Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar
Shadow of the Colossus

7 saker du inte visste om Shadow of the Colossus

Innan vi skickade iväg André på avgiftning för sitt skadliga Colossus-torskande bad vi honom att skriva en sista artikel om spelet.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

(1) Gamereactors recensionspanik inför Shadow of the Colossus-remaken
Den 22 januari i år anlände Shadow of the Colossus till många av spelrecensenterna världen över, och ett stort, påkostat presskit infann sig också på redaktionskontoret i Östersund. Då jag själv brukar rensa fisk i en desto sydligare, desto västligare stad så fick jag vänta ett par dagar extra på att Postnord skulle köra ned paketet till mig, medan de andra spelmedierna redan hade börjat streama för fulla muggar.

Stressen hade infunnit sig redan på måndagen, så när det äntligen smällde till från brevinkastet tre dagar senare for jag upp som en kanon och slog omkull hela soffbordet som var dukat med veckans matreststänkta tallrikar. Jag hade tagit ledigt från jobbet dagen efter. Dels för att det passade bra, men framförallt för att jag var ruskigt sugen på att verkligen djupdyka i spelet och sedan finslipa varenda stavelse i recensionen. Shadow of the Colossus-remaken var nämligen det första storspelet jag skulle recensera så självklart fanns det en del nerver inräknat i att författa ihop en massa intryck om ett lir som i mina ögon var årets absolut största spelsläpp.

Jag bokstavligt talat slet upp det där välinslagna och urtjusiga presskittet, dönade i skivan och stålsatte mig för att förmodligen tappa alla mina tänder av ren grafikextas på min nyköpta 4K-TV och den knappt dammiga Playstation Pro-burken. Men, som rubriken säger, som du förstås känt på dig att den här texten leder till, gick det inte så värst bra...

Kim Orremark brukar jämföra ljudnivån från sitt Playstation med ett flygplan som försöker lyfta, men skrällandet som började gasta ut från min burk var ingenting i jämförelse med en mesig charterkärra. Det var mycket gälla, höga toner. Som om lördagsgodispåsar slets ur nävarna på mycket små och karamelltokiga barn varpå de börjar skrikgrina. Jag satt som förstenad bredvid. Stensäker på att konsolen skulle trasas sönder inifrån. Likt en tvättmaskin matad med tegelsten. Sedan kom felmeddelandet: "Corrupted data".

Jag slet ut skivuslingen och spanade under den, med en lätt nostalgisk känsla närvarande från 90-talet när man helt förgäves putsade skivor för att den dumma Playstation 1-linsen skulle fatta vilket spel som låg kodat där i skårorna. Undersidan var helt klistrig. Tydligen hade skivan råkat glida in i fodralet vilket var av papper på presskittet och lyckats mumsa i sig allt lim som låg mellan bladen. Jag kan säga såhär, att ingen har någonsin, så grundligt, rengjort en skiva som jag gjorde då. Man hade kunnat forska fram ny medicin på den plattan så extremt fackmannamässigt kirurgren som den jäkeln var. Problemet kvarstod dock. "Corrupted data" matades ut på skärmen, om och om igen, oavsett hur många omstarter och omständiga forumguider som jag följde.

På kvällen dräpte jag iväg en hel novell om problemet till Jonas Mäki och under tiden gubbtjurade jag framför Playstation 3-versionen av Colossus medan mailkorgen aktivt kollades av. På Youtube streamades de inledande bossarna friskt från andra recensenter medan jag hade fått västvärldens mest frustrerande måndagsexemplar genom tiderna. Det dröjde dock inte jättemånga minuter innan den kvicka Babord-Jonas hade fått kontakt med superproffsiga kvällsknegare på utgivarens presscenter som skramlade fram en digital version som ersättning till vår klistermördade skivstackare. Eloge! Varken recensionstexten eller hyllningsartikeln till originalet hade någon plats för att få med den här lilla stresshärvan, så den fick tas med nu istället. Som en liten garanti på att åtminstone en punktjävel i den här artikeln skulle rimma med ambitionen att du inte kände till det sedan tidigare.

