LIVE

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Live broadcast
Annonsera
logo hd live | Ni no Kuni: Wrath of the White Witch
Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar
Crysis

Gamereactors tior: Crysis

I en ny artikelserie avser vi att berätta mer om hur vi tänkte vid specifika tillfällen då vårt maxbetyg delades ut. Först ut är Petters tia på Cryteks actionmästerverk...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag minns november 2007 som om det var igår, faktiskt. Vilket i sig är ganska märkligt med tanke på min höga ålder och det faktum att min gamla gubbhjärna idag mer påminner om sylt än något annat (jag minns knappt var jag bor, nuförtiden). Det var nåt visst med denna period i mitt liv och framförallt i Gamereactor-världen, att jag med enkelhet minns gott om detaljer kring Crysis, min process för att kunna recensera det samt allt som hände på redaktionen i samma veva.

I mars 2007 besökte jag Frankfurt och Cryteks huvudkontor för att få kika på Crysis och skriva en artikel om vad vi kunde komma att förvänta oss. Det besöket står sig som en av mina favoritresor inom denna underbara bransch. Detta eftersom jag fick full insyn i utvecklingsprocessen, fick prata med vilka jag ville, kika på vad jag ville och tillbringade över två timmar tillsammans med studions dåvarande art director (och minst lika mycket tid med storhövdingen Cevat Yerli). Crysis såg på förhand larvigt bra ut och grafikkåt som jag är (något som jag erkänt i omgångars omgångar genom åren) var jag förtrollad av hur läckert det såg ut, hur mycket frihet och möjlighet som Crytek lyckats stoppa in och hur utmanande och stundtals direkt skoningslöst det framstod som.

Cirka en vecka innan recensionsversionen anlände till kontoret (vilket skedde cirka en månad innan Crysis släpptes i butik) gick mitt 720 liter stora monsterfisk-akvarium sönder och varenda liten vattendroppe läckte ut. Jag hade ställt akvariet på kontoret för tillfället för att jag själv stod mitt i en flytt och jag och Jonas hade matat stormalen Bosse (Red Tail Catfish på 2,6 kilo) med fiskbullar och alligatorgäddan Clint (600 gram) med aningslösa slöjstjärtar i fler veckor när vi en morgon kom till kontoret i Östersunds centrum och möttes av vatten, hela vägen fram till tröskeln. Fiskarna överlevde (allihopa) och jag kunde ett par dagar senare börja på ny kula med nytt 960-litersakvarium men denna dagen var en särskilt märklig sådan.

Crysis
Vad tyckte du om Cryteks bejublade dunderspel och anser du att det har åldrats väl under de senaste elva åren?

Nästa eftermiddag var saneringsarbetet i full gång i våra lokaler vilket innebar att vi alla var tvungna att stanna hemma och arbeta från kammaren, i cirka två veckor. Jag monterade ett gammalt skrivbord i mitt sovrum och drog mer sladdar över golvet än vad jag trodde var mänskligt möjligt. Där satt jag, 121 centimeter från sängen där jag sov om nätterna och försökte sätta ihop årets viktigaste nummer av Gamereactor Magazine under vårt överlägset bästa år, rent ekonomiskt. Vi var stressade, pressade men samtidigt taggade och rutinerade och pysslade ihop novembernumret som om den där katastrofala vattenläckan aldrig ägt rum. Och mitt i allt det där anlände recensionsskivan innehållande en "nästan färdig" (sen silverdisc) version av Crysis. Som jag installerade på en av våra dåvarande testdatorer som precis utrustats med ett nytt grafikkort. Resten är historia.

Medan jag levde loppan som Crysis-bödeln Nomad minns jag väldigt väl att Jonas recenserade Call of Duty 4: Modern Warfare och hur vi satt i telefon och överöste våra respektive spel med beröm. Från mitt håll var dock kväll nummer ett ingen vidare njutbar upplevelse då jag upplevde Crysis som krångligt svårt och nanodräkten som en "gimmick". Jag hade fel, dock. Något som jag var tydlig med att belysa i min recension här på siten:

Saxat från Gamereactors Crysis-recension från november 2007:
"Jag är trög. Supertrög. Ungefär tre timmar in i Gears of War minns jag att jag basunerade ut över hela redaktionen att spelet inte uppfyllde mina höga förväntningar. Inte alls. Fyra timmar senare var jag så salig att jag nästan grät av lycka. Gears of War var underbart. Samma sak hände med Crysis. Två timmar in var jag mest irriterad över hur pricksäkra fienderna var, och över hur lätt jag själv dog. Jag förklarade för de andra på redaktionen att jag trots läcker teknik var en aning (aning) besviken. Sju timmar därefter satt jag med gåshud, rysningar över hela kroppen och bara skakade. Crysis är ett mästerverk... och jag är trög.

