Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Årets karaktär 2018

Efter att ha korat det vi på Gamereactor anser vara spelårets tio största besvikelser är det nu dags för något klart mer positivt; Årets tio bästa spelkaraktärer...

  • Text: Redaktionen

Facebook
TwitterReddit

(10) Sean Life is Strange 2
När vi summerar spelåret 2018 har endast en av fem episoder av Dontnods uppföljare till Life is Strange släppts. Ändå stod det klart ganska tidigt in i spelet att Sean var en solklar karaktär att räkna med när vi diskuterar årets bästa karaktärer. Sean Diaz är egentligen som vilken tonåring som helst. Han har läxor, tjejproblem och andra tänkbara problem en ungdom kan ha. Alla dessa problem försvinner dock när en en katastrof inträffar vilket tvingar honom att fly med sin lillebror. Han vill egentligen inte fly, men vet att han måste om de ska förbli oskadda. Sean är en godhjärtad människa som vill allas bästa - framför allt sin lillebror Daniel. Han är en bortskämd unge som behöver sin storebror och Sean vet att han måste göra allt för att beskydda honom. Daniel har ingen aning om vad som skett och Sean vill inte ruinera hans värld. Trots att Sean är så godhjärtad tvingas han flera gånger agera omoraliskt vilket som för oss spelare är hjärtkrossande då vi tvingas vara de som genomför handlingarna. Vi kan bara räkna med att han kommer fortsätta utvecklas som karaktär i nästa års kommande episoder och vi längtar naturligtvis efter att få återse denna mycket välskrivna karaktär.

(09) Mimir God of War
Mimer, bevakaren av vishetens brunn inom den nordiska mytologin, blev snabbt en favorit bland fans när han dök upp halvvägs genom God of War. Visst var det inte första gången Kratos slet loss huvudet från en kropp för att kunna använda det för att lösa ett pussel, men Mimer lät inte det stoppa honom. Han hängde där från Kratos midja och stirrade ständigt in i spelarnas ögon med ett motbjudande leende. Stämningen mellan Kratos och Atreus var väldigt stel och dyster fram till mötet med denna gamla, visa man, men så snart han anslöt sig till våra hjältars resa var det som att hela spelet fick en helt annan ton. En värme som verkligen behövdes och uppskattades av oss på redaktionen. Men Mimer var inte bara en genuint rolig, välskriven och karismatisk karaktär - han var även en utmärkt devis för att driva spelets berättelse framåt. Det talande huvudet kom ständigt med nya insikter och intressant kuriosa som fick miljöerna i God of War att kännas som riktiga platser. Att detta fortsatte att ske, långt efter att den huvudsakliga storyn var avklarad, är såklart oerhört imponerande. Vart vi än gick hade Mimer något spännande att berätta om de nordiska myterna. Han tjänade även ett spelmässigt syfte, genom att komma med tips som i andra TV-spel hade presenterats i form av tråkiga turtorial-skärmar. Inte illa för en karaktär som saknade egen kropp och dinglade från någon annans bälte i 20 timmar.

(08) Otto Octavius Spider-Man
Det är svårt att göra en intressant skurk proppad av nyanser och djup, utan tvekan. Vem som helst kan skapa en valpsparkande karikatyr som skrockar högt över sina medmänniskors lidande men få kan göra en sympatisk och tragisk sådan som känns mänsklig och spännande på samma gång. Dr. Otto Octavius har såklart tidigare porträtterats i Sam Raimis Spider-Man 2 och i årtionden i serietidningen men det var nu Insomniacs tur att visa sin tolkning av den klassiska Spidde-smiskaren. Vad vi fick var ett godhjärtat geni vars välvilja sakta slukas av hans egna bitterhet och hämnd. William Salyers roll som den månglemmade vandalen kändes trovärdig och är fantastiskt renderad på sätt få andra titlar i år har kunnat. Otto Octavius var såklart dömd från början att bli den brottsling vi sett sedan år tillbaka, men det gör inte hans resa mindre minnesvärd och hans utveckling svårare att sympatisera med.