Shadow of the Colossus
Ett mycket tjusigt men otursjagat presskitt.

(2) Dormins svärd och getterna
Jag tyckte det var coolt att hitta den nya grottan med The Last Guardian-påskågget. Det är dock absolut ingenting, så fjuttigt dagisbarnslöjligt i jämförelse med det jättejobb som Brian på PS4trophies-youtubekontot och självklart hela spelarbasen som samlades på Discord (och även med hjälp av Shadow of the Colossus-legenden Nomad Colossus) gjorde för att blotta den coolaste upptäckten någonsin i remaken.

Team Ico hade petat in en del extraföremål i spelet redan 2005. Bluepoint tog dock det hela lite längre i sin fruktansvärt ambitiösa remake. I hela det förbjudna landet har de spridit ut 79 stycken guldmynt och om du orkar med hästjobbet att samla ihop allesammans så börjar en stenvägg att lysa vid västra långsidan av stortemplet. Om du tvingar ned Wander till en bugande position så öppnas dörren varpå du får tillträde till Dormins hemliga källare, där man till ljudet av hans dystopiska skratt hittar Dormins svärd.

Detta ledde förstås till otaliga spekulationer om att låsa upp något speciellt efter att ha mördat alla 16 kolosser med Dormin-sabeln, exempelvis en ytterligare boss, inspirerad av någon av de 32 stycken bautabjässar som Ueda strök från originalspelet. Tyvärr var det inte riktigt så, men visst låstes det upp någonting nytt efter att ha upptäckt källarrummet.

På ett gäng olika platser i det förbjudna landet började de ambitiösa Colossus-fanatikerna hitta teckningar på getter, ditritade på olika bergsformationer. De fyra målningarna bildar lite av en osymmetrisk fyrkant om man märker ut dem på kartan. Under den här streamen visade PS4trohpies att en Twitter-användare hade hittat att mönstret utefter getplaceringarna var ganska lik Auriga-stjärnbilden, där en av stjärnorna längst ut hette Capella, vilket betyder just get på latin. Det tråkiga, eller det kanske mest intressanta är att ingenting mer har hittats sedan dess, åtminstone inte utefter vad jag har läst mig till. Så någonstans ute bland slätterna och alla bergsformationer kan det gömma sig en hemlis som förlänger eller avslutar hela Dormin- & getspektaklet, något mer värdigt den enorma dedikation som krävdes för att bara hitta alla mynt följt av de svårhittade getmålningarna.

Shadow of the Colossus
Att bara hitta ett svärt efter letandet efter de 79 guldmynten var lite av en besvikelse för många. Den kroppslösa identiteten Dormins källarrum var däremot en visuell tillfredsställelse.

(3) En regnbågshäst finns gömd i nyversionens Debug-läge
Youtube-snubben Sanadsk har genom en massa krångel fått igång Debug-läget i Shadow of the Colossus-remaken. Med hjälp av den kan han göra så gott som allt i hela spelet, inklusive byta färg på hästen med ett par enkla knapptryck. Någonting som ännu inte har upptäckts som en upplåsbar pryl i nyversionen är en rosalätt pålle som sprutar ut regnbågsfärgat glitter när den springer. Möjligtvis är den galoppgossen priset när man väl listat ut hemligheten med getterna, eller så skippade Bluepoint bara att ta med den. Det finns dock en bugg i spelet som upptäcktes av Glitch Post där hästen börjar skifta till fräsiga discofärger och lämnar efter sig ordentlig neon-rök, men animationerna liknar inte glitterspåret som regnbågskusen skjuter ut.

Shadow of the Colossus
Vår häst förblev svart under recensionshelgens alla tre genomspelningar.
Shadow of the Colossus
Shadow of the Colossus