Best of Legend of Zelda

(5) The Legend of Zelda: Breath of the Wild
2017 / Nintendo Switch
Det pratas ofta om att återgå till rötterna när en serie nått nummer x i en valfri spelserie och The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett spel som väljer att gå hela vägen tillbaka till originalet med naturligt och dynamiskt utforskande. Bara minuter in så är det frihet och kreativitet som leder oss ut i Hyrule. Detta är Nintendos första staplande steg ut i en systemdriven öppen värld där allt som väder och vind har en inverkan på vad vi kan och inte kan göra och endast vår fantasi sätter den faktiska begränsningen. Detta är en levande värld för Link att ta reda på vad det är som hänt och sakta växa med spelaren i styrka och erfarenhet. Breath of the Wild imponerar inte bara i hur det tacklar sin genre utifrån mer moderna trender och tekniska detaljer, det är också ett spel som samtidigt vågar lämna det mönster A Link to the Past lämnat efter sig och experimentera på både gott och ont. Allt med samma öppna design, detaljrikedom och mål i syfte. Det uppmuntrar hela tiden att vi ska testa nya saker och se vad för resultat som ramlar ut leksakslådan Nintendo snickrat ihop åt oss. Det kanske saknar våra klassiska dungeons och skatter från fornstora dagar men i utbyte får vi fler och nya sätt att interagera och leka med allt vi ser på. Något så enkelt som att kunna tända eld på gräs för att skapa varmluft som vi med vår glidare kan använda för att nå nya höjder, använda magiska eldvapen för att undvika kyla eller använda din sköld för att åka snowboard ner för ett berg. Det är ett spel som konstant uppmuntrar oss att testa oss fram på ett lekfullt sätt vi sällan får skåda idag.

(4) The Legend of Zelda: Wind Waker
2003 / Gamecube
Det var spelet ingen egentligen ville ha. Nintendo hade på mässan Space World år 2000 visat upp en då vansinnigt läcker sekvens där en med dåtidens mått halv realistisk Link slogs mot Ganondorf. Det var visserligen bara ett kort klipp, men att det skulle bli världens bästa spel var det inte ens någon diskussion om. Året därpå var det dock dags att visa upp Wind Waker och borta var all fotorealism som istället hade bytts ut mot cel-shading med en aningen udda grafikstil. Folk var gränslöst besvikna, medan andra hyllade Nintendo för att de gick sin egen väg. När spelet väl släpptes var dock den mesta kritiken som bortblåst. Wind Waker bjöd nämligen på ett överraskande jordnära Zelda med betydligt stora mysterier och en fullkomligt underbar värld att utforska. Sistnämnda gjordes företrädelsevis med båt och hela havsbottnen var full med hemligheter. Somliga tyckte visserligen att resorna tog för mycket tid, själva kunde vi bara applådera att Nintendo vågade göra ett spel som vågade erbjuda saker i ett lugnare tempo och som så sakteliga avslöjade ett av de bästa Zelda-äventyr vi någonsin upplevt.

(3) The Legend of Zelda
1986 / NES
När Shigeru Miyamoto som barn lekte i grottorna utanför sin hemby, hade han naturligtvis inte en tanke på att hans erfarenheter något decennium senare skulle leda till en av tidernas bästa och mest inflytelserika spel. I The Legend of Zelda axlade vi rollen som den då helt okände Link, som sin vana trogen kom oförberedd till äventyrandet. Lyckligtvis fanns en vänlig främling som med de idag bevingade orden "It's dangerous to go alone! Take this." skickade iväg honom på en historia som väl egentligen inte är klar än idag. Det är fortfarande lika underbart att som Link utforska grottor, besegra bossar som kräver lika mycket från hjärnan som avtryckarfingret och bara vandra omkring till Koji Kondos ikoniska toner. Än idag ställer sig en kollektiv redaktions armhår sig i givakt av trudelutten som spelas när en kista öppnas och att utforska Hyrule är något slags slutdestination för hur bra ett spel kan bli. Alla dess ingredienser fanns på plats redan 1986 då The Legend of Zelda släpptes loss till NES och resten kan bara beskrivas som historia.

