Redaktionens påskmys

Jonas Mäki spelar Ratchet & Clank
Jag har alltid gillat Ratchet & Clank och spelat varje del, men våren 2016 var det The Division som gällde för min del och varenda gaming-minut ägnades åt det. Dessutom gillade jag inte att Ratchet-serien rebootades utan egentlig anledning. Men sistnämnda är naturligtvis egentligen bara gnäll från ett gammalt konservativa fan och nu har jag (och de flesta andra) långledigt. Därför är det slut på ursäkter och spelet fyndade jag nyligen billigt. Påsken kommer därför spenderas tillsammans med Ratchet & Clank och två år senare ser jag fram emot att få hänga med på omstarten av deras förmodligen helt ljuvliga äventyr och Insomniacs våldsamt snygga grafik. Man kan ha en sämre påsk, om man säger så.

Kim Jakobsson spelar Little Nightmares
Jag lyckades faktiskt ta mig igenom en stor del av min backlog under julledigheten, och har således inte jättemycket intressanta titlar kvar att spela. Men när jag kikade igenom min spelhylla i eftermiddags upptäckte jag att Little Nightmares fortfarande låg inplastat. Skräckspel kanske inte är synonymt med påsken, men jag blev ändå sugen att dyka ner i ett lite kortare spel. Blev ganska slutkörd efter att ha spelat cirka 30 timmar Far Cry 5 inför recensionen. Jag minns att jag började spela igenom Little Nightmares på PC när det begav sig för något år sedan, men på grund av tidsbrist tog jag mig inte längre än startområdet. Så jag lär väl varva hetsätandet av påskskinka med lite svensk mysskräck.

Henric Pettersson spelar God of War II
''Skämtar du?'', skrev Kim Orremark med versaler när jag förra helgen erkände att jag inte hade spelat God of War. Det är aningen skamfullt, jag håller med, men eftersom jag aldrig ägde Playstation 2 eller Playstation 3 har jag helt enkelt aldrig lirat spelen. Trean satte jag tänderna i först när det släpptes till Playstation 4 men jag kände att jag inte kunde påbörja den fjärde installationen i serien utan att ha tagit del av början. Eftersom jag nu har spelat ettan kommer mitt påskmys därför bestå av übervåldsamt smisk à la Kratos i God of War II. Blodet kommer forsa på TV:n där jag slaktar fiende efter fiende medan jag proppar munnen full av choklad i alla dess former.

Joakim Sjögren spelar Quantum Break
Min backlog är enorm, och jag borde egentligen skämmas (och eventuellt klassas som kriminell) med tanke på den kolossala mängden storspel jag ännu inte har testat, börjat ladda ner eller ens hunnit slita plasten av. När dessutom mästerverk som Monster Hunter World anländer och beslutar sig för att ta upp 250 timmar av ens fritid blir negligerandet av dåtiden inte direkt mindre påtaglig, och mitt samvete är numera betydligt mer ömtåligt och sprucket än en 13-årings målbrotts-infekterade gosse-röst. Till påsken ska det dock bli ändring på detta. Quantum Break, ni vet Remedys tidsböjande actiontitel från 2016, står nämligen och stirrar på mig förföriskt ifrån bokhyllan och precis som den där snickaren från Nasaret ska spelet nu väckas från de döda och upplysa mig om sitt solida underhållningsvärde under den kommande helgledigheten. Fast det är ju klart... Den tiden kan jag ju visserligen använda till att spela mer Monster Hunter World när jag tänker efter, och jag är ju faktiskt bara ett ynka Teostra-horn ifrån det där coola svärdet jag vill ha. Hmm... Well, F*ck.

Ronny Carlsson spelar Resident Evil 2
Har packat ner min PS Vita eftersom jag drar söderut i landet, för att fira påsken med frugans släkt. Ja, Switchen får stå hemma, jag litar inte på att den överlever Skåne. PS Vitan, däremot! Installerat på den finns ett och annat gott, allt från Ninja Gaiden Sigma Plus till Spelunky, men främst är det PS One Classics som den är proppad med. Däribland Resident Evil 2. Världens mest underliga polishus är värt att återvända till flera gånger om, och tänkte nu påbörja en Leon A/Claire B-genomspelning, då jag senast gjorde motsatsen. Detta är ju spelet där Leon är som bäst, inte megapolis som utför actionhjälte-stunts. Blir nog begränsad speltid de närmaste dagarna - men en levande död eller två ska skjutas för att fira Zombie-Jesus.