För det är en omställning, att slänga sig in i Crysis efter att ha spelat Halo 3, Blacksite: Area-51 och Half-Life 2: Episode Two. En ganska stor sådan till och med, trots att alla dessa tre spel hör till exakt samma genre. Orsaken till detta stavas nanosuit, och den balansering av svårighetsgrad och tempo som kommit på köpet. Till skillnad från merparten andra actionspel har Crysis ett taktiskt moment som kretsar kring fyra val som man styr via scrollhjulet. Den speciella dräkten som man bär hjälper en att antingen vara tålig mot fiendeeld, oerhört stark, supersnabb eller osynlig för en kort stund. Till skillnad från vad jag först trodde är detta ingen påklistrad gimmick, utan en underbar del av ett underbart spel, djupt förankrat i spelets struktur. Det gäller att snabbt lära sig fördelar och nackdelar med de olika färdigheterna, lära sig hur länge varje funktion räcker, och hur man bäst ska nyttja dem." (Länk)

Jag minns diskussionen med Jonas efter att jag sett slutet i Crysis, för vi var ganska eniga båda två om att det räckte med att sätta en 10:a denna månad och att ett av spelen som skulle belönas med vårt maxbetyg antingen stavades Crysis eller Call of Duty 4: Modern Warfare. För att bättre kunna väga för- och nackdelar samt lyfta delar ur spelen som vi kanske inte riktigt snappat upp bytte vi titel efter att ha klarat dem och under en extremt stressig trycklämningshelg spelade jag även igenom Modern Warfare medan Mäki pangade sig igenom Crysis. Den natten delade jag ut 10:an till Crysis medan Jonas nöjde sig med betyget 9/10 och detta eftersom han i slutändan ansåg att det var en smula för linjärt och en smula för automatiserat för att nosa på mästerverks-poängen. Något som jag idag i allra högsta grad håller med om.

Jag håller även med mig själv rörande betyget på Crysis. Jag tycker att min tia står sig och skulle sätta exakt samma siffra på Cryteks fantastiska actionfest om jag idag reste tillbaka i tiden och skrev om recensionen. För även om det alltid kommer att finnas de som menar att Crysis endast handlar om snygg grafik är jag säker på att genren förändrades tack vare detta spel och att jag idag sörjer det faktum att uppföljarna aldrig ens närmare sig den briljans som Crysis erbjöd. För det var så stort, så fritt, så svårt, öppet, ofta kompromisslöst och så vanvettigt läckert. Jag minns hur jag bara vandrade genom regnskogen och smög på aningslösa fiender för att insupa atmosfären. Jag minns hur jag stal en båt och bara drog ut till havs, eller gömde mig i ett skjul, aktiverade dräktens osynlighetsfunktion och skapade förvirrande fiendesoldater på löpande band. Jag minns även hur bra vapnen kändes och hur brutalt överlägsen allt fiendemotstånd jag väl blev efter tre genomspelningar, då jag kunde hoppa mellan husen, aktivera "cloak" väl i luften för att scrolla genom min vapenarsenal på samma gång och kombinera alla de funktioner som Crysis innehöll för att forma spelvärldens kanske dödligaste supersoldat (sorry Master Chief).

Crysis
Crytek är idag en skugga av sitt forna jag efter konkurser och avhopp men det ryktas ändå att Crysis 4 är under utveckling.

Crysis var aldrig perfekt, dock. Slutet i isvärlden var förvisso läckert gjort sett till det visuella samt den kontrast som landskapet utgjorde i förhållande till den neongröna djungeln men det innebar även att spelet dog en smula. Bossarna var inte heller så bra som de borde ha varit och storyn hade ju kunnat slipats lite. Samtidigt står sig detta spel som en av de senaste 20 årens tyngsta actionkalas och just därför lever jag mer än gärna vidare med detta maxbetyg på mitt samvete.

Saxat från Gamereactors Crysis-recension från november 2007:
"Spelkontrollen är genial, variationen fantastisk, upplägget underbart och spänningen total. Crysis är svårt, stundtals oförlåtande och det kräver en monsterdator för att flyta felfritt. Men när du väl sitter där, och blickar ut över en flera kvadratmil stor spelmiljö dränkt i den snyggaste kvällssolen någonsin... då myser man i hela kroppen.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Crysis erbjuder en omvälvande, omskakande, uppslukande, energisk, mäktig och supercool actionupplevelse större och mer beroendeframkallande än något annat PC-spel sedan Half-Life 2. Far Cry var ett bra spel, men bara början på det mästerverk som Crytek redan då hade påbörjat utvecklingen av. Ja, Crysis är ett av PC-historiens mest ambitiösa actiontitlar, och Crytek har lyckats med allt de utlovat. Gillar du blytung action, är detta något du bara inte kan missa. Tro mig." (Länk)