Spider-Man: Homecoming vs Spider-Man: Into the Spider-Verse

Spindelmannen på den vita duken har haft en lite krokig väg genom åren. Sam Raimis film från 2002 är en otroligt underhållande superhjältefilm, med en lagom mängd trams - samtidigt som den gör ett bra jobb att engagera tittaren. Uppföljarna är inte lika roliga. De är i nästintill vedervärdiga styggelser till filmer, även om det finns ett visst underhållningsvärde i att se dessa tågkrascher.

Sony fick sedan för sig att starta om serien helt och hållet, och istället för den då sextioåriga Tobey Maguire slängde de in Andrew Garfield istället i rollen som Spindelmannen. En av de mest överskattade skådespelarna i modern tid, visst? Den första filmen var någorlunda okej, sedan gick det bara utför. Men skam den som ger sig! En ny Spindelmannen skulle skapas, igen. Förvirrande? Ja lite kanske. Denna gång introduceras han i Captain America: Civil War - vilket gör honom till en del i Marvels filmuniversum, och inte Sonys egna lilla livbåt.

Tom Holland är den nya Spindelmannen, och än så länge har han övertygat rejält. Om vi bortser från Marvels Spindelmannen så finns det en liten avstickare i form av filmen Spider-Man: Into the Spider-Verse. Detta är alltså en helt och hållet datoranimerad rulle där vi får följa olika versioner av Spindelmannen, med fokus på Miles Morales. Både Homecoming och Spider-Verse är två ruskigt fina filmer. Men vilken spindel har mest bett i sig? Läs vidare om du vill veta svaret.

[1] Karaktärer
Det är svårt att inte dras med i alla de sprudlande karaktärerna i Spider-Verse. Vi har ju att göra med olika versioner av Spindelmannen, trots allt. Även en kvinna och en gris. Kortfattat så går filmen ut på att det uppstår en "spricka" i någon form av apparat som gör att olika tidslinjer kolliderar, eller olika universum. Vem vet? Lika ologiskt som redaktions-Henrics relation till fläsksvålar. Men så är det. Alla dessa karaktärer har sin egen unika stil, både i deras personliga uttryck - men även hur de animeras. Vilket är en ball idé. Speciellt tilltalande är noir-versionen av Spindelmannen, som spelas av Nicholas Cage. Mycket, mycket lustigt. Stjärnan är Miles Morales, som har tagit över manteln efter att Peter Parker gått ur tiden - och det är spännande att se honom brottas dels med sina egna problem, och de som uppstår i och med att alla tidslinjer kolliderar. I Homecoming är det som sagt Tom Holland som gestaltar Mr. Spindel, och han gör ett mycket bra jobb överlag. Han är förmodligen den mest övertygande Peter Parker vi sett i en film om Spindelmannen fram till nu. Utöver Peter så får vi följa hans bästa vän Ned, som är en av de charmigaste sidokaraktärerna i en Marvelfilm sedan jag vet inte när. Skurken spelas av en underbar Michael Keaton, som är lika stabil som vanligt. Tänka sig att Marvel faktiskt kan göra bra skurkar om de lägger manken till. Både filmerna innehåller väldigt trevliga karaktärer, men jag tycker nog ändå att Spider-Man: Into the Spider-Verse drar det längre strået i och med den stora variationen. [Vinnare: Spider-Man: Into the Spider-Verse]

[2] Design
Denna kategori kan ju te sig lite märklig när Spider-Verse är en otroligt stiliserad film som i mångt och mycket bygger på sin design, medan Homecoming är en aningen mer slätstruken Marvel-film. Med allt vad det innebär. Men det betyder inte att den sistnämnda är en ful film. Inte alls. Designen på Spindelmannens dräkt är härlig (tills han får den fula och uppgraderade dräkten av Tony Stark). Vulture ser supercool och skräckinjagande ut i sitt flygande exoskelett. Den stora fördelen med Spider-Verse är verkligen den övergripande estetiska designen. Snacka om en unik stil som vi inte riktigt har sett i animerad film tidigare. Varje bildruta är som ett litet konstverk i sig, och det märks att skaparna har lagt ner hjärta och själ för att göra den här filmen så snygg som det bara går. Spider-Verse är fullproppad med små detaljer som verkligen får hela filmen att lyfta till en nivå bra många steg högre än Homecoming i denna kategori. [Vinnare: Spider-Man: Into the Spider-Verse]

