Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
artiklar

Redaktionen Resonerar: Bäst/sämst på Netflix?

Under förra veckan diskuterade vi Netflix här på redaktionen och naturligtvis skrev vi ned allt som sades...

  • Text: Redaktionen

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Jonas Mäki:
Det började ju lite knackigt, men idag är Netflix exklusiva utbud den främsta orsaken till att jag betalar för tjänsten. Stranger Things, Bright, 13 Reasons Why och Godless är höjdare jag absolut inte kan tänka mig att vara utan, men jag kan inte helt skaka av mig känslan av att lite för mycket fortfarande inte riktigt håller den kvalitet det borde, även om det helt klart går åt rätt håll. Vad tycker du är det bästa Netflix producerat, vad tycker du är överreklamerat och finns det någon typ av serie eller film de missat som de borde ta itu med? Själv kan jag känna att Netflix har en del att jobba på kring komedier. De fyller på med stand-up i ljusets hastighet, men när det kommer till genuint tokrolig komik är det verkligen tunnsått om man inte älskar Adam Sandler.

Kim Jakobsson:
Personligen hade jag mycket svårt för både 13 Reasons Why och Godless. Två TV-serier som började mycket lovande men som föll ganska pladask i slutändan. Jag tycker verkligen att Netflix har gått och blivit den absolut bästa tjänsten för underhållning överlag. Flera nya filmsläpp i veckan, och TV-serier som fortsätter att pumpas ut i en stadig takt. Jag vet att flertalet här på redaktionen inte var jätteförtjustja i Alex Garlands Annihilation, men för mig står filmen sig som något av de bästa de producerat. Tveklöst. Visst var effekterna lite gamla, och skådespelarinsatserna från vissa ganska slöa - men överlag en underhållande film. När det kommer till TV-serier är The Crown det bästa. När Henric började tjata om den brittiska monarkin efter andra världskriget började jag somna mitt i hans mening, men efter att ha sett de båda säsongerna är jag helt golvad. The Crown har gått och blivit en av mina absoluta favoritserier. Sen vill jag även passa på att slå ett slag för Ozark, som jag vet gick många förbi. Som en blandning av Narcos och Breaking Bad.

Petter Hegevall
Ofan Jonas, åsikten om Netflix komedi-utbud tror jag ärligt talat du är rätt ensam om då jag får för mig att Netflix anses vara fullständigt ultrabriljanta på just komedi. Jag menar, de återupplivade ju Arrested Development (en av tidernas bästa komediserier), har ju kört Master of None (briljant), Friends From College (roligt), The End of the F***ing World (tokroligt och mörkt), Game Over, Man, Dead White People (bitvis riktigt roligt), Love, F is For Family, Wet Hot American Summer med flera. Alla dessa är Netflix-exklusiva och riktigt roliga. När det gäller Netflix i övrigt var ju 2017 deras stora genombrottsår då de bara exploderade i en kakafoni av riktigt härlig kvalitet. Bright var strålande. The Ritual var ljuvlig. Beasts of No Nation var briljant precis som Mudbound och A Futile and Stupid Gesture och I Don't Feel at Home In This World Anymore. Jag är även stormförtjust i Ozark, Mindhunter samt Manhunt: Unabomber som jag tyckte var fjolårets överlägset bästa serie. Godless gillade jag också och håller därmed inte alls med Kimpa om att luften gick ur serien efter något ynka avsnitt.

Finchers thrillerserie Mindhunter var en av fjolårets härligaste höjdpunkter.

Ronny Carlsson:
Jag håller med er båda om komedier, på sätt och vis. Komedierna är ofta bra, men det känns som att det fattas något. Möjligtvis är de för likartade. Dessutom upptäckte jag något när vi drog genom hela amerikanska The Office, nu igen: man får inte samma känsla av att man är en i gänget, i dagens kortare Netflix-säsonger. När komediserier hade 24 avsnitt per säsong, så fanns det mycket utrymme för karaktärerna att göra allt och ingenting, och man kopplade ett band till dem. Visst pågick de för länge, om man räknar säsongerna, men det fanns något personligt i det hela. Fast min "upptäckt" stämmer inte helt heller, om man kollar många serier från England genom tiderna. Korta, och helt briljanta. Kanske har jag inte hittat helt rätt serie på Netflix. Netflix är riktigt fint som variation till min egen filmsamling, dock. Jag och frugan har speciellt uppskattat många dokumentärserier, med The Keepers i framkanten. Skaparna får berätta hela historien, utan att skynda sig, även om det självklart kan vara rejält vinklat. Många tv-dokumentärer brukade ju ligga runt en timme, där de bara nuddar djupet av ämnet. Netflix-dokumentärer gräver ner dig i ämnet och låter dig verkligen få uppleva hela historien.