(07) Astro Astro Bot: Rescue Mission
Visst, Sony Japan Studio är inga duvungar. De skapade ju för helsefyr Playstation-klassikern Ape Escape som introducerade de analoga styrspakarna till spelvärlden. Trots detta var det dock ingen av oss som hade räknat med att VR-roboten Astro skulle charma oss så pass mycket och så pass omfattande som han gjort under året. För denna kritvita, supergulliga lilla droid känns i mångt och mycket som den perfekta galjonsfiguren för vad Sony som spelföretag idag torde stå för. Så perfekt utformad är han med sin charmigt aningslösa uppsyn och mysiga vinkande mot spelaren.

(06) Arthur Morgan Red Dead Redemption 2
Det var egentligen dömt redan på förhand. Oddsen var inte på Arthurs sida när han föddes andra halvan på 1800-talet av skojarna Beatrice och Lyle Morgan. Han adopterades av Dutch van der Linde, bossen från det första Red Dead Redemption, och såg upp till honom som en fadersfigur. Men den vilda västern som Arthur levde och frodades i var på utdöende och civilisationen smög sig på. Arthur fick allt mer tveksamma uppdrag av van der Linde och tvivlet började gnaga i honom. Roger Clark gjorde genomgående ett helt superbt jobb med att förvandla Arthur Morgan från något mer än en vid en första anblick skum halvskurk till en levande människa som vi faktiskt trodde på under en alltmer vemodig resa, där eror krockar och livsöden för alltid ändras. Rockstars manus bjöd på härliga vändningar, dialoger och gott om djup. Det blir inge mycket mer trovärdigt och mångfacetterat än såhär och detta är en cowboy vi kommer minnas med lika mycket värme som självaste John Marston.

(05) Kratos God of War
När den askvita, tokarga, semi-guden Kratos helt plötsligt skaffade sig en unge och hipsterskägg som direkt hämtat från Södermalm kändes det lite på förhand som att karaktären hade fallit offer för banala trender. Lyckligtvis kunde det inte vara längre från sanningen. Även om Kratos alltid har varit endimensionell så lyckas Sony Santa Monica pula in mer mänsklighet i honom än någonsin i årets God of War. Han är surmulen, tystlåten och fortsatt arg, men man märker att värderingar har förändrats, att han ser på världen med andra ögon än tidigare och han vill inget hellre än att knyta band till sin son - utan att veta exakt hur det ska gå till. Kratos som karaktär växte något otroligt tillsammans med relationen till sonen och tack vare erfarenheter från eskapaderna i Grekland får vi tillsammans utforska Kratos osäkerhet i nordiska miljöer. Vi alla vet redan att God of War är ett otroligt spel och mycket tack vare den subtila utvecklingen Kratos ständigt gör framför våra ögon, från första bildruta till eftertexterna rullar.

(04) Hurk Far Cry 5
När vi lever i en allt mer allvarlig värld så är det skönt med lite lättsamma tramsinslag och Hurk är lättsamhet personifierad. Han är inte en nykomling till Far Cry-serien men i sin nya roll som lejd hejduk i Ubisofts femma kunde vi alltid ha honom vid vår sida. Hurk Drubman Jr är en enkel man som älskar livets lustar, stora vapen och den stora Apkungen i himlen. Det kvittar vad livet kastar över honom, vare sig det är galna kultmedlemmar, vilda djur eller dömande föräldrar, så hittar han alltid en ljusglimt och försöker vara hjälpsam. Hurk är inte en dramatiskt laddad personlighet eller ens i närheten av att vara en reflektion över något större i livet. Han är bara rakt igenom trevlig och ha roligt oavsett vad och det är ofta smittsamt mitt bland all ond, bråd död. Det är karaktärer som Hurk som påminner oss att försöka njuta av det lilla och att allt inte måste vara så mörkt och förkrossande hela tiden. Ibland behöver livet lite mer Hurk. Och raketer.

(03) Kassandra Assassin's Creed: Odyssey
Alexios eller Kassandra? Visa av erfarenheten från Mass Effect-serien bestämde sig en nästan mangrann Gamereactor-redaktion för att spela som den sistnämnda och redan från de första staplande stegen stod det klart att vi gjort rätt val. Kassandra, som fick liv av röstskådespelerskan Melissanthi Mahut, var ett energiknippe av rang som levererade dräpande repliker, stenhårda stridsrop och trovärdig dialog - och som tack vare ett utvecklat system kunde utformas efter egen tycke och smak för att bli just den huvudpersonen vi hoppades på. Sakta men säkert nystade vi upp en rent ohygglig komplett som kunde förändrat världen och vare sig vi snackade med äldre pilska damer, förhandlade om priser på utrustning eller förförde kusliga sektledare, kändes det hela tiden som att Kassandra med små nyanser levererade just den trovärdighet som gjorde att Assassin's Creed Odyssey blev den höjdare det faktiskt är. Att hon sedan dessutom kunde dräpa en mindre armé på egen hand blev liksom bara en bonus.

