Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar
Bloodborne

7 saker du inte visste om Bloodborne

Utan den engagerade spelarpubliken som From Software har byggt upp under åren hade vi gått miste om hutlöst många upptäckter i den sadistiska Soulsborne-serien. Därför är Bloodborne ett klockrent spel att kicka igång vår nya, djupdykande och detaljhungriga artikelserie med...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag kommer nog aldrig komma över hur dödligt fräck berättelsen är i Bloodborne. Gamla krakar som vill höja sitt medvetande och likställa sig gudar genom att pumpa kroppen fylld av blod, karva ut ögonen på sig själva för att se sanningen eller varför inte berika sig själv med fler ögon för att se desto mer? Denna desperata jakt efter att höja mänskligheten rent evolutionärt ledde till en enorm sjukdomsplåga som manifesterade sig på olika sätt beroende på hur de olika drivande personerna i berättelsen valde att angripa törsten efter kunskap. Att spelets fiendevariation, bandesign och mycket mer därtill kan förklaras med hjälp av själva handlingen gör Bloodborne till ett djupt och välgenomtänkt spel där säckvis av detaljer kan vina förbi obemärkt, oavsett hur många gånger du har köttat bybor på Yarnhams sadistiska gator. Då jag själv är en obotbar Bloodborne-torsk och stolt ägare av platina-trofén tänkte jag ge mig på att klämma ihop sju saker som är ganska okända om spelet, i en och samma artikel, här nedan:

(1) Bloodborne-logotypen föreställer någon huvudlös stackare som hänger upp-och-ned.
De läskiga mangaböckerna Berserk är en designmässig inspirationskälla till Soulsborne-serien. Där förekommer en logotyp som är ordentligt lik Hunters Mark som vi får tillgång till i början av Bloodborne och vars utseende inofficiellt används som logotyp till spelet. Föremålets inledande beskrivning lyder "Dangling, upside-down rune etched in one's mind." I Chalice-grottorna och i fiskebyn i Old Hunter-DLC:t så hänger det kroppar på just det sättet, som ett litet snyggt påskägg eller som en djup antydan till något berättelserelaterat. Oavsett vad så har Youtube-snubben Vaatidividya en fullständigt briljant kommentar på det hela: "Det verkar som att blodet har stigit honom åt huvudet". Enligt mig finns det inte någon bättre eller mer sammanfattande mening till Bloodborne än just den.

Bloodborne
Enligt Hunters Marks beskrivningstext så är logotypen upp-och-ned. Så, om vi skulle vända den 180 grader hade det istället sett ut som att någon sträcker sig mot solen, på sätt och vis... Detta är kanske otroligt långsökt men hade det kunnat lura en liten Solaire of Astora-referens där?

(2) Miyazakis favoritboss är...Rom, the Vacuous Spider.
Bredvid den ögonfascinerade Willems stuga i Byrgenworth stöter vi på Rom, vars huvud är ett bångstyrigt ihopkok av ben och ögon. Beskrivningen "vacuous" betyder något i stil med att en person inte visar något tecken på intelligens. I och med att Rom är en gudalik varelse så har hon en helt annan nivå av medvetande än oss andra, en högre sådan, men hon är inte villig att dela med sig av sin kunskap och gömmer alla ritualer som hade tagit någon närmare "the eldritch truth". Detta är lite motstridigt mot andra gudar då de i vanliga fall brukar vara tillmötesgående mot människor, exempelvis Ebrietas som faktiskt inte attackerar såvida du inte gör det först.

I vilket fall som helst ställde Future Press, gänget bakom Bloodbornes officiella guide-bok frågan till Miyazaki om vilken som var hans favoritboss i just Bloodborne. Tack vare atmosfären, miljön, designen och förmodligen på grund av all bakgrundshistoria som omsusar jättespindeln valde Miyazaki Rom. Det har dock inte någonting att göra med spelbarheten och hur hon är att möta som en motståndare. Enligt mig är hon definitivt en av de tråkigaste bossarna att fäktas mot tillsammans med Hemwick-häxorna.

