande band går däremot alldeles utmärkt. Det är såklart inte samma sak som att man därför har carte blanche på att man bör få göra vad som helst i spel, och för mycket negativ publicitet kommer göra att spel bojkottas, förbjuds eller att kedjor väljer att inte sälja dem.

Jag är dock för kreativ frihet och tror på att rösta med plånboken. Men just det här med djuren har börjat störa mig alltmer på slutet - och då av helt andra anledningar än ovan nämnda. De rycker mig nämligen ur illusionen av att det jag spelar är verkligt. Det är helt enkelt inte rimligt att tigrar, vattenbufflar, björnar och vargar alla samlats på samma plats och är fruktansvärt förbannade på just mig.

Det blir liksom lite Super Mario Bros över det hela där Goombas och Koopas kommer på löpande band. Där funkar det, ingen tar det på allvar, men när jag går i skogen och ser björnar stup i kvarten, så känns det mer som jag blivit slungad in i björnhägnet på Kolmorden snarare än faktiskt besöker riktig vildmark. Jag är van bär-/svampplockare samt vandrare och har hittills fått se levande björn en enda gång i ett av Sveriges björntätaste landskap (Jämtland). Även vana jägare som jagar björn kommer oftast hem tomhänta. Här står de på lur bakom varje trädstam tillsammans med andra varelser man aldrig ser.

Spel är såklart inte verklighet, men det börjar kännas lite för fattigt med arga djur i titlar som vill göra anspråk på att jag ska tro på dem. Inte ens berömda dråpare som stor vithaj, lejon, krokodiler eller kobror kommer flyga på dig utan vidare i det fria. Det måste finnas andra och bättre sätt att skapa bra spelmekanik på. I denna aspekt är spelvärlden fortfarande kvar i samma anda som klassiska Pitfall från 1982.

I takt med att spel blir alltmer filmiska, vore det hög tid att se över det här. När Indiana Jones vandrar i grottor attackeras han inte av spindlar och apor i en aldrig sinande flod som måste dräpas med piska, och inte heller blir Rambo frekvent attackerad av bestialiska kattdjur när han är ute och rör sig i djungeln. Till och med renodlad fantasy eller science fiction i andra världar såsom Sagan om ringen eller Star Wars har detta problem i spel med att fyrfotingar av alla slag kommer för att attackera, medan det aldrig skulle hända i filmens värld.

Så vad gör man istället? Till av börja med försöker jag inte säga att djur ska bort och det är inte det etiska jag är efter. Men kolla på exempelvis fjolårshöjdaren The Revenant, man kan minska mängden men göra allt mer episkt istället. Även om det per se inte är något traditionellt djur (utan faller mer in under fantasy/science fiction), så fungerar 2014 års bästa spel, Alien: Isolation, på ungefär det sättet. Det kommer inte Xenomorpher och Facehuggers som hoppar på dig överallt som i Alien: Colonial Marines. Det kommer en, och det gör allt så sablarns mycket värre.

Sedan är det så att man kan skapa både spänning och intressanta moment utan att hela tiden behöva skjuta. Det överlägset roligaste i nämnda Rise of the Tomb Raider var inte att jaga hjortar, harar och småfåglar med pil och båge (det var mer av karaktären "nödvändigt ont" för att låsa upp saker), utan att hitta alla hemligheter och lösa de ofta vanvettigt välgjorda fysikpusslen. Kolla hur snyggt detta lösts i Uncharted 4. Det blir liksom bara fattigt när det dräller av djur överallt som man sedan snabbt omvandlar till resurser. Att flå en älg för att ta vara på skinnet och stycka kött är ett jättearbete, och det ska rimligen heller inte ätas rått. Skillnaden i realism mot att ta en eldblomma i Super Mario Bros är inte så överdrivet stor som man kanske kan tro.

Kort sagt börjar det kännas bra slött när det strävas efter valfrihet, realism, mängder av vapen, upplåsningsbara färdigheter och spel som ska skräddarsys efter just ditt sätt att spela. Men när det kommer till fiender så bara vräks det på med samma gamla rovdjur som mangrant lider av kroniska aggressionssvårigheter. Det börjar bli larvigt och inget annat media fungerar på samma sätt, det vore trevligt att få se spelvärlden ta klivet till något mer trovärdigt och originellt.