Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Opinion: Upplösning framför bilduppdatering

Chefredaktör och art director Hegevall värdesätter grafik lite annorlunda än de flesta av oss andra och i denna krönika berättar han mer om hur han resonerar...


Facebook
TwitterReddit

Det är en impopulär åsikt inom spelvärlden, jag vet det. Vissa tar tillfället i akt att kalla mig "grafikkåt" eller "n00b" när jag pratar om hur jag ser på prioriteringar inom grafik och vad jag föredrar, och jag köper det. Jag kan vara både och. För att jag får för mig att jag i dagsläget är ganska ensam om att föredra det ena framför det andra, åtminstone i min personliga rangordning. För jag värdesätter idag upplösning före bildskärmsuppdatering, åtminstone om vi bortser från de mest extrema av exemplen. Och jag vet att jag varit otydligt velig här genom åren vilket kanske får denna babbliga nonsenskrönika att se ut som rena rama trolltiderna, men jag är inte ute efter att provocera här, utan tänkte bara delge min ärliga syn på det grafikklimat vi befinner oss i, och hur jag vill och väljer att spela.

i redaktionens nya racingsimulator kör vi tre stycken 43-tums-monitor med 4K-upplösning och bantar därmed ned bildskärmsuppdateringen till 52-60 bilder per sekund från 120+ för att kunna köra 4K x 3.

För i de flesta fall, idag, (om jag verkligen måste välja) föredrar jag upplösning framför bilduppdatering och just därför hoppas jag innerligt att nästa generations spelkonsoler inte blir någon halvmesyr och "sparsamt" uppgraderar det vi idag lirar på, utan verkligen innebär massor av ny dunderkraft för den grafikkräsne. För jag vill naturligtvis helst se perfekt 4K-native-grafik och låsta 60 bilder per sekund, inklusive allt vad HDR+ samt Dolby Vision heter. Men idag... När jag väljer, väljer jag oftast upplösning eftersom det ger mig större tillfredsställelse. Den bästa jämförelsen som jag stött på idag stavas Forza Horizon 4 där "Performance Mode" tydligt visar på den skillnad som jag pratar om. 4K eller 720P på en 65-tums-OLED innebär såklart massor av skillnad och även fast jag inte måste tumma på bildflytet i Playground Games fyra, är det ett av de där superuppenbara fallen på hur mycket trevligare jag anser att det blir om jag får vrida upp upplösningen riktigt ordentligt. Ännu mer uppenbart blir det naturligtvis när jag slår mig ned framför en av redaktionens testdatorer.

The Witcher 3 är ett sådant spel (till PC, då) där jag hellre valde 4K-upplösning och maximalt med grafikpill framför hög bilduppdateringsfrekvens.

När jag under november påbörjade byggnationen av vår nya racingsimulator (tack vare hjälp från framförallt Next Level Racing samt Philips), stod valet mellan att optimera bildskärmsuppdatering eller smiska på med den högsta möjliga upplösningen. Med tanke på hur grundläggande (vi kanske till och med kan kalla dem för "fula"?) bulken av dagens bästa racingsimulatorer verkligen är (Assetto Corsa, iRacing, Rfactor 2 samt Dirt Rally är alla grafiskt gamla) trodde jag aldrig att jag skulle nå den slutsats som jag snabbt gjorde. För jag har nästan enbart kört ett ganska tungt moddat Assetto Corsa (PC, såklart) i simulatorn och jag har då kunnat välja 100 bilder per sekund i bilduppdatering och en upplösning på 1080p på tre skärmar, eller cirka 50 bilder per sekund och 4K-upplösning (gånger tre monitorer). Jag testade båda, i mängder - såklart, och kom fram till att 50 bilder inte var optimalt men tillräckligt bra för att verkligen hitta flytet i min racing, medan 4K-upplösningen över tre skärmar gav en helt annan inlevelse. Den krispigt klara, knivskarpa, högupplösta känslan i grafiken som maxupplösningen innebar gjorde att jag mycket enklare kunde leva mig in illusionen av att köra en riktig Mclaren 650S GT3 på Mugello. Och därmed har de inställningarna blivit standard i simulatorriggen.

