Årets Design 2019

(5) Arise: A Simple Story
Stilistiskt är ett oerhört uttjatat ord som ofta brukar betyda att ett spel saknar detaljerade texturer och lite överdrivna kroppsproportioner, en stil många spel försöker anamma på senare år. Arise: A Simple Story är ett av de spel som lyckas sticka ut och visa att denna genre trots repetition kan leverera en slående vacker resa. Skarpa färger, starka kontraster och enkla former skapar en resa med variation och strålande presentation och tematik. Det är minimalistiskt utan att bara offra det visuella för sakens skull och är utan tvekan ett av årets mest minnesvärda resor.

(4) Control
I Finland finns det enbart träsk och duggregn, så Remedy-illustratörerna måste såklart sitta på en hel grävskopa av fantasi och kreativ målarglädje för att lyckas så som de har gjort med sina titlar, gång på gång. Nu kanske inte de enorma kontorskomplexen i Control är någon direkt exotisk design men det som studion gjorde med The Oldest House var ändå något som uppmärksammades av oss designmässigt och som nu prisas, av en unison redaktion. Det är stilrent, fyrkantigt, modernt med dyra detaljer och mycket putsad betong, men samtidigt blir det hela så sanslöst läckert när Remedy briljerar med ljussättningen och målar upp sin metroidvania-expanderande kontorsdjungel. Framförallt var det fingertoppskänslan som fick oss på fall, där exempelvis en obetydlig dator i bakgrunden av en mellansekvens var lika genomarbetad som protagonistens ansiktsanimationer. Hyvää työtä!

(3) Blasphemous
Bibliska teman, blod, kött, offerriter, tortyr, svärd, slafs och mängder av vildsint unik fiendedesign och larvigt läckra pixelmiljöer var vad som erbjöds i spanska indiestudion The Game Kitchen hysteriskt våldsamma actionrökare och helheten gör detta till årets tredje bäst designade spel enligt oss på Gamereactor.

(2) Disco Elysium
Att vara en söndersupen polis utan minne och få en porträttbild baserad på sin egna självuppfattning är en av de coolaste grejerna i ett spel i år. Konstnärskollektivet på ZA/UM bestämde sig för att Disco Elysium skulle vara karaktäristiskt säreget och att det skulle gå att känna igen designen direkt. De lyckades. Designen suger snabbt tag i spelaren och genom ångestladdade färgval och grym karaktärsdesign är det svårt att lägga ifrån sig. Den deprimerande staden, karaktärerna, menyerna och musiken kommer ihop till ett ytterst unikt paket som är minnesvärt direkt, utan att ens ha upplevt själva spelet.

(1) A Plague Tale: Innocene
Det som verkligen kan höja ett spel, eller totalt skjuta det i sank, är atmosfären. Utan en gripande och indragande stämning, eller aura, spelar det ofta ingen som helst roll hur intressant eller tekniskt perfekt spelet är. Det blir bara inte samma sak. Focus Home Interactive däremot, har i A Plague Tale: Innocence lyckats måla upp ett smärtsamt realistisk Frankrike under den pestdrabbade medeltiden. Vår resa från blöta gator täckta av råttor som kryper över deras ruttnande offer, till pompöst dekorerade kyrkorum och bibliotek draperade i överdådighet, var sannerligen något som vi sent kommer att glömma. Men det var inte bara miljön som fångade oss. Musiken, scenografin, tempot och designen av de trasiga karaktärerna, de tidstypiska kostymerna och den påtagliga skillnaden mellan de som hade råd att överleva och de som lämnades att dö är bland årets främsta.