(02) Dutch van der Linde Red Dead Redemption 2
Vad gör en fredlös? Vad utmärker en fredlös? En kriminell? En tjuv? En som samhället vill göra sig av med och förpassa till evighetselden bortom helvetets djupaste avgrund? Är det med den uppfattningen som omvärlden ser på den storsinta, målmedvetna, ekbyggda ledaren för van der Linde-gänget - Dutch van der Linde? Alla som spelat det första Red Dead Redemption, utan att säga för mycket, anser antingen det ovan beskrivna om mannen, eller raka motsatsen. I Red Dead Redemption 2 får vi komma den karismatiske (och alltid lika välklädde) mannen närmare inpå skinnet och se frukten av hans vision. Som den idealist han är, tror han på västerns grunddefinition - ett enklare samhälle där var och en slet hårt för sitt uppehälle.

Att motarbeta styrets intrång i ens egna liv och lite att ta från dem rika och ge åt dem fattiga, är vad Dutch är gjord av. Och det är med den filosofin som han leder gänget genom Red Dead Redemption 2. På många sätt kändes han som den trygga tillvaron i en värld i förändring. Den som alltid visste vad som skulle göras och hur det skulle utföras. En som du hjärtligt skulle dra järn för. Eller inte, då olika sidor visas upp på ett naturligt och trovärdigt sätt. Det är svårt att riktigt förklara varför utan att utfärda en spoiler, men man kan säga att allmänhetens syn på den fredlöse ledaren inte alltid stämmer överens med hur denne verkligen är. Vilket får Dutch kanske inte flerdimensionella, men mänskliga sida, att skina otroligt starkt. Men det är inte bara Dutch filosofi och starkt trovärdiga karaktärsutveckling spelet igenom som gör att vi älskar honom. Utan Benjamin Byron Davis extraordinära insats vad gäller röstskådespeleriet. Mannen lyckas verkligen förmedla den självsäkra tonen, fylld av förhoppning, hos den som har en plan och ser en möjlighet att förverkliga denne. Eller hos den som, inom ett ögonblick, kan växla mellan ärlig, kärleksfull, omtanke och iskallt, utmätt hotande, sekunder ifrån att verkställas. Om berg kunde tala och om målmedvetenhet kunde mätas i orubblig presentation - så skulle detta manifesteras i form av Dutch van der Linde, en av årets toppkaraktärer och en som vi aldrig kommer att glömma.

(01) Connor Detroit: Become Human
Redan när Connor klev in i rutan i Detroit: Become Human tog han liksom över den. Folk hånade och kritiserade honom på helt oacceptabla vis, medan han lugnt och metodiskt gjorde sitt jobb. Som spelare fattade vi direkt tycke för honom efter att han visat sig vara ett nummer större än alla andra och ändå snyggt och proffsigt hantera den gisslansituation vi ställdes inför, en scen som kunde lösas på flera olika sätt. Men i takt med att äventyret fortsätter börjar Connors samvete ändå gnaga i honom. Är det han gör, att jaga andra Androider verkligen rätt. I sina bästa stunder fick vi regelrätta Blade Runner-vibbar över hur välskrivet narrativet var och hur vi hela tiden kunde forma det efter eget tycke. Connor blev därför mycket mer än en maskin, han fick känslor och det var vi som fyllde honom med dem. I takt med att den interna konflikten växten, växten även Connor som karaktär. Hans våldsamt försupne kollega Hank Anderson fick agera bollplank och varenda scen de båda emellan var en ren fröjd att ta del av med äkta nerv och puls på ett sätt vi annars bara är vana vid från filmens värld. Oavsett om just din Connor gick med i upproret eller fortsatte sköta det han satts på jorden för att utföra råder det ingen tvekan om att den mest mänskliga karaktären vi hade förmånen att stöta på i spelvärlden under 2018 var artificiell.