Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Tidernas 5 bästa Super Mario-spel

Chefredaktör Hegevall har listat sina fem favoriter från Marios mångåriga historia...


Han har ju hoppat runt i så himla många riktigt bra spel. Nu senast i Odyssey och även i stickspår som Super Mario Land samt Super Mario 3D World, bärbara "småtitlar" som försvann lite i bruset av allt annat. För att inte tala om den där supergulliga charmen i Sunshine eller briljansen i designen som utgjorde kärnan av Galaxy 2. Inget av dessa spel hamnar dock på min ytterst personliga favoritlista som du hittar nedan. Jag vill gärna se hur din lista ser ut och hoppas att du delar med dig av den i en form av en kommentar eller en blogg.

(05) Super Mario 3D World [2013]
Jag blev aldrig riktigt kompis med min Wii U. Spelade i princip aldrig något annat än just Super Mario 3D World på konsolen och hade väl i grunden, egentligen, inte ens rört Nintendos dunderflopp om det inte varit för att Mario-uppföljaren till det geniala Super Mario 3D Land - förtrollade, rakt igenom. På det sätt som Nintendos EAD-team varierade olika manér och moment in i absurdum i detta spelet, var verkligen inget annat än enastående. Det var enligt mig just denna del av Super Mario 3D World som verkligen utmärkte sig mest. Hur Nintendos designers kläckt en genialisk idé till ett visst upplägg, som de sedan endast valt att nyttja till ett enda moment, i cirka nio minuters speltid. För att efter dessa avklarade nio minuter slunga spelaren in i ett helt nytt manér i nya moment, och därmed skapa maximal variation och perfekt utmaning. Detta gör i stort sett ingen annan utvecklare i världen, och just därför är Nintendo EAD en av mina favoritstudios.

(04) Super Mario Bros [1985]
Att göra en sån här lista utan att plocka med starten, spelet som gjorde Mario till en superstar - vore ju inget annat än helknäppt. Nog för att jag älskar både Super Mario Bros 2 samt Super Mario Bros 3, men det var ändå det allra första plattformsäventyret och alla de magiska spelminnena som det bjöd på - som förtrollade mig som mest. Jag kommer aldrig att glömma den där första gången som jag fick se Mario hoppa på en Goomba på grannens rassliga Blaupunkt-TV. För mig, just då, kändes det som det coolaste jag sett i hela mitt liv, och lusten samt viljan att fortsätta - att se vad som fanns bortom den där första borgen, höll mig vaken om nätterna. Det är relativt svårt att räkna upp fler än låt säga fem andra titlar som varit med och format spelvärlden på det sätt som Super Mario Bros gjort och med tanke på att titeln är snudd-på lika magiskt underhållande idag som för över 30 år sedan - säger det mesta.

(03) Super Mario Galaxy [2007]
För första gången i ett Mario-spel någonsin skapade kompositörerna Mahito Yokota och Koji Kondo ett soundtrack framfört av en fullstor symfoniorkester och även om jag alltid älskat midi-plinket som i mångt och mycket definierat ljudbilden för den korpulenta rörmekaren, var musiken i Galaxy något alldeles, alldeles extra. Nu var det ju knappast den enda beståndsdelen i detta mästerverk som andades briljans, rakt igenom. Spelmekaniken var och förblir något av det bästa som Nintendos EAD-team någonsin pulat ihop och estetiken samt designen på spelvärldarna regerade, brutalhårt. Det fanns en inbyggd Mario-charm och en finurlighet i hur de olika momenten hade utformats, som väldigt få andra spel (genom spelhistorien) kan konkurrera med.

(02) Super Mario 64 [1998]
Shigeru Miyamoto och hans team tog i från tårna när de skapade vad som många anser vara rörpularens finaste spelstund. Och för egen del är det snudd-på omöjligt att välja ut en favorit mellan Super Mario 64 och Super Mario World. Jag ändrar mig från dag till dag, i princip. Och idag råkade Nintendo 64-debuten hamna på andraplats, vilket i stort sett bara betyder att det är en mikromillimeter sämre än vad jag anser vara världens fjärde bästa spel - någonsin. Super Mario 64 var inte bara sinnessjukt snyggt när det släpptes, det var även så spelmekaniskt snortight och så omfångsrikt, expansivt, stor och estetiskt perfekt att det kändes lite som att Nintendo bara delade ut en ultrakulört trutsmocka på en hel, samlad spelindustri. Jag kommer verkligen aldrig att glömma isracingen mot den där vilsna pingvinen, när den där kaxiga apan stal Marios mössa eller första gången som jag testade vingarna på kepsen. Magiska, odödliga spelmoment.

(01) Super Mario World [1992]
Takashi Tezuka, Toshihiko Nakago, Shigefumi Hino, Koji Kondo och Shigeru Miyamoto. Vilket fantastiskt drömteam. Och vilket fantastiskt drömspel det blev, också. Super Marios 16-bitarsdebut var och förblir hans absolut finaste stund om du frågar mig, och ett spel som jag nu tack vare (den snordyra) retrokonsolen/samlingen Super Nintendo Classic Mini återvänder till med jämna mellanrum. Det finns så mycket finurligt, fantastisk, mästerlig bandesign här och en svårighetsgrad så perfekt anpassad till bandesignen, spelkontrollen och speltempot att det med enkelhet går att använda Super Mario World som ett facit på hur man bäst utvecklar en perfekt plattformstitel. När det gäller musiken, variationen, längden på själva äventyret och Marios olika förmågor så hamnar vi på samma ställe - en plats proppad av mina rätt uttjatade superlativ och en brist på fräscha hyllningskörer - eftersom jag redan skrivit allt jag kan om detta underbara spel (under de senaste 20 åren). Mario har aldrig, och kommer förmodligen aldrig, att vara bättre än såhär.