Henric Pettersson:
Jag håller verkligen med Petter vad det gäller komedimaterial. Där har de lyckats otroligt bra och utöver de serier du nämnde är även BoJack Horseman och Big Mouth geniala. Vad det gäller deras bästa material är jag såklart lite partisk när jag säger Daredevil men som jag skrev i en tidigare blogg är jag också oerhört svag för House of Cards samt The Crown. Att nämna en solklar favorit är dock svårt eftersom jag har så många favoriter. Och då har jag inte ens nämnt serier som Black Mirror eller Altered Carbon. Det är filmfronten jag anser att de måste jobba mer på. Antalet filmer de producerat som jag anser är bra kan jag nog räkna på en hand vilket inte är särskilt imponerande i och med hur många filmer de producerat vid det här laget.

Ronny Carlsson:
Black Mirror är grymt bra, en av mina favoritserier, och jag tänkte inte ens på att det var Netflix nu (började ju inte som det). Altered Carbon får jag kämpa för att komma in i, tyvärr. Känns mest flashingt och övercoolt. The Killing, också med Joel Kinnaman, blev ju också uppsnappat av Netflix - den gillar jag däremot! På filmfronten ligger nog Okja högst för mig. Bong Joon-ho är en härlig regissör som skapar filmer där man kastas mellan alla känslor, och det också i Okja, vilket jag är svag för. Inte i klass med The Host, kanske, men riktigt fin.

Henric:
Okja var trevlig, håller med. The Meyerowitz Stories hade också sina stunder men känns redan bortglömd. Som jag har förstått det så gillade många av er The Ritual? En skräckfilm jag inte alls gillade och tyckte varken den var otäck eller spännande. Har dock hört mycket gott om Veronica. Någon som sett den?

Ronny:
Jag gillade The Ritual, den passade mig fint och påminner delvis om andra filmer jag diggar skarpt (som Resolution och Coherence). Det var skön stämning i den. Verónica avskydde jag dock. Förutsägbar dynga, känns som att man har sett den många gånger förut.

Petter:
Jag älskade The Ritual, olidligt effektiv stämning, supersnyggt foto och en unik story med godkänt skådespeleri. Veronica stängde jag av, dock. Den var verkligen inget vidare...

Annihilation delade upp redaktionen i två läger. Vissa av oss älskade medan andra mest ryckte på axlarna.

Kim Jakobsson:
Veronica var väldigt generisk, dock så uppskattade den, även fast den inte bjöd på någonting nytt. The Ritual däremot var riktigt, riktigt bra. Väldigt lik den briljanta The Witch på vissa plan. När vi ändå är inne på skräck så tyckte jag om Hush som släpptes för några år sedan, snacka om underskattad Netflix-skräck.

Henric:
Ja, Hush var rätt trevlig faktiskt. Som film var den inte särskilt märkvärdig men den medförde en del nya element till skräckgenren som jag uppskattade. Men vilken är er absoluta film samt TV-serie på Netflix då? Jag anser att deras bästa film är Okja som var sådär helmysig rakt igenom. Sett till TV-serier är nog The Crown det bästa som Netflix har producerat. Flera avsnitt är solklara mästerverk och musiken frambringar ofta gåshud hos mig.

Petter:
Jag gillade inte Okja även om jag älskade The Host. Den blev bara för tramsig för min smak och monstrets relation med flickan fungerade inte för undertecknad. Bright är istället min favoritfilm från Netflix och Manhunt: Unabomber min favorit-serie. Jag såg Game Over, Man igår och blev superbesviken, tyvärr. Inte för en sekund lika rolig som det briljanta Workaholics. Gillade dock The Ritual samt A Futile and Stupid Gesture som var intressant och rolig, på samma gång. Att Chevy Chase drog så mycket kokain som han tydligen gjorde där i de tidiga åren hade jag verkligen ingen aning om. För tillfället ser jag Ugly Delicious (dokumentär-serien om mat) och älskar varenda sekund. Någon förutom jag som ser på den?

Henric:
Har inte hört om den faktiskt. På tal om dokumentärer såg jag Icarus i helgen och golvades av hur bra den var. Netflix är verkligen suveräna på dokumentärer...