Det är något visst med extremt högupplöst grafik proppad med fräsiga effekter och optimala system för skuggor, ljus och texturupplösning. Man förtrollas, och njuter lika mycket av grafiken i sig som av spelet i stort.

I min värld så har jag alltså vägt resultat (via maximalt bildflyt) mot realism, här. Mot inlevelse, och även om jag naturligtvis vet att i en simulator som många, många gånger per minut räknar på vad som sker i gummit i mina däck samt hur tyngdpunkten i tävlingsbilen förflyttas beroende på acceleration/de-acceleration, är det för mig ännu viktigare att verkligen känns att jag klivit in i bilen och befinner mig där, på banan. Och då hjälper fyra gånger mer bildpunkter givetvis till. Nu skulle ju detta aktiva val naturligtvis se helt annorlunda ut om 4K på tre skärmar skulle innebära att min Omen X-dator endast mäktade med att rendera låt säga 19 bilder per sekund, men ja, du förstår var jag kommer ifrån va?

Detsamma gäller när jag har lirat Battlefield V i framförallt multiplayer. Om jag når 40 bilder per sekund och därmed kan maximera all grafik och framförallt ställa upplösningen på absolut max, väljer jag hellre det än att kliva ned ett par snäpp i grafik och boosta bildskärmsuppdateringsfrekvensen till 120 bilder per sekund. Jag är en av de där tokarna som inte stör mig alls på att exempelvis Horizon: Zero Dawn eller Forza Horizon 3 inte flyter på i 60 bilder per sekund. Visst är skillnaden uppenbar och visst är det trevligt att exempelvis Call of Duty och Forza Motorsport alltid premierat bildflyt för att kunna optimera spelkänslan, men jag antar att jag helt enkelt är mindre känslig än andra rörande detta.

I Shadow of the Tomb Raider är det 4K-upplösning som gäller, rakt av.

Shadow of the Tomb Raider är ett annat exempel där jag i PC-utgåvan valde maximal upplösning med alla spelets grafiska effekter påslagna (på max) framför optimalt bildflyt. I och med det njöt jag av hur grafiskt tilltalande spelvärlden med alla detaljer Eidos senaste äventyr är under varenda liten sekund under de timmar jag tillbringade tillsammans med spelet, även fast jag såklart hela tiden visste att jag låg och darrade på cirka 40 bilder per sekund. Om jag tvingas försöka rannsaka mig själv mer än att bara fastslå att jag gillar grafik, tror jag kanske att det har att göra med att jag i grunden är grafisk formgivare/illustratör och förutom min utbildning faktiskt varit slaviskt intresserad av grafik på alla tänkbara sätt sedan tidig ålder. Jag är supervisuell som person, har ett nära-på fotografiskt minne (men kan då istället inte komma ihåg ett namn eller nummer om så mitt liv stods på spel) och kanske därför anser att inlevelse i dessa spel har så mycket mer grafisk "fidelity" att göra.

Red Dead Redemption 2 till Xbox One X innebär native-4K, vilket gör massor för inlevelsen, enligt mig.

I och med detta har jag såklart skyhöga förväntningar på den kommande generationen spelkonsoler. Playstation 5 och Xbox Two släpps säkert under nästa år och jag hoppas såklart innerligt (som vanligt) att båda tillverkarna tagit i från tårna här och inte bara nöjt sig med att smyguppgradera de viktigaste kretsarna för att på så sätt hålla nere priserna. Jag vill mycket hellre ha lyxkonsoler proppade med snordyra superkomponenter än samma kliv (igen) som Playstation 4 Pro innebar i förhållande till standard-Playstation 4. Jag skulle inte knorra för en sekund om Playstation 5 kostade 6995 kronor och var så kraftfull att det sved lite i skinnet när man startade upp Gran Turismo Sport 2 i 4K.

För med tanke på hur mycket pengar vi alla slänger ut på mobiltelefoner, datorer samt kringutrustning är det för mig inte riktigt realistiskt att tvinga ned konsolpriserna på nya enheter så som det sett ut på sistone och som konsument ändå kräva toppmodern supergrafik. Jag vill ha mer, istället. Maximera potentialen.

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy