Vi spelar Condemned

För en dryg månad sedan surrade ryktena om Xbox 360 som allra värst. Bilder och uppgifter läckte om vartannat och ingen visste egentligen någonting. Ja, utom vi på Gamereactor förståss. Jag steg på planet mot Seattle en ganska solig förmiddag för att besöka Monolith, utvecklarna som är ansvariga för spel som Tron 2.0 och No One Lives Forever 2 samt kommande F.E.A.R. De hade nämligen bjudit över Gamereactor för att prova deras kommande Xbox 360-spel Condemned.

Resan dit var mäkta slitsam och tog faktiskt närmare ett helt dygn och krävde fyra byten av flygplan. Enda riktiga pausen blev på Newark i New Jersey där jag satt och drack smoothie och begrundade Manhattan från andra sidan Hudson River genom ett gigantiskt panoramafönster. Finslipade lite på de sista frågeställningarna jag hade om spelet och kollade igenom inbjudan.

Condemned är ett viktigt spel på flera sätt. I USA är konsolmarknaden betydligt större än i Sverige och PC-marknaden för en både tuff och tynande tillvaro. Med den vetskapen har Monolith bestämt sig för att på allvar bli en stor spelare även på konsolmarknaden. Bästa tillfället att slå sig in är naturligtvis vid lanseringen av en ny konsol, på det sättet fick ju bland annat Tecmo sitt definitiva genombrott vid Xbox-premiären.

Om Plattformspelen var de viktigaste spelen under NES/Megadrive-tiden, så var rollspel det när Playstation och Nintendo 64 regerade. Idag är förstapersonsgenren absolut störst (tätt följt av spel med enormt mycket frihet) och med tanke på att Monolith dessutom råkar vara riktigt bra på sådana så föll valet på att göra just ett förstapersons actionspel. Condemned skiljer sig från mängden genom att blanda skräck med fighting och rena rollspelsmoment. Producenten Dave Hasle pratar både länge och gärna om att detta absolut inte är en förstapersonsskjutare. Visst finns det möjlighet att skjuta, men ammunitionen kommer att ta slut och den räcker inte på länga vägar till för att ta itu med ens 50 procent av spelets fiender.

Innan det var dags att spela Condemned fick jag en chans att träffa hela teamet som jobbade med spelet. Det är häpnadsväckande att se vilket oerhört hantverk varje liten detalj är. Mycket av spelet utspelas i väldigt slitna och nedgångna lokaler och jag fastnade speciellt för en grafiker som satt och modellerade en liten sophög. Utan texturer och effekter såg det ganska ordinärt ut, men sedan visade han hur han med kraften från Xbox 360 kunde lägga på lager på lager med effekter och fick den lilla sophögen att bli fullständigt fotorealistisk. Tanken kändes bisarr, att någon jobbar i timmar för att verkligen designa världens snyggaste lilla hög med skit.

En annan vansinnigt läcker effekt var under en tunnelbanestation där droppande olja skitade ned en vattenpöl. Bara en snabb detalj i spelet men att verkligen se hur oljan lägger sig som en tunn hinna över vattnet och sedan kastar de där speciella blå/lila-reflektionerna var helt makalöst. När jag snackade med den ansvarige för grafiken påpekade han hur fantastiskt det var att jobba med Xbox 360: "Normalt sett finns alltid begränsningar att ta hänsyn till. När vi jobbat med Xbox 360 har vi istället nästan haft problem med att nyttja allt fullt ut. Ändå har Microsoft hört av sig varje vecka för att berätta att de nu uppgraderat konsolen och därmed gett den ännu bättre prestanda."

Eftersom Monolith också ligger i Seattle bara någon ynka kilometer från Microsofts högkvarter har de haft riktigt goda förutsättningar att snabbt kunna få veta alla förändringar som gjorts i hårdvaran. Det har i omvänd riktning också gjort att de haft lättare att meddela eventuella buggar de hittat i hårdvaran samt kommit med förlag om förändringar. Med andra ord har Monolith faktiskt haft input på Xbox 360 och dess utvecklingsverktyg och därmed kunnat skräddarsy Condemneds specialeffekter på ett sätt som inga andra utvecklare kunnat göra. Det har resulterat i ett oerhört snyggt spel som bjuder på ljuseffekter av aldrig tidigare skådat slag, fullständigt makalös fysik och de i särklass vedervärdigaste miljöerna som någonsin skådats i ett spel.

Så var det äntligen dags att spela spelet. Eftersom Xbox 360 stödjer HDTV fördes det i den högsta upplösningen, vilket fick ett redan supersnyggt spel att se ännu bättre ut. Spelet var visserligen inte ens på alpha-stadiet, men imponerade och kändes underhållande från start.

Spelet startar utan någon introduktion och jag stiger in i en mörk, övergiven tågstation. Liksom i ögonvrån tycker jag mig se hur skuggorna rör sig på avstånd. Plötsligt slits den kompakta tystnaden sönder av braket från en soptunna som kastas ned från våningen ovanför. En fullständigt rasande människa dyker upp från ingenstans och attackerar totalt besinningslöst med en sådan ilska och brinnande hat att det känns riktigt kusligt. Tiden saktar ner och jag hinner blicka rakt in mannens iskalla ögon. En ilning skjuter fram längs ryggraden när jag blickar in genom själens fönster och bara ser ett svart tomrum. Där ryms bara djuriskt hat och allt jag kan göra är att greppa närmaste tillhygge för att freda mig själv.