Kim Jakobsson:
Håller med dig om The Crown, Henka, tveklöst det bästa som Netflix har producerat i TV-serieväg. Är väldigt svag för tidigare säsonger av House of Cards också, speciellt när Fincher var inblandad. Mindhunter är ju otrolig också!

Jonas:
Något som oroar mig lite med Netflix är att de kommer tappa allt Marvel-relaterat inom en hyggligt snar framtid då Disney står i startgroparna med en egen tjänst. När kontrakten går ut, får jag förmoda att Disney inte kommer förnya dem utan samla allt hos sig själva. Vad som händer då känns oklart, men jag förmodar att Netflix kommer försöka knyta med DC till sig eller satsa på mindre serieföretag eftersom superhjältehistorierna varit så framgångsrika för dem. På ett sätt känns det spännande eftersom Disney inte kommer vara sämre på att producera exempelvis Daredevil eller något annat och det betyder att det kan bli TV-serier av exempelvis Aliens, Predator eller Spawn tids nog. Men risken är att det kommer kosta Netflix en del eftersom mycket idag hör till deras största dragplåster.

Petter:
Jag tror absolut inte på det. Daredevil, Luke Cage, Punisher, iron Fist och Jessica Jones har förvisso varit populära, men inte ens i närheten av deras största serier om du kikar på antalet tittare under exempelvis 2017. Jag tror snarare att de satsar på annat innehåll som inte baseras på snordyra licenser.

Bright förblir en av Netflix bästa filmer menar chefredaktör Hegevall.

Henric:
Tror inte Netflix kommer satsa på DC. Jag tror dessutom inte att Disneys tjänst lär påverka Daredevil, Jessica Jones, Luke Cage, Iron Fist, The Defenders eller The Punisher alls. Filmuniversumet fortsätter låtsas som att TV-serierna aldrig existerat och Russo-bröderna har inte brytt som om serierna överhuvudtaget inför Avengers 3 och 4. Jag tror Marvel-serierna lär fortsätta släppas på Netflix, även efter Disney startar deras streamingtjänst.

Petter:
Sant. En annan grej... som jag märkt, för egen del, är att jag efter tio Netflix-filmer bara det senaste halvåret nästan (nästan!) börjat ranka dessa rullar enligt en egen betygsskala där jag är lite snällare än vad jag skulle vara om det handlade om en helt vanlig storstudio-rulle som släpptes på bio/blurre. Vilket är fel, och märkligt, såklart. Men Netflix och deras filmer har liksom hamnat i en egen kategori för mig, åtminstone delvis - och då har jag helt plötsligt aningen lägre krav, något som jag ska sluta med per omgående. Hur känner ni här?

Henric:
Känner inte igen mig alls här. Betygsätter alla filmer på Netflix som om de vore vanliga biofilmer. Varför tror det har blivit så då?

Petter:
Jag vet faktiskt inte... Och jag har inte aktivt delat ut högre betyg till en Netflix-film bara för att det är en Netflix-film (även om vissa läsare skulle säga att jag gjort just detta i recensioner av bland annat Bright), det är bara något som jag känner har skett i skallen som jag aktivt motarbetat. Haha... Jag tror att det handlar om att jag vet att de görs på mindre budget samt att de liksom inte riktigt har samma förutsättningar, vilket de har. Så ja, detta är sjukt korkat. Jag vet.

Jonas:
Jag håller faktiskt med Petter här. Det är som att jag kollar "direct to video"-filmer på 80-talet och ställer förväntningarna därefter. "Jaja, den här var bra (för att vara Netflix)". Mycket är såklart jävligt bra helt enkelt för att det är jävligt bra, men jag har svårt att betrakta Netflix grejer på samma premisser som mycket annat. Men jag vill inflika att jag inte skulle vilja ha det på annat sätt. En filmserie som Bright, vilket vi väl får kalla det trots en enda film eftersom fler är bekräftade, tror jag aldrig hade sett dagens ljus om budgeten behövt vara fyra gånger så hög. Det tas mycket mer risker med udda projekt när de ekonomiska förlusterna inte blir desamma.

Petter:
Exakt!

Manhunt: Unabomber korade vi här på Gamereactor till fjolårets bästa serie, alla kategorier.

Kim Orremark:
För mig är film och serier exakt samma sak oavsett var de kommer ifrån. Visst kan det tyckas lite orättvist att jämföra en indierulle med minimal budget och begränsad personal med Avengers: Infinity Ward men i slutändan handlar det alltid om hur underhållen jag känner mig när filmen är över, eller hur mycket jag längtar efter nästa avsnitt i en serie. Men, förstår vad du menar, Petter. Jag kommer in lite sent i den här konversationen och tänker inte hålla med eller säga emot någonting annat men upprepa det Hence "Nian" Petterson sa: Big Mouth är en genial serie. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket åt en tecknad vuxenserie som när Hormonmonstret gör livet surt för vår hjälte på daglig basis med råa och träffsäkra skämt om hur det är att växa upp med kärleksproblem, underliga föräldrar och pubertet.

