Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
artiklar

Best of Halo

I en ny artikelserie kommer vi på redaktionen kora de fem bästa titlarna i en rad stora, älskade spelserier. Först ut är Bungies stilbildande dunderföljetong...

(5) Halo Wars 2
2017 / PC, Xbox One
Än idag kan vi höra diskussionen om combon mus och tangentbord eller handkontroll är bäst för förstapersonsskjutare. Trots allt handlar det nog mest om preferens i slutändan, där två analogspakar visat sig vara ett fullgott alternativ. Däremot råder det ingen som helst tvekan om att mus och tangentbord är fullständigt och totalt 100% överlägset i realtidsstrategi, så till den milda grad att genren av många betraktas som ospelbar till konsol. Men dessa människor har missat en liten detalj, nämligen Halo Wars. Redan med det första spelet lyckades då Microsoft-ägda Ensemble Studios bevisa att man med ett smidigt spelsystem kan göra genren riktigt njutbar även med handkontroll, och det kom att bli det mest sålda realtidsstrategispelet till konsol hittills.

Uppföljaren lät dock vänta på sig och först åtta år efteråt var det dags igen. Den här gången hade utvecklaren bytts till Creative Assembly, vilka som bekant är experter på realtidsstrategi, medan 343 Industries bistod med sin expertis. Resultatet blev ett otroligt påkostat spel som hade både en underhållande och faktiskt även spännande kampanj (vilken även gick att spela co-op!) som lät oss tampas med Halo-världens kanske allra bästa fiender - Brutes. Till detta fanns sedan fleras sorter av varierad multiplayer, vilket borgade för ett livligt community online. Det mest nyskapande var Blitz som lät oss påverka förutsättningarna inför matcherna, men även Domination var otroligt underhållande, samt att vi här även hittade klassiker i Halo-sammanhang som Deathmatch. Sammantaget var och är Halo Wars 2 en riktig höjdare som sedan lanseringen 2017 byggts ut med ännu mer DLC och idag är det ribban för hela genren när det kommer till konsolspelande.

(4) Halo 2
2004 / Xbox
Med Halo hade Bungie skapat ett stycke spelhistoria, men så kallade "one hit wonders" finns det gott om och för att det skulle bli en klassisk spelserie behövdes såklart även lika suveräna och nyskapande uppföljare. Och det fick vi. Nästan i alla fall. För medan Halo-serien är tämligen unik på det sättet att både singleplayer och multiplayer är lika viktiga komponenter, så hade Halo bara ett fåtal banor för multiplayer, nästan ingen statistik över matcherna, få spelsätt och inget onlinestöd. Däremot hade det, möjligen i konkurrens med Half-Life, genrens bästa kampanj. Till Halo 2 var rollerna ombytta. Bungie hade haft det tufft med spelets singleplayer och inför utannonserande av spelet hade de dessutom tvingats jobba månader på en sekvens i spelet som sedan saknades i den färdiga produktion - som dessutom var nedgraderad. Nu var singleplayer fortfarande fantastiskt bra i Halo, missförstå oss ej, men det kunde inte matcha föregångaren. Istället var det multiplayer som blev revolutionen i fallet Halo 2. För första gången till konsol fanns det nu ett riktigt genomarbetad onlineläge med extra allt, där det dessutom drällde av fordon och liknande. Överlägsenheten var total Halo 2 och kom att bli den självklara ribban alla andra fick jobba mot när det kom till just multiplayer online. Och när spelet väl fick sin överman - var Bungie och Master Chief återigen inblandade, men det får ni läsa mer om längre ned på denna lista.

(3) Halo Reach
2010 / Xbox 360
Det finns otaliga böcker baserade på spel, men få av dem är egentligen mycket mer än kiosklitteratur främst avsedda för fansen. Boken Halo: The Fall of Reach kom dock redan innan Halo: Combat Evolved släpptes och är något så ovanligt som en riktigt välskriven och genomtänkt scifi-historia alla kan ha glädje av utan att bry sig om Halo. När Halo: Combat Evolved släpptes fick vi sedan uppleva Master Chief på toppen av sin karriär, något som efterföljdes av Halo 2 och till sist 3 där sagan avslutades.