(2) The Legend of Zelda: Ocarina of Time
1998 / Nintendo 64
Ett av världens bästa spel, någonsin. En sån där klassiker som vi aldrig kommer glömma. Ett spel som på riktigt satte Nintendo 64 på kartan. Ett spel som nu, 20 år senare, fortfarande får delar av redaktionen att rysa av välbehag. The Legend of Zelda: Ocarina of Time prickade rätt på i princip alla punkter av vad som gör ett äventyrsspel bra - och gjorde rubbet bättre. Det är svårt att sätta det svettiga fingrarna på exakt vad det är men berättelsen var gripande från första bildruta, grafiken var otrolig, tempot var perfekt, balansen mellan fri utforskning och den linjära vägen fram gjorde äventyret unikt för alla och tempel-delarna var precis lagom utmanande. Nintendo och Shigeru Miyamoto tog in Zelda(och link) i 3D på riktigt och utan att överdriva, det 20 år gamla äventyret är fortfarande ett av världens bästa spel.

(1) The Legend of Zelda: A Link to the Past
1991 / Super Nintendo
Det är en märklig tanke att försöka greppa egentligen, men det fanns faktiskt en tid när det endast existerade två stycken Zelda-titlar här i världen, och båda spelen var dessutom extremt olik varandra om man ser till deras spelmekanik. Originalet, och tillika den allra första delen i serien, var nämligen ett öppet fantasy-äventyr sett från ett fågelperspektiv samtidigt som uppföljaren The Legend of Zelda II: The Adventure of Link fokuserade på plattforms-moment från en 2D-vy blandat med intensiva action-sekvenser. Denna extrema skillnaden gjorde sedan att en hel del frågetecken uppdagades gällande vilken inriktning följetongen skulle ta när det väl vankades en tredje del, och det blev såklart inte mindre spännande med tanke på att det kommande äventyret skulle vara ett dragplåster för Nintendos nya konsol (Super Nintendo) och därtill hamra hem grundkoncepten för vad serien egentligen stod för. Skulle det bli en fortsättning på The Adventure of Link eller kanske en utveckling av originalutförandet från 1986? En stor del av beslutet föll slutligen på Takashi Tezuka, mannen som i samarbete med Shigeru Miyamoto svarvade fram NES-pärlorna Super Mario Bros samt The Legend of Zelda , och tillsammans valde de kreativa japanerna att skapa The Legend of Zelda: A Link To The Past - en direkt vidareutveckling av konceptet de båda delade sedan allra första början.

A Link To The Past tog sedan inte bara ett enormt kliv i kontrast mot sina föregångare utan det var även ett monumentalt steg för TV-spel som underhållningsform överlag. Den öppna världen var som exempel, fylld av en känsla av liv vi tidigare aldrig hade upplevt i en virtuell verklighet och varje buske, träd och fiende-karaktär andades av en mysryslig finess i dess simpla, men ack så inbjudande, presentation. Det fanns sedan ett helt annat fokus på utforskade och pussellösning än vad vi tidigare upplevt där varje tempel hade unika problem att knäcka och bossar med säregna svagheter att utnyttja. Addera slutligen in det faktumet att det var här många av seriens mest älskade låtar (Kakariko Village och Zelda's Lullaby som exempel) skulle spelas upp för allra första gången, och det blir svårt att ignorera inverkan A Link To The Past hade på kommande Zelda-spel och andra framtida genre-konkurrenter överlag. Visst, Ocarina of Time gjorde mycket som A Link to The Past mäktade med (fast i tre dimensioner), men i slutändan väljer vi ändå att kora SNES-mästerverket som seriens Opus Magnum då det är få spel som känns så genomgående perfekta från start till mål som Links tredje resa genom Hyrule.

Vilka fem Zelda-spel är dina personliga favoriter?