Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

Dagens nostalgi sätter krokben för spelvärlden?

Allt gammalt är nytt i spelvärlden och Hegevall ifrågasätter ifall detta verkligen är rätt väg att gå...

Jag är en nostalgiker av rang. En riktigt sådär mossig gammal skitgubbe. Jag älskar att djupdyka i mina gamla spelrelaterade barndomsminnen, sitta och dagdrömma mig bort till en tid så okomplicerat rekorderlig att det största bekymret som mitt liv rymde var det faktum att jag inte klarade av att panga ihjäl Moderhjärnan i slutet av Metroid. Och ja, just på grund av detta har jag applåderat det faktum att allt gammalt nu är nytt inom spelindustrin. Allt. Alla gamla hjältar slår tillbaka. Så gott som alla gamla klassiker görs om. Reboots, remakes och HD-versioner sprutas ut på spelhyllorna och jag är väl den av oss på redaktionen som betygsatt flest av dem. Men så började jag fundera för ett par veckor sedan om detta riskerar att stävja och i slutändan bromsa upp den framåtanda och det nytänks som denna industri så desperat behöver? Nostalgin kanske håller oss tillbaka, den kanske är direkt negativ?

För det går ju absolut argumentera för att det kanske gått lite långt nu, som det sett ut på slutet. Eller vad tycker du? Det läggs just nu hundratals miljoner på att från grunden bygga om den gamla axelryckningen Earthworm Jim medan det för ett litet år sedan släpptes en påkostad nyversion av skräpspelet Bubsy (som inte var bra i början av nittiotalet och inte heller övertygade i form av Bubsy: The Woolies Strike Back). Microsoft lägger mängder av resurser på Battletoads, också. Detta medan Activision strött ned pengar i det bottenlösa hål som stavas Crash Bandicoot N Sane Trilogy samt Spyro: Reignited Trilogy medan Black Forest Games skrämde liv i skämsspelet Giana Sisters för något år sedan. Utöver det gör 2D-Oddworld comeback snart precis som Crash Team Racing. Frågan är... Behöver vi detta?

Backar vi för långt tillbaka, har vi fastnat i gamla hjulspår när det nu görs nya versioner av Final Fantasy VII, Silent Hill samt Resident Evil 3 istället för att lägga pengar och resurser på nya upplevelser, nydanande spelmekanik och innovation? det enda behöver ju såklart absolut inte utesluta det andra men om vi kikar på Hollywood har ju remake-trenden i mångt och mycket gjort att filmvärlden stagnerat sett till nya typer av upplevelser baserade på spännande originalidéer. Nintendo gör om Wii U-spelet New Super Mario Bros. U Deluxe för att kunna släppa det till Switch och med tanke på att hela New Super Mario-serien är återanvända, gamla 80-talsidéer med pannkaksplatta 2D-banor och samma fiender som i NES-spelet - börjar det kännas som en parodi, nästan. Som meta-komik. En remake på en remake, baserat på en gammal remake.

Den kommande nyversionen av Playstation-mästerverket Final Fantasy VII har (enligt envisa rykten) redan kostar över 500 miljoner kronor att utveckla och är långt ifrån färdigt. Det delar dessutom inte alls den där gulliga estetiken från originalspelet vilket känns som en chansning.

Nyversionen av System Shock finansieras delvis via Kickstarter-pengar och även om jag gillade originalet har jag svårt att se vilka som ska spela det här. Det känns som gammal skåpmat. Tyvärr.

Nyversionen av Capcoms gamla ninjaspel Onimusha släpptes tidigare i år och det var verkligen ingen som brydde sig, alls.

Crash Bandicoot N Sane Trilogy var förvisso en väldigt välgjord nyversion av tre gamla klassiker. Utvecklarna hade format allt från grunden och här på Gamereactor delade vi ut ett högt betyg. Men frågan kvarstår - Hade någon verkligen gett om detta spel?

Battle Toads har aldrig varit bra. Någonsin. Ändå har Rare redan lagt flera års utveckling på en kommande re-boot som jag tippar kommer att glömmas bort snabbare än självaste Sea of Thieves.

Kommande Oddworld: Soulstorm är alltså en uppföljare på re-maken baserad på Playstation-klassikern Oddworld: Abe's Odyssey. Allt gammalt är nytt, igen. När nya koncept inte fungerar fungerar det idag alltid bra att backa bandet och även om jag är sugen på Soulstorm känner jag lite här som i fallet Battletoads och System Shock. Har någon bett om detta? Jag tror ärligt talat inte det.

Gamla Playstation-spelet Medievil var ärligt talat inte särskilt bra för 25 år sedan och jag tvivlar starkt på att det kommer att kännas särskilt mycket bättre i påkostat omgjord form.

Resident Evil 2 får lov att bli undantaget här, som verkligen visade hur en ordentlig nyversion ska se ut. Capcom byggde ut originalspelet tillräckligt mycket för att det skulle kännas nyskapande, fräscht och expansivt. Här på Gamereactor korade vi ju detta till tidernas bästa remake, något som naturligtvis står sig.

Spyro-trilogin som släpptes till Playstation 4 och Xbox One under fjolårshösten var förvisso välgjord, men känns redan plågsamt bortglömd. Hade det inte varit bättre att lägga allt detta krut på något nytt istället?

Nintendo har börjat uppgradera Wii U-spel och släppa dem till Switch. Spel som i fallet New Super Mario Bros redan för ett antal år sedan kändes som remakes. Detta känns lite som att backa i utvecklingen.

Earthworm Jim har gjorts om i omgångar (på bilden till PSP) och kommer nu alltså att göras om - igen. Släpps till hösten (mer än så vet vi inte).

Jag vet, jag låter nästan bitter här. Som någon som klagar på saker bara för att ha något att gnälla över, och det var verkligen inte meningen. Jag börjar bara känna ett sug efter framåtanda på ett annat sätt än det som utannonserats under 2019. Hur känner du?

View comments

Loading next content