Petter:
Jag skulle nog vilja kalla Big Mouth helt värdelös, tyvärr. Samma trötta, icke könsmogna valp-skämt om frekvent tonårs-onanernade cirka 600 000 gånger per avsnitt i vad som jag anser vara en förutsägbar uppvisning i total fantasibrist.

Kim Orremark:
Jag förstår att den kanske inte ter sig lika intressant för någon som levde när Norge var Svenskt. Big Mouth är fantastisk underhållning.

André Lamartine:
Hm... ja, Big Mouth är verkligen inget att ha, dessvärre. När det kommer till animation är ju Bojack Horseman den obesegrade kungen av vuxenhumor. Förtrollande svart, känslosamt och mänskligt.

Petter:
Big Mouth är horribelt.

Henric:
Jag håller med dig, Orremark. Som André påstår så är dock Bojack Horseman betydligt bättre, men de är samtidigt inga serier jag skulle vilja jämföra. Bara för att de är tecknade gör dem inte till samma typ av serie.

Ronny:
Jag kan uppskatta lite vad tusan som helst, så jag har aldrig känt av det där ni pratar om med Netflix-filmer. En bra film är en bra film. Dock kan en film vara "bra" av väldigt olika anledningar. De har tillräckligt hög kvalitet på sina filmer att jag sällan tänker att en film är något "för att vara Netflix". Intressant att det kan påverka personers åsikter, tycker jag!

Strange Things säsong två var bra men just detta avsnitt var verkligen ruttet.

André Lamartine:
Netflix har ju ofta kallats "death of cinema" för sin lättillgänglighet, vad tror ni om det? Tanken är inbjudande om Netflix fortsätter håva in regissörer som Martin Scorsese, men på sistone känns det inte som en lika självklar biodräpare med tanke på den svajande filmkvaliteten hos originalprodukterna. Efter att Paramount Pictures dessutom dumpade Cloverfield Paradox hos streamingjätten får man väl hoppas att Netflix inte heller bara blir en samlingsplats för filmbolag att dumpa sitt skräp på, men samtidigt är det så enkelt att bara bläddra bort det som inte är värd ens tid och hitta något annat som lockar istället för att investera i ett dyrt biobesök för någon skitfilm. Jag uppskattar i slutändan att Netflix försöker mätta olika behov och smaker, trots att det inte alltid går rätt till. Jag blev eld och lågor när Netflix exempelvis annonserade en uppföljare till Crouching Tiger, Hidden Dragon (en av mina absoluta favoritfilmer) då jag alltid har drömt om en uppföljare och även Swords of Destiny visade sig vara en rätt tam CGI-grötig historia uppskattade jag ändå initiativet. Även på TV-fronten slog ännu en önskning in: en serie baserad på A Series of Unfortunate Events-böckerna. Jim Carrey-filmen är kriminellt underskattad och det var beklagligt att inte få se en fortsättning på syskonen Baudelaires tragiska missöden, så lyckligtvis valde Netflix att ta saken i egna händer och göra livet surt för syskonen i längre perioder. Visst är strukturen parodiskt tjatig, men tack vare träffsäker sarkasm, roliga skådespelarinsatser och den julkalender-aktiga mysfaktorn blev det ändå något av en fullträff och visar att det ändå finns något för alla smaker.

Ronny:
För mig känns Netflix som en logisk efterträdare för klassiska kanaler. Eftersom jag aldrig separerat på film och film, oavsett om det är TV-filmer, biofilmer eller direct-to-video, så är det bara nästa steg. Vet hur galet det har varit kring "death of cinema"-teorin, men det kommer nog aldrig att utrota känslan som en biokväll kan ge. Tror inte heller att VR-konserter kommer att ta över att gå på konserten själv, till exempel. Jag går lika sällan på bio nu, som innan Netflix!

Petter:
När framförallt Bright hade storslagen Netflix-premiär var det faktiskt lite av en happening hos mig, i alla fall. Jag hade verkligen räknat ned dagarna. Men ja, inte kommer Netflix att döda filmvärlden i övrigt heller, det tror jag ingenting på.

Vad tycker du om Netflix idag och vad har du för favoriter?