Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
artiklar

Årets Hittills Bästa Filmer (Del 2)

Vi fortsätter att kora vad vi anser vara årets bästa filmer - än så länge...

Avengers: Endgame
Regi: Joe & Anthony Russo
Det är många av oss på redaktionen som står fast vid att Infinity War egentligen är det bättre actionäventyret, men det innebär inte att Endgame på något sätt skulle vara en dålig film. Helt tvärtom, faktiskt. Endgame är en känslosam och lekfull epilog till en lång era superhjältar som lyckas ta vara på de små stunderna och Russo-bröderna räds inte att leka med olika genrer och stilar för att skaka bort den där nedriga stelheten som många Marvel-rullar lidit av på sistone. Vi älskade hur den deppiga första akten plötsligt förvandlades till en skojig tidsheist och övergår sedan till en av de mest spektakulära slutstriderna vi någonsin har sett i en Marvel-film, som med skalan från Sagan om Ringen-filmerna, en rejäl dos fanservice och en jublande biopublik gjorde bioupplevelsen till något alldeles extra.

The Favourite
Regi: Yorgos Lanthimos
Dogtooth-regissörens kritikerhyllade kostymdrama blev även en självklar favorit för oss på redaktionen, som förtrollade oss med sin giftiga tunga och burleska barockkomedi. Det fanns en kvickhet i manuset som gjorde traingeldramat mellan Emma Stone, Rachel Weisz och Olivia Colman så där bitskt, syrligt och snuskigt på ett alldeles utsökt vis och som även gjorde den pudrade perukpolitiken till något härligt skandalöst, där en konventionell ballsalsdans kan förvandlas till en funkig balett och ett modernt sinne för ironi letade sig in mellan sidenlakanen. Ändå är det Oscarsbelönade Colman som gjorde allra störst intryck på oss, som i sin bräcklighet och osäkerhet gestaltade en djupt sorgsen karaktär med nyanser och emotionellt djup. The Favourite är med andra ord en kunglig satir med massor av identitet.

Midsommar
Regi: Ari Aster
Anledningen till att denna lista dröjde var för att vi ville hinna se Hereditary-skaparens nya skräckis innan vi spikade vår lista, vilket visade sig vara värt väntan. Ari Aster sätter Sverige på filmkartan på både gott och ont i en underbart vrickad tolkning av våra oskyldiga midsommarfasoner i sann Wicker Man-anda, där Aster blandar hednisk leklystenhet med riktigt rysliga dödsscener och oväntat mycket humor i en rejält trippig och personlig liten sommarrysare. Florence Pugh var förkrossande bra i kampen mot sin psykiska ohälsa och vi älskade hennes karaktärsutveckling hela vägen fram till det makabra slutet, där vi inte kunde göra annat än att framkalla groteska leenden och känna oss märkligt upplyfta. Vi roades också något enormt av filmens surrealistiska ton, vi föll för sagolika inramningen och framförallt uppskattade vi kontrasten mellan paralyserande ångest och frigörande lycka.

They Shall Not Grow Old
Regi: Peter Jackson
Det är sällan som man ser första världskrigets fasor på ett så personligt och närgånget vis, vilket är något vi kan alla tacka Peter Jackson för. Jackson, som här gör sin bästa film sedan Konungens Återkomst, lyckas inte enbart återskapa ljud och färg med en imponerande restaureringsteknik - Jackson har också lyckats med konsten att hitta bortglömda spår av den optimistiska mänskligheten innan världen förändrades, där flera soldaters historier vävs samman. Som spöken från det förflutna hemsöktes vi av arkivfilmerna från de brittiska pojkarnas och männens dödsmarsch; det var direkt kusligt att se soldaterna rekonstrueras till liv igen - bara för att bli ett minne blott några stunder senare. They Shall Not Grow Old är en hjärtskärande, oförglömlig, omtänksamt avdammad och framförallt angelägen filmupplevelse som lämnade oss lika mållösa som tårögda...

John Wick 3: Parabellum
Regi: Chad Stahelski
John Wick-serien har egentligen aldrig haft mycket att erbjuda vad gäller story, men i det tredje Wick-kapitlet spelar det faktiskt ingen roll - Parabellum är ingenting annat än ren och skär actionunderhållning, som här tar filmtittaren med på den ena helgalna actionsekvensen efter den andra i en adrenalinstinn överlevnadsfilm. Keanu Reeves är fantastiskt karismatisk i en högklassig blodsbalett som tillfredsställer med sin lekfullhet och kreativitet. Som filmupplevelse är det som en uppfriskande buffé av stilistiskt våld och förfinar även det noggranna berättandet som gjorde föregångarna så effektiva. Det märks alltså att John Wick 3 skriker av passion för filmskapandet och kärleken för mediet är så smittsamt att man flera gånger ville resa sig ur biostolen och bara jubla av häpnad.
_________________________________________________

Del ett hittar du här! Vilka filmer anser du ha varit bäst i år?