Ethan Thomas jobbar för FBI och har under sin karriär utrett ett par riktigt kusliga seriemord. Något ondskefullt som är svårt att greppa ligger i luften och alla stans avskum har dragit sig in i skuggorna i förfallna byggnader eller schakt nere i tunnelbanesystemet. Ju närmare FBI kommer lösningen på alla seriemord, ju mer uppenbart blir det dock att någonting är fruktansvärt fel. Allt fler bevis pekar nämligen mot att Ethan Thomas skulle vara inblandad. Han friställs omedelbart från alla sina arbetsuppgifter, men bestämmer sig för att fortsätta undersöka på egen hand, och det är här du som spelare kommer in i bilden.

Lyckligtvis är vår misstänkte man inte helt ensam på sitt uppdrag. Ethan Thomas har nämligen full tillgång till de senaste verktygen för att undersöka brottsplatser och har ständig radioförbindelse med teknikern Rosa. Hon hjälper Ethan att analysera föremål, framkalla film eller komma med goda råd i största allmänhet. I sitt bälte har man en hel arsenal prylar som UV-ljus för att hitta blodfläckar, gasvarnare för att leta efter ruttnande lik eller för att avgöra om någon rökt cigarett nyligen, digitalkamera och 3D-scanner för att kunna skicka detaljerade bilder till Rosa. Enligt producenten Dave Hasle utgör bevisletande ungefär 40 procent av spelet. Varje gång man lyckas få ihop någon viktig ledtråd får man se en liten filmsnutt som visar ett tänkbart händelseförlopp, på samma sätt som i TV-serien C.S.I. Det hela ser otroligt proffsigt ut och ofta blir ett redan spännande spel lite extra kusligt när man inser vad som lett fram till specifika händelser.

I grund och botten är dock Condemned ett actionspel och för att man aldrig ska fastna medan man letar efter en liten fimp på marken dyker en symbol upp i nedre högra hörnet när det finns något av intresse i närheten. Spelet har heller inget vanligt menysystem, utan plockar själv fram det föremål du behöver för att kunna ta hand om ett bevis på bästa sätt. Till en början kändes det ovant och nästan självspelande, men det snabbar onekligen upp speltempot och gör att man aldrig fastnar på onödiga ställen eller råkar plocka fram fel tillbehör. Målsättningen har varit att Condemned aldrig ska kännas frustrerande, och det känns faktiskt som att Monolith lyckats komma bort från allt som normalt är jobbigt med genren.

Condemned levererar än krypande och kylig känsla som smittar av sig. Ethan Thomas rör sig på platser han inte borde vara där det värsta av avskum härskar. Så snart de ser honom anfaller de besinningslöst och hugger med alla tillhyggen de kommer åt. Även Ethan måste slåss en hel del, eftersom den ytterst begränsade mängd ammunition som finns tillgänglig inte räcker för att döda ens en bråkdel av alla fiender. Condemned handlar istället framför allt om att greppa första bästa tillhygge. Varje rör går att slita av, spikfyllda plankor kan plockas från sönderslagna trämöbler och här och var ligger verktyg som släggor eller kofot väntandes på att få spräcka en skalle. Systemet för närstrid är oerhört väl utvecklat och ofattbart brutalt. Man måste verkligen slå sin fiende sönder och samman. Tänder flyger ur munnen och ligger kvar på marken, kinder slits sönder och kroppar får köttsår. Allt i realtid, vilket gör att offret efter stund påminner mer om vandrande köttfärs än en levande varelse. Det finns även en form av avslutande attacker där man kan vrida nacken av sitt offer eller genom en extra kraftfull attack kapa av någon lämplig kroppsdel. Är man inte nog kallblodig och lämnar sitt offer utslaget men levande så kan man räkna med oönskat besök lite senare istället.

Efter att ha spelat igenom det som fanns tillgängligt vankades käk med producenten och ansvariga hos Sega och jag passade på att snacka lite. Teamet var fantastiskt nöjda med Xbox 360 som vida överträffat deras förväntningar. Den alpha-hårdvara jag fick spela på, Xenon, hade bara i runda slängar en tredjedel av konsolen färdiga prestanda, vilket kändes helt befängt med tanke på hur oerhört snyggt och effektspäckat det redan var. Condemned är bara början för Monoliths konsolsatsning, så vi kommer att få se fler spel i framtiden. Condemned räknas vara ute lagom till premiären av konsolen och ska andra halvan av 2006 även släppas till PC.

Sammantaget känns spelet otäckt, väldigt otäckt. Stämningen får The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay att framstå som en tebjudning och skrämsel-effekterna framkallar vilda gallskrik. Hela tiden ljuder olycksaliga ljud, skuggor spelar ögat ett spratt och storyn vrider åt tumskruvarna så hårt att man till slut nästan inte törs ta reda på vad som ligger bakom alla märkliga händelser. Om Condemned blir så bra som det verkar kommer action- såväl som skräckfantaster ha en mycket god anledning att skaffa en Xbox 360 när maskinen släpps i november.