Bungie, som vid det laget begärt skilsmässa från Microsoft och gett dem vårdnaden om Halo, hade dock kontrakt på två spel till, där det ena var Halo 3: ODST och det andra Halo: Reach. Förstnämnda var en underhållande spinoff där vi för första gången fick spela som något annat än en Spartan-krigare, men Halo: Reach var något helt annat. Här återvände Bungie till ursprungsberättelsen för att låta oss uppleva en mörk och ondskefull saga utan lyckligt slut, och gjorde det med överlägsen spelmässig variation, bland annat innehållandes rymdstrider i rymdskepp. Halo: Reach var definitionen av episkt där en liten skara superhjältar mot omöjliga odds en efter en blev "missing in action" (Spartans dör aldrig, så är det). Efter den stundtals nästan rysliga och grymma berättelsen fått sitt blytunga slut återstod sedan en fullständigt makalös multiplayerkomponent med både Firefight och Invasion som flyttade gränserna för multiplayer. Bungies resa med Halo-serien kunde omöjligen ha fått ett bättre slut, och för oss på redaktionen är det än idag tradition att spela igenom Halo: Reach en gång om året och flyga Falcons över New Alexandria för att återigen påminnas om att all skönhet snart bara är ett minne blott.

(2) Halo 3
2007 / Xbox 360
Efter två fantastiska spel var förväntningarna rättfärdigat extremt höga. Men på något sätt lyckades Bungie ändå överträffa dem. Allt var perfekt upplagt för vad som skulle vara den avslutande striden mot Covenantena och "The Flood". Och vilket storslaget äventyr vi bjöds på. Vem minns inte den episka striden mot Scaraben? Vem minns inte när vi försökte fly ringen, som höll på att fallera, i en halvt-om-halvt sönderskjuten Warthog?

Men trots att kampanjen i spelet var utomordentligt bra så är det ingen hemlighet att det var allt det andra, och framförallt flerspelarläget som stal showen. Allt som gjorde matchmaking i Halo 2 fantastiskt var till denna utgåva polerat, förfinat och förbättrat likt en finslipad diamant. Välbalanserade, intensiva, och extremt skicklighetsbaserade spellistor fick Halo 3 att göda den växande e-sport scenen. Unika, lättillgängliga samt variationsrika spelsätt som Infektion och Griffball bjöd in alla till den växande skaran av Halo-fanatiker. Till råga på allt fick vi Forge så väl som ett trevligt fildelningssystem som tillät oss att spela Halo på sätt vi aldrig kunnat föreställa oss. Det fanns helt enkelt något som lyckades hålla kvar alla typer av spelare. Om du tröttat på intensiva bataljer i Lone Wolf eller Team Slayer, var det bara att hoppa över till en av dina vänner online som spelade Rocket-Race. Om du och dina vänner hade en minnesvärd match i Big Team Battle var det bara att spara klippet. Vapenkänslan har kanske aldrig varit bättre, ikoniska kartor som The Pit var väldesignade, unika samt klockrent balanserade, och grafiken så väl som musiken var storslagen på klassiskt Halo-maner. Vi kan fortsätta hylla spelet i evigheter. Därför är det smått sinnessjukt att Halo 3 inte lyckas vara högre på denna lista och det säger väldigt mycket om hur fantastiskt Bungies ringuniversum är. Detta var dock Master Chiefs storhetstid som många av oss Halo-fantaster håller väldigt, väldigt nära hjärtat.

(1) Halo: Combat Evolved
2001 / Xbox
I många fall genom spelhistorien är det de där problemkantade evighetsprojekten som resulterat i de främsta spelen, åtminstone om vi kikar specifikt på actiongenren. Kolla bara på Prey, som tog nio år att slutföra och genomgick flertalet olika faser innan det blev spelet som vi fortfarande (på regelbunden basis) hyllar. Eller varför inte Half-Life, som gjorde ungefär samma resa. Bungies storstilade Xbox-debut var till en början att Mac-exklusivt strategispel, som efter ett par år förvandlades till ett actionäventyr sett ur tredjepersonsperspektiv innan Microsoft klev in, köpte spelet samt studion och i slutändan släppte lös en krigsgrön supersoldat på sin färska debutkonsol, en spelupplevelse som skrev om regelboken för hela genren. För även om man uppskattar Halo: Combat Evolved så pass mycket som vi på Gamereactor gör, eller inte, går det liksom inte att blunda för det faktum att Jason Jones, Alex Seropian, Michael Salvatori, Martin O'Donell, Joseph Staten samt Jaime Griesemer skrev spelhistoria med Master Chiefs premiärtur och detta tack vare en lång lista på fantastiska prestationer och idéer. Bungie var de första utvecklarna som på riktigt fick en typisk PC-speltyp av fungera till konsol, de första som på riktigt lyckades tämja FPS-mekaniken med en handkontroll och tillsammans med de öppna, stora, vidsträckta miljöerna, den fenomenala spelkänslan inklusive den strålande, unika vapenfysiken, den otroliga grafiken samt episka atmosfären - gjorde de saker med Halo: Combat Evolved som spelvärlden aldrig kommer att glömma. Det var och förblir ett actionmästerverk och kronjuvelen i Microsofts idag proppsmockade spelbibliotek.