Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

På besök hos Thunderful Publishing

Efter att ha kramats i en kvart och blockerat ingången för de andra influgna speljournalisterna stegade Kim och André in på Thunderful-kontoret i Göteborg. Det skulle bjudas på speltester, maskinkaffe och gott snack från en rad olika spelutvecklare. Väldigt gott snack...

Tystnaden från de nedlagda båtsvarven är slående. Lukten av krogrester från andra långgatan och det distinkta näsrotskittlandet av fisk slår upp i snoken på ett trevligt sätt medan jag vinkar till Conny, Bobby och Ronny som har sålt hälleflundra vid kajen i nästan tre generationer. Någonting bryter dock det säregna västkustoset. En fräsch hufvudstadsodör, blandningen mellan Dubbel-Dusch och skovax. Det är Kim Orremark. Han står där framme utanför ingången till Seko, barnavårdscentralen och Transportarbetarnas Riksförbund och tittar varmt på mig. Vi ska tillbringa dagen hemma hos Thunderful Publishing som har lokaler i en tjusig byggnad längs med Göteborgs hamninlopp, för att testa flera spel från olika utvecklare som utgivaren praktiskt nog har samlat under ett och samma tak, dagen till ära. Du har redan läst om några av våra bravader i form av förhandstitten på Steamworld Quest och Ghost Giant, men det finns mer att berätta vilket vi tänkte göra i en tudelad artikel: Jag (André) om den koffeinfyllda förmiddagen, och Kim om den matkoma-signerade eftermiddagen.

Theodor darrar fortfarande på rösten efter beskedet om att rådande världsmästaren (på en av banorna) i Hellfront: Honeymoon befinner sig i samma lokal.

Vi stegar in på kontoret och möts direkt av de tre pärlorna tillika eldsjälarna Alexandra, Andreas, och Paulina som tillsammans kom att lotsa oss igenom den spelsprängfyllda dagen på ett spektakulärt sätt. Schemat är tajt, så vi tar genast plats i en stor halvcirkel som formats runt de tre storcheferna Brjann Sigurgeirsson (Image & Form), Klaus Lyngeled (Zoink) och Ed Valiente (Thunderful) medan de håller i sitt välkomsttal.

Jag lyssnar hängivet på vad vi ska bjudas på under dagen, ända tills jag ser i periferin att Kim har inlett en diskret sidledsvandring mot mig, varpå han lägger helskägget rakt i mitt öra: "Du, varför är vi de enda som har skor på oss?" Han har rätt. Alla i den 30 man starka halvcirkeln runt morgontalet har vita tygtofflor på sig, medan Kim och jag står längst bak i gruppen med nedregnade storgaloscher som riktiga tonårsförbrytare. Paniken stegrar. "Hur ska vi förklara för Petter att vi blev utslängda redan under första kvarten?"

Brjánn Sigurgeirsson visar upp Anthill som kommer till Switch någon gång under 2019. Kavaj-Kim och snubben med stadens minsta vader är spelsugna.

Efter talet iscensätter vi en smidig och agentlik operation och tar sedan plats på golvet i bara strumpor, något tryggare än innan. Vi klarade oss. Vi är fria att röra oss obehindrat och icke-ifrågasatta i lokalen, vilket jag utnyttjar till att rusa fram till två rediga grabbar i Hellfront: Honeymoon-tröjor. Jag älskar Hellfront med sin mustiga spelmusik och simpla men utmanande spelbarhet och förklarar genast att jag minsann innehar världsrekordet (med tjugo sekunder från tvåan) på en av banorna. De är mycket, mycket imponerade av denna osannolika bravad, och vi avslutar pratsessionen med att lira ett par omgångar tillsammans med ett gäng spelskribenter från England. Skygoblin-snubbarna Theodor och Mathias är rent omöjliga att rå på i det explosiva flerspelarläget, men trots att jag kanske inte levererar på plats kommer vi överens om att Gamereactor minsann ska besöka deras spelstudio på Lindholmen någon gång under våren. Den officiella agendan blir att snacka om hur utvecklingen gick med Hellfront, medan jag förstås ska försöka luska fram vad Skygoblin-studion har för läckra framtidsplaner.

Designen, färgerna, animationerna, stridsmekaniken... Det finns otroligt mycket gott att säga om Steamworld Quest: Hand of Gilgamesh som kommer att släppas till Switch, i år.

Efter lunch bussas vi in i ett rum där underbara Steamworld Quest visas upp av Julius Guldbog från Image & Form. Jag har inte samma mastiga Steamworld-meriter som Kim men Dig 2 spelas flitigt än idag och Quest känns helt fantastiskt medan vi testar det på varsin Switch-dosa. Designen och animationerna är orimligt vackra och den spelkortsbaserade stridsmekaniken har ordentligt med potential för att bjuda på riktigt taktiska, svåröverkomliga strider som inte bara fokuserar på hur hårt du har grindat upp dina karaktärer, utan att du faktiskt måste tänka efter, ordentligt, innan du dunkar ut spelkorten i plytet på överdimensionerade svampfiender. Det som fångar mig mest under spelsessionen är dock själva dialogen, där en av hjältinnorna narraterar sig själv som den oövervinnliga sagohjälte hon tror att hon är, vilket irriterar hennes följeslagare ganska kraftigt. Varenda dialogruta har en humoristisk underton, och intervjun vi kör med Julius under tiden avbryts ständigt av att jag inte kan hålla mig för garv medan de två robot-karaktärerna lunkar runt i skogen på jakt efter mintsvamp(?). Både jag och Kim är våldsamt överens om att en japansk rollspels-spinoff är helt rätt väg att gå för Steamworld-universumet, framförallt när spelkortsstrider har blandats med i kompotten på ett helt underbart sätt.