André Lamartine spelar Just Cause 3
Av alla femtiotal, orörda spel jag har nedladdade på min Playstation 4, är det nog svenskutvecklade Just Cause 3 som skriker allra mest efter uppmärksamhet och under denna påskhelg ämnar jag äntligen att göra något åt saken. Jag lämnar härmed den svenska vårkylan för att istället njuta av den sydamerikanska solen och störta diktaturer, kapa stridsvagnar, spränga flertalet bensinmackar och spetsa fast några stackars solbrända farbröder till mitt vrålåk och köra bilen utför ett stup - allt på en eftermiddag. Det finns en nämligen en destruktivitet, en självmedvetenhet och en kaotisk frihet i Just Cause 3 som känns oemotståndligt lekfullt och jag längtar innerligt efter att fylla truten med flottigt påskkonfektyr i samma andetag som jag utför grymma luftstunts efter att ha hoppat ut ur en militärjet.

Kim Orremark spelar Destiny 2
Efter ett mycket långt uppehåll har jag planerat att damma av PC-versionen av Destiny 2 för att rensa av det sista jag har att göra där. Med den senaste uppdateringen som kom i dagarna har spelet fått sig en välbehövlig förändring med vapenförändringar och framförallt övergripande snabbhet. Crucible-läget känns bra mycket roligare än på länge hittills och jag har för avsikt att vässa upp mina färdigheter till gamla nivåer. Vi får se om det håller hela påsken eller om jag tröttnar redan efter en kväll eller två.

Adam Holmberg spelar The Legend of Zelda: Majora's Mask
Efter att jag några år tillbaka föll förälskar i Nintendo 3DS-versionen av Zelda-giganten Ocarina of Time så var det inget snack om saken att den mörkare uppföljaren snabbt skulle införskaffas när det släpptes. Det släpptes 2015 och jag har sedan dess knappt ens rört spelet. En anledning är att jag är smått lat och sällan slappnar av tillräckligt för att spela på mitt 3DS nu för tiden, men också att hela mekaniken med en ändlös cykel av dagar med begränsad tid för att lösa spelets olika delar skrämmer slag på mig. Timers i spel, även de givmilda, stressar mig något så oerhört och jag får konstant kallsvettiga minnen av Dead Rising eller liknande där misslyckanden betyder långa sektioner av omspelande och djupa suckar. Men det är nog med detta. Denna påsk ska jag ladda min Nintendo 3DS, ta med den till min farmor och vara extremt asocial när jag visar den där grinande månen vem som bestämmer.

Kenny Gustafsson spelar The Last of Us: Remastered
Att äga en Playstation 4 (eller 3) utan att ha spelat igenom Naughty Dogs topprankade lir The Last of Us är ju snudd på kriminellt. Och jag skäms lite för att erkänna det.. men jag har aldrig gett spelet en ärlig chans. Jag testade The Last of Us på min gamla Playstation 3 när det släpptes, men gav upp ganska fort på grund av flera faktorer. Jag hade tappat all spelsug under den perioden, jag var fruktansvärt trött på PS3/Xbox 360-generationen, och jag avskydde Sonys Dual Shock 3-kontroll (som konstant gav mig småkramp i händerna). Mitt i den här soppan hamnade The Last of Us, och jag gav upp efter några timmar in i spelet. Sorgligt men sant. Men nu är det dags för ett nytt försök. I påsk så kommer jag att putta undan min One X för att ge min PS4 Pro lite välförtjänt kärlek, ihop med ett gäng Playstation-exklusiva spel som jag har missat. Och det är den remastrade versionen av The Last of Us som ska få stå i rampljuset. För nu är det banne mig dags att ge spelet en ordentligt och ärlig chans.

Petter Hegevall spelar Hitman
Jag har börjat spelat det men inte hunnit särskilt långt, alls. Detta på grund av tidspress, eller kanske snarare att jag prioriterat andra helt värdelösa sysslor som att sitta och uggla på Netflix och se filmer som jag på förhand vet ska vara mediokra. Men nu är det alltså dags, under påskhelgen. Jag och den skallige dansken ska återförenas och jag ska lira igenom rubbet. Jag är ingen stor stealth-spelare eftersom jag är lika klumpig i polygonform som jag är i verkligheten, men skam den som ger sig. Jag har tänkt ligga i min säng, spela Hitman till PS4 Pro och mula in Zoo-Polly in i ansiktet under hela långfredagen samt exakt hela påskaftonen.