Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar
Saints Row

Mot alla odds: Saints Row

Berättelsen om hur ett skamlöst plagiat inte bara vann spelarnas hjärtan, men också banade väg för en mindre serie.


Facebook
TwitterReddit

Det är sensommar 2005. Djurgården har precis blivit svenska mästare, OC är fortfarande det hetaste på TV, Xbox 360 är framtidskonsolen som nu är verklighet och inom drygt ett år kommer starten på en serie som lyckades inte för det den ville bli, men vad den blev. Saints Row såg på förhand ut som en blek och skamlös karbonkopia av Rockstars då två år gamla mästerverk; Grand Theft Auto: San Andreas. Efterlikningarna var slående och det märktes att Volition tagit inspiration från gangstersagan. Men nog för att nämnda epos stått modell, så började utvecklingen redan 2003.

Under arbetsnamnet "Bling Bling" snickrades spelet fram som ett actionspel i tredjeperson med fokus på musik, stil, gängkultur och vapen. Man hävdade att det skulle vara en spelbar motsvarighet till musikvideor inom subgenren "gangsta rap" (vilket det färdiga spelet förvaltade rätt rejält). Vad som visades upp och några år senare släpptes, var vad många anser ett skamlöst plagiat. Vi spelade som en otroligt generisk huvudperson och sprang runt och tog över område efter område i jakten på att ta vårt eget gäng, 3rd Street Saints, till toppen.

Nu menar vi inte att huvudpersonen i Grand Theft Auto: San Andreas, Mr. CJ, är generisk. Tvärtom. Men Volition hade plockat bort all form av personlighet från sin "version", vilket gav ett ännu tristare intryck. Huvudpersonen kan vi kalla Anonym-Mc-Plain och förutom att denne inte sa något under hela äventyret (Grand Theft Auto III, någon?), fick våra öron stå ut med en överdriven ghetto-lingo som säkerligen skrämde bort många. Eller drog till sig. För (och det är därför vi belyser just detta spel i och med denna artikelserie) det är först nu i efterhand som man kan se varför Saints Row lyckades.

Där och då gjorde nog utvecklarna allt för att få en upplevelse så lik Grand Theft Auto: San Andreas som möjligt (det här var på den tiden då Xbox 360 inte hade ett endaste GTA i sitt bibliotek) och det här kan nog ha fyllt ett behov som marknaden törstade efter. För alla gillar väl att röja runt fritt efter eget huvud? Och likheterna var från början ännu tydligare och anklagningar om plagiat ännu högre. För ser man till den tidiga trailern för spelet, vilken innehåller klipp från vad som säkerligen är interna versioner, ser man att ditt gängs färger inte var lila - utan gröna. Yepp, 3rd Street Saints var från början en identisk kopia av Grove Street Families.

Saints Row
See them green's, homey?

Detta var något som Rockstar, trots att, om kopiering är den yttersta formen av smicker, borde ha varit glada, inte var så glada över. De stämde Volition och som ett resultat av detta lackades kläderna lila, som de ser ut idag. Ett exempel på hur ett plagiat ledde till något som idag står på egna ben (eftersom lila blivit seriens symboliska färg och som genomsyrat allt sedan dess). Detta lilla bakslag var inte något som hindrade Volition inte. För alla er som nu tänker på alla ekonomiska problem som utgivaren THQ drabbades av och vad det innebar - detta skedde långt senare. Ska sanningen fram så drogs inte utvecklingen av Saints Row med några större ekonomiska problem eller bakslag av bredare grad än en stämning.

Tvärtom - utvecklarna satsade hårt på research och förarbete. Man plockade in veteraner och kända ansikten från mode- och musikbranschen samt medlemmar i faktiska gatugäng. Detta för att få en så autentisk upplevelse som möjligt genom att trovärdigt replikera vad sällskap av denna magnitud bar och hur de uttryckte sig. För att stärka denna känsla ännu mer hyrde man in välkända skådespelare som lånade ut sina röster till spelets olika karaktärer. Bland dessa hittar vi Clancy Brown, Michael Clarke Duncan och Mila Kunis. Detsamma gällde spelets miljö. I likhet med att Grand Theft Auto: San Andreas tre städer var baserade på Los Angeles, San Fransisco och Las Vegas så var Stilwater inte baserat, men inspirerat, av i första hand Detroit och Chicago. Man ville särskilja olika områden och få oss spelare att märka skillnaden på slummen och det pretentiösa shoppingdistriktet.

Saints Row
Trots en generisk och ensidig huvudperson, Mr-Hit-For-Money St-Never-Speak...

Och so far, so good? En tydlig ambition om vad man ville uppnå och ett respektabelt tillvägagångssätt. Lägg även till arbetet som grafikerna lagt ned och som verkligen skulle få oss att märka att spelet var uppbyggt från grunden med den nya generationen och kraften som bara fanns hos Xbox 360, i åtanke. Vad som höll spelet tillbaka och som på förhand sågs ned på av såväl spelare som en hyfsat enad spelpress - var upplägget samt nyligen nämnda grafik.

Saints Row
Saints Row