[3] Berättelse
När jag väl tänker efter så har jag svårt att hitta orden som sammanfattar handlingen i Spider-Verse. Det är förvirrande utan motstycke, och det känns i ärlighetens namn väldigt ologiskt. Men kanske lika ologiskt som att en radioaktiv spindel biter en tonåring och ger honom superkrafter. Vi får helt enkelt köpa att det finns flera olika tidslinjer - och flera versioner av Spindelmannen. Det är en väldigt kittlande tanke att bygga en film kring detta tema, och för det mesta fungerar det. Även om det är förvirrande. Det ska dock medges att berättelsen i Spider-Verse antagligen är filmens svagaste sida. I Homecoming fungerar det destobättre. Vi behöver inte dras med den sedvanliga uppbyggnaden av Spindelmannen som innefattar Bens död och hur han får sina superkrafter. Den biten kan vi redan. Vi introduceras till en ung Peter Parker, som redan har blivit Spindelmannen. Tony Stark har tagit grabben under sina vingar, men Peter känner att han inte får tillräckligt med ansvar i sin roll som superhjälte. Detta är ett genomgående tema i filmen. Det och att Vulture gör livet surt för invånarna i New York. Homecoming är i mångt och mycket en småskalig film, som inte handlar om intergalatiska hot och allt vad det innebär. Det är en film om en tonåring i New York - med en nedtonad skurk som fungerar ypperligt. [Vinnare: Spider-Man: Homecoming]

[4] Skurkar
Helt ärligt. Vad är en superhjältefilm utan balla skurkar? I Spider-Verse finns det ett helt gäng med dem. Bland dessa finner vi bland annat Kingpin, Doc Ock, Tombstone, Prowler och Green Goblin. Scenen när Spindelmannen slåss mot Green Goblin är så otroligt snygg och välgjord att vi fick hämta en hink för att fånga upp allt saliv som rann ut ur Petters mun under sitt biobesök. Och det bästa av allt? De är förhållandevis välskrivna. Vid en första anblick kan man tro att det skulle bli rörigt med så många skurkar i en och samma film. Men det fungerar. Väldigt bra dessutom. Homecomings rollbesättning av ondingar är lite mer blygsam. Det är Vulture som är huvudskurken - och Shocker slängs in på ett hörn. Men det är inte fy skam, för Michael Keaton gör ett utomordentligt bra jobb med att gestalta detta flygfä. Vi förstår hans motiv. Han är inte ond för sakens skull, och ur vissa avseenden är det svårt att ens kalla honom för ond. Vulture är en av de bästa skurkarna i Marvels filmuniversum, så är det bara. Men det går inte att blunda för att Spider-Verse stoltserar med ett större gäng skurkar - som alla är intressanta. Taskigt läge, Vulture. [Vinnare: Spider-Man: Into the Spider-Verse]

[5] Actionsekvenser
Vad vore en superhjältefilm utan riktigt fläskiga actionsekvenser? Lyckligtvis innehåller båda spindel-filmerna sin beskärda del av explosioner och slagsmål. Spider-Verse är helt och hållet animerad, ju. Vilket gör att det finns en helt annan lekfullhet i actionscenerna jämfört med Homecoming. Med det sagt är det knappast ont om CGI i Homecoming. Vi får ta del av en rad häftiga scener där Spindelmannen slåss mot Vulture, eller hur vår hjälte febrilt försöker att lappa ihop en färja som blivit kluven i mitten. Actionsekvenserna är välgjorda och inte sådär dunder-överdrivna. Vilket är bra. I Spider-Verse är de sannerligen överdrivna, men i sin kontext fungerar det utmärkt. En svår strid, men jag tror faktiskt att Spider-Verse kammar hem denna kategori också. Det är välgjort så in i bomben. [Vinnare: Spider-Man: Into the Spider-Verse]

Vinnare: SPIDER-MAN: INTO THE SPIDER-VERSE
Marvel gjorde ett utomordentligt bra jobb med att föra in Spindelmannen i sitt filmuniversum, och jag har egentligen inte så mycket att klaga på gällande filmen. Men Spider-Verse är den bättre filmen. Framförallt för att den vågar sig på någonting helt nytt som vi inte riktigt sett tidigare i genren.