(3) Under produktionen hade många av bossarna andra tänkta placeringar.
Som du säkert vet stöter vi på Cleric Beast på en bro i närheten av Central Yarnham på väg mot Cathedral Ward. Byrackan Vicar Amelia husar i Grand Cathedral och storsnigeln Ebrietas gömmer sig under Yarnham. Bossplaceringarna var dock inte From Softwares initiala tanke, åtminstone inte om man utgår från gamla konceptbilder. Dessa visar att både Ebrietas och Cleric Beast kunde ha hamnat i Grand Cathedral medan Vicar Amelia blev flyttad till Witches Abode. Jag själv skulle tippa på att det under ganska lång tid under utvecklingen var tänkt att Ebrietas skulle vara i jättekatedralen och att Vicar skulle vara hemma hos tvillinghäxorna, just för att de båda är extremt välutvecklade som bossar. Amelia är definitivt en väldigt minnesvärd fiende om vi ser till bara slagsmålet, medan Ebrietas är ett högre väsen som av någon anledning blev kvarlämnad i vår simpla dimension till skillnad från många andra gudar. Hon är en viktig och stor karaktär i berättelsen. I jämförelse var häxorna definitivt ett senare tillskott då de inte har någon anmärkningsvärd roll i spelet över huvud taget, förutom att de vaktar tolken Carylls käcka pryl som vi använder för att komma ihåg olika runor i Bloodborne.

Bloodborne
Kyrkoherdarna (vicars) var högst upp i hierarkin inom Healing Church-rörelsen som Laurence grundade. De flesta fienderna som håller till runt jättekyrkan är groteskt stora, vilket är en konsekvens av Laurence filosofi att tuta i sig en massa blod för att komma närmare gudarna. Det är förmodligen förklaringen till att Amelia är ganska så bamsig i sin hund- och älgform.

(4) Sambandet mellan Lady Maria, dockan i Hunters Dream och Bloodbornes vidrigaste fiender.
Trots att Lady Maria är släkt med jättedrottningen Annalise i Cainhurst så hade hon inga som helst problem med att ställa sig under Gehrman en gång i tiden och tränas upp som hans elev till en flådig jägare. När hon väl dog, eller försvann, så tog Gehrman ganska illa vid sig. Förmodligen skapade han sin kära docka med inspiration av Lady Marias utseende och känslobandet är så kraftigt att när vi väl har dödat Maria så reagerar Gehrmans levande leksakstjej ganska anmärkningsvärt:

"Good hunter. This may sound strange, but... Have I somehow changed? Moments ago, from some place, perhaps deep within, I sensed a liberation from heavy shackles. Not that I would know... How passing strange..."

Men den desto läskigare kopplingen, åtminstone enligt mig är den mellan dockan och Winter Lanterns som är de absolut vidrigaste fiendejävlarna som finns i hela Bloodborne. Du vet, de som sjunger den där hemska ramsan så rysningarna mynnar ut hela vägen till nageltrånget. Dockan och fienderna med förväxta och ögonklädda hjärnor har samma klänning på sig och liknande händer (vilket upptäcktes av Reddit-användaren Chim_cheree). Det finns en massa teorier om hur detta kan komma sig, bland annat att de är återskapade som en fiende i Nightmare of Mensis på grund av vårat minne av dockan, eller att de existerar för att sjunga en godnattvisa för Mergo. Men om jag får skjuta från höften så tänker jag mig att Gehrman skapade flera dockor som avbild av Lady Maria, ända tills han äntligen lyckades få henne ganska levande genom lite hjälp från Moon Presence. Det finns exempelvis en näst intill stendöd docka (hon rör dock lite på fingrarna om man stirrar tillräckligt länge) i den gamla workshopen. Kan han inte ha skapat fler, som sedan blev huvudslukade av ett stycke hjärna? Eller...fick Gehrmans Maria-kloner så mycket kunskap att deras hjärna växte, utvecklade en massa ögon som är ett klart tecken på intellekt, galenskap, och att de närmade sig gudastatus?

Bloodborne
Medan du lubbar upp mot toppen av ett högt torn i Nightmare of Mensis, på väg mot att ge Murgos Wet Nurse på truten kan du hoppa av en hiss och sedan stå öga mot öga med Winter Lanterns. Du vet att de är i närheten när den här vidriga trudelutten börjar spelas.

(5) Gehrman är en riktig snuskgubbe?
Det går att hitta både dockan och Lady Marias kläder, varifrån vi får lite mer information om Gehrman. Paltornas tillhörande informationstext beskriver i båda fall Gehrman som helt galen eller besatt. Ordet som används i samband med honom är "mania", men det räcker så klart inte långt för att kalla honom för gubbsjuk. I Hunters Dream hittar vi dock en bok med titeln "How to Pick Up Fair Maidens", och under ett av samtalen med dockan så säger hon detta:

"Hunters have told me about the church. About the gods, and their love. But... do the gods love their creations? I am a doll, created by you humans. Would you ever think to love me? Of course... I do love you. Isn't that how you've made me?"

Lady Maria-replikan har inga egna minnen direkt. All hennes kunskap kommer från de 360 jägarna som har kommit och dött genom genom åren och självklart från Gehrman själv. Hon är medveten om kärleken som hennes skapare har för henne. Under vårat första samtal med Gehrman nämner han att vi får använda allting som vi hittar i Hunters Dream - även dockan, vilket han väser på ett lite erotiskt eller vidrigt sätt:

"This was once a safe haven for hunters. A workshop where hunters used blood to enhance their weapons and flesh. We don't have as many tools as we once did, but... You're welcome to use whatever you find. Even the doll, should it please you..."

(6) Ett bossmaraton-läge var tänkt att läggas till i Bloodborne.
Bloodbornes officiella guide-bok nämner ett bossmaraton-läge vilket Youtube-användaren Lance McDonald har hittat genom att djupdyka i källkoden för en av Bloodbornes patcher. Tanken var att vi skulle slåss mot ett gäng stora bossar i en följd, dock separerade genom olika rum och inte samtidigt (vilket hade varit väldigt intressant att få testa på). Lances videoklipp är riktigt brakintressanta, framförallt det om borttagna cinematics där vi faktiskt får se hur Cleric Beast hoppar ned från taket inne i Grand Cathedral, där vi i den slutgiltiga versionen av Bloodborne istället möter Vicar Amelia.

(7) En beta-version av Moon Presence finns gömd i Chalice-labyrinterna.
Den 29 december förra året lyckades Bloodborne-fanatikern Zulliethewitch med att lokalisera två stycken aldrig tidigare upptäckta bossar i Chalice-grottorna. En av dem var en inte så nämnvärd hund, medan den andra var hutlöst intressant. Vid en oanvänd miljö som mest påminner om platsen där vi slåss mot Kos i The Old Hunters så stöter vi på en beta-version av Moon presence. Till skillnad från den helt färdigställda Pale Moon-bossen är beta-presence mer snigellik, vilket rimmar fint med Miyazakis tanke om att gudarna i sin spädbarnsform var just sniglar.

Bloodborne
Den tidiga versionen av Moon Presence var ändå en rejäl bit in i utvecklingen då ett helt gäng av olika attacker finns inkodade. Dock var det väl tur att beta-Presence byttes ut då den slutgiltiga versionen är bra mycket fräsigare med sina utvändiga revben och ståtliga tentakelfrippa.

Detta har vi skrivit om i en nyhet tidigare, men den kvällen när jag testade på det hela själv var så upphetsande att jag bara var tvungen att dela med mig av spektaklet igen. Som kompensation slänger jag dock in ett par ytterligare småsaker kring Bloodborne här nedan som jag egentligen tyckte var lite för välkända för den här artikeln, men som kanske kan skänka lite glädje ändå:

Extranummer:
• Dockan i Hunters Dream har en lite märklig textur på baksidan av hennes ögonglober, där ett ytterligare par små ögon har klistrats på. Som Willem säger, desto fler ögon desto bättre.

• Arbetsnamnet för Bloodborne var Project Beast.

• Dörren bakom Cleric Beast-bossen var en gång öppen och tog oss till Cathedral Ward. Tanken var att vi skulle få nyckeln till den dörren efter att ha dödat Gascoigne.

• Som sagt, Willem hade en teori om att desto fler ögon man hade, desto närmare gudarna kunde man likställa sig, medan Laurence trodde stenhårt på att mumsa i sig gudablod istället. Detta förklarar varför fienderna runt Byrgenwerth har tagit formen av stora flugor med oändligt många ögon intrycka i plytet.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

• Både Gascoignes tredje form och Colossal Emissary gömmer sig under marken, väntandes på att hoppa upp ur jorden när det väl är bataljdags. Det är ganska vanligt att TV-spel designas på det viset, men någonstans tycker jag att det är roligt att monster-Gascoigne väntar under vanliga Gascoigne, istället för att surgubben bokstavligt talat transformeras till sin större, desto elakare skepnad.